Vad håller den isländska regeringen på med?

Enligt Morgunbladet i dag har IMF genomfört sin andra revision och gett grönt på utbetalning på lån till Island. Kvar är länder i Norden som Sverige som ska i nästa vecka komma med sitt beslut.

Det som ger ett skrämmande intryck är Morgunbladets spekulationer om att Islands regering skrivit på en deklaration om att den struntar i nationens omröstning i Icesave frågan och att staten ska betala UK och Hollands skuld till deras skattebetalare i alla fall!

Nu är detta icke bekräftade nyheter och klarare besked att vänta efter helgen. Morgunbladet skriver:

"Tidningen hoppas sällan på att informationen den får är felaktig, men denna gång gör den det så sannerligen. Det borde verkligen vara otänkbart att regeringen signerar en deklaration av detta slag utan att först ha diskuterat innehållet med partiledarna på Altingi."

Om Morgenbladets farhågor besannas får Islänningarna resa på sig och bestämt kräva ett nyval.

Denna regering arbetar inte för folkets bästa, den påminner snarare om ett indrivningsföretag åt den brittiska och holländska staten.

You asked for CASH – here is your ASH, thank you!

Bokstaven C används sällan i det isländska språket därav vitsen om att det inte lönar sig att kräva islänningar om kontant betalning. I alla fall inte om språket är engelska!

Radarbilden ovan är tagen av kustbevakningsflyget TF-Sif på Island och besättningen tror att detta är själva djävulen som vaknat på grund av Icesave eller Altingis rapport om bankkraschen.

Jag har de senaste dygnen fått många förfrågningar på vad jag har gjort eftersom askmolnet från Island lamslår flygtrafiken inte bara i UK och Holland utan även i Sverige och andra länder. För att inte bli för allvarlig och rädda mig ur situationen har mitt svar blivit:

"Jag ringde presidenten och klagade på att Sverige håller inne med utbetalningarna på lånen till Island. Kan inte presidenten göra något åt saken? Presidenten sa att han skulle se vad han kunde göra."

Resten känner alla till. Man skulle kunna föreställa sig att presidentens skrivbord är konstruerat med knappar på ena sidan med namnen på vulkanerna på Island. En knapp för varje vulkan. Bredvid Eyjafjallajökull finns knappen Katla. Vulkanen Katla har en krater på 10 kvadratkilometer och spyr upp 100 gånger så mycket sörja som Eyjafjallajökull när den bryter loss. Tur att inte presidenten tryckte på den knappen.

Verkligheten är dock den att senast när Eyjafjallajökull satte igång då var det endast försmaken till det som inom 12-24 månader skulle hända: Den storartade Katla satte igång. Och då bleknar dagens situation i jämförelse. När Katla spyr ut det som finns i jordens inälvor då får vi se ett askmoln som sträcker sig ut i stratosfären och askan kan falla ned i länder på andra sidan klotet som Kina och Japan. Då får man räkna med att jordens temperatur sänks så det märks rejält med kallare klimat framförallt i de nordiska delarna.

Jag vill inte skrämma någon med dessa tankar. Men det kan vara förnuftigt att inse att vi människor är ganska små i jämförelse med naturkrafterna och vi får rätta oss efter dem och inte tvärtom. Vi kan trösta oss med John Cleese nyaste vits som fick åka från Oslo till Bryssel i en taxibil för 30 tus norska kronor:

"Hur får vi Gud att skratta? Man berättar om sina färdplaner."

"Liberalismens ideologi har kraschat" säger statsminister Johanna Sigurdardottir

I TV i går kväll diskuterade partiernas ledare Altingis rapport om bankernas fall på Island. Statsminister Johanna Sigurdardottir socialdemokrat, finansminister Steingrimur Sigfusson från vänster-gröna, Bjarni Benediktsson ledare för Självständighetspartiet, Sigmundur David Gunnlaugsson ledare för Framstegspartiet (centern) och Thor Saari ledare för Rörelsen.

