Många Islänningar utomlands får inte rösta den 6 mars

För första gången ska isländska folket rösta i en fråga som presidenten hänvisar till nationen enligt konstitutionen. De senaste opinionsundersökningarna visar att nejet växer varje dag.

Många Islänningar bosatta i länder utanför Island som exempelvis Sverige ges ingen möjlighet att delta i omröstningen. Vid riksdagsval och presidentsval gäller regeln att Islänningar som varit bosatta utomlands längre tid än 8 år måste anmäla sig till röstlängden före första december året innan valåret. De som anmäler sig efter det får inte rösta.

Det finns dock en mycket märklig sak angående Icesave: Althingi beslutade om omröstningen först i januari i år. Den första december år 2009 visste ingen om att omröstningen den 6 mars 2010 skulle hållas. Val till Althingi brukar vara kända långt innan den 1 december året före valåret. Ingen Islänning får rösträtt i Icesave-omröstningen som inte var inne på listan den 1 december 2009. Enligt denna tillämpning av lagen går det inte att ansöka i tid för dem som vill gå och rösta när omröstningen först blev känd en månad efter att ansökan skulle kommit in för att erhålla rösträtten.

Många Islänningar som jag själv som inte får rösträtt enligt denna förordning tycker ändå att Icesave är ett sådant specifikt mål som får så stora konsekvenser för nationen att det är ett måste att gå och rösta.

De flesta Islänningar vill rösta för att rädda Island från konkurs.

Den isländska regeringen verkar vilja annat.

IMF försöker övertala Skandinaviska länder att låna Island utan koppling till Icesave

Enligt ekonom Olafur Isleifsson i isländska radion har några av IMF:s styrelseledamöter försökt få Skandinaviska länder att sluta ställa tvingande villkor för lån till Island genom kopplingen till Icesave. Ännu har inte valutafondens önskemål hörsammats. Skandinaviens "lånelöfte" till Island är i allra högsta grad politiskt när lånen inte betalas ut förr än Island går med på eftergifter till Storbritannien och Holland.

Olafur Isleifsson som tidigare arbetade hos Internationella valutafonden håller fortfarande kontakt med sina kollegor. Han säger att många av fondens medarbetare bl.a. några styrelseledamöter är mycket bekymrade över hur fonden används som bricka i spelet att pressa Island till eftergifter i Icesave-konflikten. Det väcker starka känslor hos dem att se hur Skandinaviska länder (som Sverige) ställer krav på att Island först går med på Storbritanniens och Hollands Icesave-krav för att kunna få lån. Den ekonomiska återuppbyggnadsplanen för Island förutsätter ett lånepaket från IMF och de Nordiska länderna och IMF:s lån förutsätter att de Nordiska länderna står för sin andel i paketet. IMF är oroliga över hur fonden har utnyttjas i konflikten och enligt Isleifsson är man överraskad över Skandinaviens ensidiga förhållningssätt till Island. Isleifsson menar att EU behöver kopplas in för att få fram en hållbar lösning i Icesave-frågan. Han menar att Storbritannien driver ett ekonomiskt krig mot Island som började när UK använde terrorlagar för att frysa Islands tillgångar.

David Hale föreslår att Island öppnar USA:s militärbas igen för fångar från Guantánamo

David Hale, styrelseordförande i Global Economics föreslår i en artikel Financial Times att Island öppnar Keflavikbasen på nytt men nu för fångar på Guantánaomo. På så sätt skulle USA kunna hjälpa krisdrabbade Island att komma på fötter igen.

Enligt Hale har nedläggningen av USA:s militärbas på Island gjort det möjligt för UK att använda antiterrorlagar för att frysa isländska tillgångar i UK, något som skulle ha varit otänkbart om USA fortfarande haft militärbas på Island.

Det finns många Islänningar som delar den uppfattningen med Hale.

Artikeln går att läsa:

http://www.ft.com/cms/s/0/8d6a7594-0ed2-11df-bd79-00144feabdc0.html?nclick_check=1

Max Keiser skräder inte orden om finansiell terrorism - Brown och Darling på listan

Journalisten Max Keiser talar ovanligt frispråkigt om finansmarknaderna i världen när han intervjuas i det isländska tv-programmet Silfur Egils förra månaden. Han förutsåg bankkraschen på Island redan 2006 efter att ha träffat finansiärer bl.a. från Wall Street på en bar i Reykjavik. Då fick han reda på en attackplan på den isländska kronan och Islands ekonomi. Max Keiser menar att när den vanliga produktionen står för 60 triljarder dollar men spåköpmännens affärer uppgår till 700 triljarder dollar under samma tid, - då är det spåköpmännen som kontrollerar ekonomin. Han använder ordet "predatory bankers", i.e. finansiella rovdjur som förvandlar andra till skuldslavar och menar att isländska folkets revolt mot Icesave är det bästa som hänt på länge.

