Islands konkurrenskraft rasar

För inte så många år sedan var Island världens fjärde konkurrenskraftigaste land och nummer ett i Europa. I dag har Island rasat till plats nummer 30 i världen och är på plats 14 i Europa.

Rapporten bygger till två tredjedelar på ekonomisk statistik och till en tredjeldel på svar från näringslivet. Handelskammaren på Island ansvarar för enkäten till företagen.

Isländska företag är högt skuldsatta jämfört med jämbördiga företag i andra länder och förtroendet för landets finansiella institutioner och myndigheter är på bottenplats i IMD:s senaste rapport om konkurrenskraft i världen.

Över 40% av företagen som svarade på enkäten menar att de utsätts för illojal konkurrens av statliga företag eller företag under rekonstruktion hos bankerna. knappt hälften av de som svarade menar att skattehöjningarna leder till uppsägningar. 70% menar att presidentens beslut att vägra teckna Icesave lagen får positiva effekter på den ekonomiska utvecklingen eller påverkar den inte alls.

Knappt 60 % av företagen tycker att det är bättre för dem att Island står utanför EU och ca hälften skulle vilja ha en annan valuta än kronan. Endast 6,3% tycker att bankernas skuldsaneringsåtgärder är positiva för näringslivet.

Den isländska regeringen gör litet för skuldsatta hem

Finanskrisen har lämnat många vanliga barnfamiljer på ruinens brant på Island. Skulder i utländsk valuta har mer än fördubblats. Huspriser har fallit. Avbetalningar av lån är indexreglerade vilket är kännbart även vid den minsta inflationen. Många har förlorat alla ägor. Andra står uppe med 2-4 ggr så stora skulder än de började med för några år sedan.

Trots protester, debatter och löften händer litet om någonting alls. De rödgröna som lovade mest har svikit sina gräsrötter. Socialdemokraterna som minsann sa att de skulle hjälpa de fattigaste har inte fått igenom annat än skattehöjningar, borttagning av tidigare skatterabatter till pensionärer och sjömän och högre arbetslöshet.

Folket blir lämnat som boskap i askregnet från vulkanen. Vyn är svart och uppgivenhet breder ut sig.

Inte undra att populariteten har sjunkit för den sittande regeringen. Störst är statministerns fall från över 60% till ca 19% på drygt ett år. Både S och vänster/gröna har förlorat. Folket har sagt sitt i omröstningen om Icesave där 98% av de röstande ställde regeringsalternativet åt sidan.

I går var sista dagen hos Althingi inför kommande val till kommunerna senare i maj. Då blir det synligt som alla vet. Regeringen står utan folkets förtroende. I Reykjavik är protesten så stark att ett låtsas parti med ett skämtprogram skulle bli stadens största parti med 36% av rösterna enligt den senaste opinionsmätningen.

Men den sosserödgröna röran klämmer sig fast vid sina poster. Likt vulkanen försöker de kväva varje grässtrå genom att mörka ljuset. Höjda skatter, försämrade levnadsvillkor och skyhög arbetslöshet är priset som det isländska folket får betala ovanpå internationell finanskris, ekonomiskt krig och kriminella bankdirektörer.

Det är långt till nästa val till Altingi. Enda ljuset för Islands befolkning är att få möjligheten att byta regering för att bryta den onda cirkeln. Men den vithåriga damen som är landets statsminister ser hellre sitt land sjunka än att starta motorn som kan ta nationen bort från de höga vågorna.