Jag sammanfattar "livet efter rapporten" debatten enligt följande:

Johanna Sigurdardottir deklarerade att kapitalismen kraschat med bankerna, liberalismens idelogi med privatiseringar på dagordningen var död. Hon var glad att kunna lämna det omoraliska giriga samhället bakom sig och kunna påbörja inledningen av det nya samhället (d.v.s. socialismen) genom en total översyn av lagar och regelverk över statens institutioner och konstitutionen Nu skall en ändlös och plågsam självrannsakan inledas där alla måste ta sin andel i förändringarna.

Steingrimur Sigfusson deklarerade att den fria marknadens ideologi hade kraschat och ställde frågan "vilka kan egentligen driva företag?" Han menade att alla kände till redan 2004 att bankerna skulle krascha och var mycket arg på att ingen gjorde något för att stoppa skutan. Han var glad att lämna det samhälle bakom sig som hade kretsat runt en enda person (namnet David Oddson nämndes inte). Bankkraschen är kapitalismens död men socialismen lever.

Bjarni Benediktsson sa att bankproblemen på Island inte var isolerade från världen som har haft liknande problem även om problemen blivit speciella på Island. I många länder diskuterar man nya och stramare regelverk för finansmarknader eftersom regelverket inte visat sig hålla. Island var bland de sista länderna i Europa att privatisera bankerna och därför går det inte skylla på privatiseringen att det gick snett. Orsaken är främst bankägarnas sätt att leda verksamheten. Anmärkningsvärt att en enda person (namnet Jon Asgeir Johannesson nämndes inte) kunde låna mer en 50% av alla bankers totala kapitalbas.

Sigmundur David Gunnlaugsson sa att pendeln vände för snabbt från den ena ytterligheten till den andra och uttryckte sin oro över att en "ny sanning" skulle växa fram och ersätta den "gamla sanningen". "Nu är det en ny ordning som ska gälla men tar vi det inte lugnt och överväger spåren kan vi lätt hamna snett igen. Den gyllene medelvägen är den bästa att gå."

Thor Saari menade att Althingi borde först av alla rentvå byken och bäst vore att de 27 nya ledamöter som valdes in i senaste val skulle få fria händer att åter resa Altingis image och på nytt skapa förtroende bland folket. Om inte man började på Altingi skulle nationen inte kunna återhämta sig efter det som skett.

Jag upplever att debatten bekräftar det jag tidigare beskrivit om den tidigare oppositionens (som nu innehar regeringsmakten) hänsynslösa mobbning av förra statsministern David Oddsson. Situationen liknar den att om nu de minsta fläckar hamnar på regeringens fingrar och dessa måste då i rättvisans namn huggas av - får det min sann inte göras utan att minst David Oddsons huvud ryker samtidigt. Regeringens medlemmar har under ett helt decennium gjort sig skyldiga till att under Jon Asgeir Johannessons mediamonopol på Island driva ett hänsynslöst mediadrev med personlig smutskastning på David Oddsson i syfte att få honom att framstå som en byfåne som ingen lyssnar på.

Jon Asgeir Johannesson är dömd för skattesvindel och får inte sitta i bolagsstyrelser på Island. Om nu regeringen verkställer minst tre promille av sina stora ord om moral och rättvisa, borde de ge statens åklagare i uppgift att stämma Jon Asgeir och Baugur/Kaupthing för historiens största bankrån på Island. Det klingar otroligt falskt att höra regeringen tala om ordning och reda när de själva inte ens kan förklara vilka som är ägare till två av de återuppståndna bankerna. Regeringen har mörkat det som pågår inom finansvärlden och stöttar banker som försätter hederliga skuldfria företag i konkurs genom snedvriden konkurrens där man avskrivit jätteskulder hos utvalda personer.

Regeringen har inga planer på hur ekonomin kan återuppbyggas, denna allians mellan vänster-gröna och socialdemokrater har aldrig haft mer än bara en sak på agendan: Att låna hur mycket pengar som helst för att lugna UK och Holland och betala deras pris på inträdesbiljetten till EU. Under tiden växer skaran hungriga barnfamiljer som inte kan försörja sig på Island. Klockan tickar och med denna regering kan landet gå mot en ännu större ekonomisk katastrof än Island behöver ovan på allt annat elände.

Jag tror att man inte kommer ifrån frågan att revidera synen på Islands förra statsminister David Oddsson som är enligt min mening en av Islands hederligaste frihetskämpar, en orubblig person som inte kunde köpas av enskilda finansiärer som Jon Asgeir Johannesson.

Socialdemokraterna mörkade pengagåvor från bankerna

Ett område - nämligen bankernas sponsring av politiken på Island, granskas i Altingis rapport om finanskrisen. Där visar det sig att socialdemokraterna undanhållit stora delar av de pengar de mottagit från bankerna som gåva till partiet.

År 2006 fick socialdemokraterna 11,5 miljoner ISK som bidrag från Kaupthing bank och 8,5 miljoner från Landsbanki. Enligt partiets officiella deklaration säger att de fått 5 miljoner från Kaupthing bank och 4 miljoner från Landsbanki. (Obs. det är miljoner - ej miljarder som jag av misstag skrev tidigare).

Andra partier fick stora bidrag, Centern fick år 2006 sammanlagt 16, 75 miljoner ISK från tre banker och Självständighetspartiet fick 43,5 miljoner från 5 banker.

Styrmir Gunnarsson Morgunbladets tidigare redaktör sa inför kommittén att han trodde att få om någon av Altingis ledamöter riktigt förstod innebörden eller konsekvenserna av bankernas sponsring av politiken. "Partiernas kandidater var beroende av pengarna i sina valkampanjer och därför har de inte stått upp mot bankerna på Altingi och diskuterat att något var fel där. Detta är ett sjukt system och en del i förklaringen till varför det gick som det gjorde."

Inget fel vid införande av EU:s direktiv 94/19

I Altingis rapport angående finanskrisen på Island beskrivs införande av EU:s direktiv 94/19/angående bankgarantier på insättares pengar. Kommittén finner inte att något fel begåtts när Island tog in direktivet i Isländsk lag. Ett brottmål mot staten i Isländsk domstol behövs för att gå till botten i frågan om direktivets rättmätiga införande på Island.

Kommittén menar enligt detta, att ingen statlig garanti förelåg angående garantifondens åtaganden när Icesave-tvisten uppstod. Morgunbladid skriver att det bör ändå tas med i räkningen hur fondens finansiering såg ut eftersom den delen möjligen kunde spela en roll i en eventuell rättegång om statens ansvar enligt direktivet.

Huvudsaken är - precis som folket röstade om - att staten inte ska betala andra länders interna skulder till sina medborgare.

Ännu ingen bankdirektör stämd på Island

Många av de fallna bankernas ägare jobbar vidare i andra bolag som om ingenting hänt. De har redan fått miljarders kronor avskrivna men utpekas av Altingis undersökningskommitté som ansvariga för "bankrån inifrån."

Samtidigt hängs tre av Riksbankens direktörer samt chefen för Finansinspektionen och tre ministrar ut med krav på Altingi att tillsätta för första gången i Islands historia en så kallad Landsdomstol över ministrarna.

Jag kan bara hålla med tidigare statsminister Geir Harde som påpekar att bankernas operativa verksamhet är bankstyrelsernas ansvar. Bankerna hade ingen möjlighet att växa nio - tolv gånger storleken på Islands ekonomi om de haft Island som bas. Den Isländska regeringen eller finansmyndigheterna - inkluderat Riksbanken - hade ingenting att säga till om de tillstånd som krävdes för att bankerna kunde etablera verksamheten i länder som UK, Holland, Tyskland, Luxemburg m.m. Genom dessa länders ekonomi kunde bankerna växa till en storlek som vida överträffade den Isländska. Det är ett demagogiskt trick att bortse från denna koppling och vända ansiktet mot Isländska myndigheter för att ensidigt beskylla dem för ansvaret och låta de verkliga bovarna gå lösa.

Ungefär lika begåvat som att skylla den Isländska finanskrisen på att Island var medlem av EES men inte EU. Orsakades då LehmanBrothers fall av att USA ej är medlem i EU?

Med samma argument kan man hamna lite var som helst, exempelvis att Greklands problem är att EU:s ledare inte ens tittar på pappren när de tar in nya medlemmar och att PIIGS är ett bevis på att euron kommer att krascha.

Det luktar för mycket politiskt uppgör mellan Socialdemokraterna som nu har den politiska makten på Island mot Självständighetspartiet som ledde den förra regeringen.

Det kommer verkligen att se suspekt ut ifall några ministrar och Riksbankens chefer fälls medan de som stulit alla pengarna tillåts fortsätta som vanligt.

Speciellt eftersom personer som David Oddson under en längre tid talat för döva öron när han varnat för hur det hela skulle kunna sluta. Om enda resultatet av utredningens rapport är att få ämbetsmän fällda men inte de riktiga bovarna, - ja då är Island på väg in i ett riktigt mörker som kommer att sända landet flera decennier tillbaks i tiden, kanske århundraden.

Låt oss hoppas att det inte är så illa ställt och folket på Island har kraften att kasta av sig den sittande regeringen och rösta på en ny som förmår bygga upp ekonomin på nytt.

Som man bäddar får man ligga.

"Upploppet" uteblev men några slängde sina hus- och bilnycklar på trottoaren framför Altingi

Som tur var uteblev det "stora upploppet". Justitieministerns och polisens bekymmer verkar därför ha varit lite överdrivna. Det som inträffade var att många invånare i Reykjavik tog bilen, åkte ned till Altingi och kastade bort sina hus- och bilnycklar i en symbolisk demonstration. Många sitter kvar med bara skulderna och har inte fått några rabatter trots mycket prat och stora ord när regeringen kom till makten.

Jag måste medge att jag har blandade känslor efter den stora "rapportdagen" igår när Altingis utredningskommitté publicerade sin långa rapport. De nio delarna såg ut för att vara ca en halv meter tjock bunt och kommitténs medlemmar verkade nervösa när de höll sin presskonferens i Reykjavik i går.

Mycket av det som framgick av gårdagens mediabehandling var redan känt sen tidigare och blev kanske en aning tydligare:

De isländska bankerna växte allt för snabbt till en ekonomi som var minst nio gånger större än Islands ekonomi. De var duktiga på att låna pengar i utlandet och när lånemöjligheterna försvann hos banker och finansinstitut körde man vidare med gyllene erbjudanden i form av Icesave och Edge konton tills bubblan brast.

På frågan om man kunde sammanfatta det som hände i en enda mening svarade en av kommitténs medlemmar:

"Bankerna blev rånade inifrån av människor som inte respekterade lagen."

Det som står extra tydligt efter rapporten är att de privata bankernas ägare använde bankerna för vidlyftiga lån till egna bolag i andra branscher. Systematiskt lånade ägarna pengar till sig själva - oftast utan hållbara säkerheter mot slutet. Bankerna lånade ut pengar för att investera i tillbaks i bankernas aktier och kunde på det sättet lura omvärlden ett tag att aktierna hade högre värde än vad de hade i verkligheten.

Det framgår att Baugur och familjen Johannesson var en av de största bedragarna vilket tidigare avslöjats av dåvarande chefen för Islands Riksbank, David Oddsson. Jon Asgeir Johannesson hade ensam fått låna den största summan av alla som överskred bankernas sammanlagda egna kapital vilket borde vara ett världsrekord i sig.

Kommittén menar att bankernas ägare fick så stor makt i samhället att det var bankerna som kontrollerade staten men inte tvärtom. Den allmänna stämningen var emot statliga kontroller och Finansinspektionen hade för liten budget och få medarbetare för att kunna fullfölja sina uppgifter. Dessutom köpte bankerna allt duktigt folk från Finansinspektionen som då fick oerfarna medarbetare i stället. Tidigare chefen för Finansinspektionen Jonas Jonsson mötte utredningskommitténs kritik med orden att de själva borde förstå läget som dragit mer än 60% över tiden som ursprungligen sattes för att lämna rapporten.

Det framgick också att när bankerna blev privata inledde de nya ägarna en ny kultur. Erfarna bankmänniskor sattes åt sidan och nya oerfarna människor togs in i stället. Det underlättade styrning och utveckling av en företagskultur som främjade de största ägarnas intressen men inte nationens. Innan kraschen hade lånevillkor till bostadsmarknaden frigjorts och byggandet tog fart i en sällan skådat fart. I dag står många hus halvt färdiga som ingen behöver. På detta sätt påminner hela händelseförloppet om fastighetskrisen i Sverige på 90-talet.

Geir Harde, tidigare statsminister, sa i tv igår när han anklagades för vanskötsel i sitt arbete som statsminister, att mycket kunde ha blivit bättre men ingen tänkte på att bankerna skulle ta in utländskt kapital för utlåning till hus och bilar på Island när utlåningsreglerna till bostadsmarknaden ändrades. "Men det ändrar inte själva orsaken till bankernas expansion som möjliggjordes på grund av EU:s regelverk. Bankerna arbetade oansvarigt inom ramen för EES och utnyttjade bristfälligt regelverk," sa Geir.

Socialdemokraternas ledare för parlamentsgruppen Björgvin Sigurdsson avgick när rapportens innehåll blev känt. Han var näringsminister under bankkraschen och fick kritik för att ha vanskött sitt jobb. Sanningen är - som rapporten bekräftar, att han undanhölls viktig information från ledarna i det Socialdemokratiska partiet på grund av politiska motsättningar inom partiet. Han blev inte tillkallad till viktiga möten på regeringsnivå och fick många gånger höra om besluten efteråt. Det gäller även beslut där han som minister skulle varit med och tagit.

I rapporten framgår det tydligt att Riksbanskchefen David Oddsson gång på gång försökte få regeringen och finansinspektion att förstå att en ekonomisk katastrof skulle inträffa om ingen gjorde något. David verkar nästan ha varit ensam om att framföra varningarna. Han gick t.o.m. så långt att han uppmuntrade politikerna att bilda en politisk brett förankrad national regering med medlemmar från alla partier för att kunna lösa problemen. Men ingen lyssnade på David Odsson vilket kommittén menar att har sin grund i Riksbankschefens tidigare politiska bakgrund. Hans politiska motståndare inom Socialdemokratin exempelvis utrikesminister Össur Skarphedinsson sa när David ventilerade idén om en national regering att det var som att föreslå en "statskupp".

Jag måste säga att jag tycker att kommittén är grovt delaktig som inte tar upp helheten angående David Oddsson som i många år har kämpat mot korruption och mafioser inom bankväsendet på Island. David Oddsson är den enda tidigare högt uppsatta politiker på Island som officiellt gått ut med informationen om försök till mutbrott när Baugurs ägare försökte muta honom när han var statsminister. Hur många kan det inte då finnas som tiger på grund av att de antingen tog mot pengar eller inte vågar tala på grund av rädsla för konsekvenserna?

Jag tror att när dammet lagt sig och folk får lugn och ro att titta i bakspegeln kommer det att visa sig att David Oddsson har varit det isländska folkets största tjänare men de kriminellas gäng som ägde majoriteten av media lyckades under en period att få honom att framstå som en byfåne som ingen lyssnade på. David Oddson har pekat på att kejsaren var naken när ingen ville se annat en kläder som inte fanns.

Islands president får sin del av kritiken och kommittén menar att presidentens roll måste tydliggöras i konstitutionen, speciellt hur kontakterna med näringslivet ska skötas. Kommittén kritiserar Olafur Ragnar Grimsson för att ha målat upp "en arrogant, nationalistisk och felaktig bild av Island" och för att ha underlättat för enskilda näringsidkare att utnyttja presidentens position för privata intressen. "Det spelar roll vem presidenten pratar med och vad som sägs" säger kommittén.

Enligt min mening är rapporten inte den opartiska kvalitativa översyn som utlovades för att förklara orsakerna till bankraschen och föreslå vägar att lösa problemen. Många saker är goda, framförallt kommitténs uppmaning till vidare rättsliga utredningar för utmätning av straff mot de skyldiga oseriösa bankdirektörerna. Jag tycker att rapporten är ensidig och politiskt färgad och begränsas av politisk blockering mellan främst Socialdemokrater och Självständighetspartiet. Socialdemokratiska politiker på Island har under många år samlat ett sådant berg av surt deg på grund av politiska misslyckanden att de är fulla av hat mot framförallt Självständighetspartiets medlemmar vilket blockerar deras horisont och möjligheten att ta till sig fakta.

De överdrivna förväntningarna på rapporten är en del av denna kultur och läget lär väl inte bli bättre när regeringen misslyckas gång på gång med att ge klara besked hur den tänker ta landet ur krisen. Det verkar som vissa ledande politiker vill kväva nationen i ändlöshet av akademisk självömkan och naveldyrkan. Kanske dags för Bergman att resa sig ur graven och filma fortsättningen på Persona?

I dag offentliggörs Altingis rapport om bankkraschen

Om några timmar kommer Altingi att publicera sin rapport om bankkraschen på Island. Rapporten förväntas innehålla många avslöjande och obekväma detaljer på det som många kallar för "bankrån inifrån."

Isländska myndigheter har skapat enorm förväntan på rapporten och bl.a. varnade landets justiteminister Ragna Arnadottir i TV i går kväll för upplopp på grund av innehållet i rapporten.

Hon sa att hon trodde att poliskåren skulle klara av sin uppgift att upprätthålla ordningen. Polisen hade tidigare uttryckt bekymmer inför eventuella oroligheter i samband med publiceringen. Men samtidigt sa Ragna Arnadottir att hon ville att rapporten - som är ganska omfattande på över 2000 sidor - diskuterades sakligt utan överdrifter.

Jag kommer att skriva om rapporten här så fort jag fått del av informationen. Altingi publicerar rapporten kl 12 svensk tid och rapporten kommer att läggas ut på nätet snart därefter http://rna.althingi.is (isländska) samt http://sic.althingi.is/ (sammanställning på engelska).

Kl 12.30 håller Altingis kommitté en presskonferens som går direkt i isländsk tv, radio och streamas på internet.

Sanningens ögonblick närmar sig hos IMF

Snacket går angående IMF:s lån till Island. Klockan går mot ett beslut hos IMF att Island skall få nästa revision godkänd och därmed pengar från fonden. Då tvingas nordiska länder som Sverige även betala ut sin andel av lånet enligt överenskommelsen. Storbritannien, Holland och några Skandinaviska länder som Sverige har försökt påverka IMF att inte genomföra revisionen tills Island kapitulerat inför UK och Hollands krav på betalning i Icesave-tvisten. Detta har väckt en stor irritation hos några av IMF:s ledande personer att vissa av fondens medlemmar försöker använda fonden som en bricka i spelet angående Icesave.

Sanningens minut närmar sig om Sverige verkligen lever upp till hotet att inte betala ut lånet till Island trots kännedomen om folkets vilja på Island som framhåller EES-avtalets villkor om insättarnas garanti.

Det rimmar illa att Sverige lägger sig bakom och stöttar stormaktsfasoner av det slag som framför allt UK utövar på det Isländska folket. Den svenska regeringen har visat ett gott ledarskap angående hutlösa bonusar hos banker och storbolag och ställt krav på motprestation när skattebetalarnas pengar lånas ut till banker i kristider. Värst av allt för Sveriges politiska ledare som visat stora ambitioner angående utvecklingen av EU, är att de har direkt medverkat till att EU fått ett skamfilat rykte på Island genom att stödja UK:s orimliga ekonomiska krav på sin granne med hjälp av terroristlagar.

Det Isländska folket har svårt att förstå Nordens "solidaritet" och snacket om "brödraskap" när deras bröder inte ens vill lyssna på eller åtminstone ge en juridisk prövning en chans. Det verkar minst sagt suspekt att kravställarna konsekvent förnekar en juridisk prövning inför internationella domstolar. Uppenbarligen är det bara den starkares kraft som gäller när rättsväsendet sätts åt sidan.

Användning av internationella lagar mot terrorism är inget annat en krigsförklaring mot Island. EU:s ledare borde i stället se över det egna regelverket gällande gränsöverskridande bankverksamhet och hindra att banker i framtiden tillåts växa inom EU på samma sätt som de Isländska bankerna gjorde. Det löser ingalunda problemet med bristande finanstillsyn inom EU att välta över konsekvenserna på tredje part. Det Islänningarna lär sig är att unionen vare sig respekterar demokrati eller egna lagar och att de stora medlemmerna tillåts göra vad de vill mot de mindre. I denna miljö är Nordens solidaritet ett minne blott och små nationer som Island lär sig att de inte kan förlita sig på stöd eller samhörighet med sina tidigare bundsförvanter.

Sanningens minut närmar sig och jag hoppas att Sveriges ledare lägger ner vapnen och samsas inom IMF att koppla Icesave-tvisten bort från IMF:s åtaganden gentemot Island.