Klicka på länken nedan för att se intervjun med Max Keiser (på engelska men börjar med en kort presentation på isländska):

http://maxkeiser.com/2010/01/31/video-max-keiser-on-egill-helgason/

Islands president Ólafur Ragnar Grímsson på CNN

Den kände reporten Richard Quest intervjuade Islands president nyligen på CNN. Där svarar presidenten på frågor om Islands ekonomi, Icesave m.m. och ger en helt annan bild av verkligheten än Islands regering ger. Enligt en ny opinionsundersökning har president Ólafur Ragnar Grímsson mellan 60-70% av Islänningarna bakom sig.

Klicka på länken nedan för att se och höra intervjun.

http://edition.cnn.com/2010/BUSINESS/01/29/iceland.uk.grimsson.davos/index.html

Islands regering oförmögen att leda förhandlingarna med Storbritannien och Holland

Den isländska vänsterregeringen ledd av Socialdemokraterna är oförmögen att leda Icesave-förhandlingarna. Regeringen är som en skolflicka som förälskat sig för första gången i den stora vita prinsen EU. Het uppöver öronen har regeringen tappat kontakten och inlett sitt EU-förhållande trots motstånd hos majoriteten av Islänningarna.

I princip förespråkar statminister Jóhanna Sigurðardóttir kraven från UK och Holland. Vare sig hon eller andra ministrar vill få ett nej till giftermålet med EU. Det råder inget tvivel om att där har UK och Holland starkare ställning än det isländska folket. Denna snabba kärlek kan kosta Island sin ekonomiska självständighet och dra ned landet i konkurs. Men vad spelar det för roll i byte för ett ögonblick av fullständig kärlek?

Jag hoppas att denna regering avgår vid ett nej i omröstningen 6 mars. En ny regering på Island skulle betyda nya förhandlingar och då på EU-lagens grund. Den Isländska regeringen sviker folket, den har planerat låna pengar hos IMF för att fira EU-inträdet och låta kommande generationer stå för notan.

Islands internationella åtaganden = Storbritanniens och Hollands Icesave krav

Det som gör det så svårt för en svensk att förstå vad omröstningen på Island den 6 mars verkligen avser, är att både den isländska och den svenska regeringen säger att "Island måste uppfylla sina internationella åtaganden."

Alla tror då att Island enligt lag är skyldigt en summa pengar som måste betalas. Att omröstningen handlar om att Island skall ensidigt smita från notan utan att göra rätt för sig. Detta är långt ifrån sanningen.

Om du byter ut "internationella åtaganden" mot "Storbritanniens och Hollands krav" kommer sanningen fram. Samtidigt blir det begripligt att många Islänningar tycker att Sverige gör fel som blockerar lån från IMF till Island genom att vägra betala ut Sveriges del, eftersom Sveriges del inte betalas ut förr än Island står för sina "internationella åtaganden." Ett diplomatiskt språk för stöd till utpressning på lilla Island. Vad annars kan man säga om hotelser som: "Jag lånar dig inga pengar om du inte gör som Storbritannien och Holland vill" och "då får du inte komma med i EU heller."

Om nu Norrmännen bryter isen är det tre länder som pratar med Island på jämställd affärsmässig grund: Färöarna, Polen och Norge.

Kom igen Sverige!

Sören Wibe i Morgunbladet på Island

I dagens Morgunbladet skriver Sören Wibe f.d. Europaparlamentariker en lärorik historia från EU:

"Jag har med stigande förvåning tagit del av debatten kring Storbritanniens och Nederländernas krav på den isländska staten. Det är helt uppenbart att dessa länder saknar juridiskt stöd i det EES-direktiv som åberopas. Trots detta väljer uppenbarligen EU att lägga hela sin tyngd bakom kraven."

Sören Wibe berättar om hur EES - ländernas engångsavgift förvandlades till en evig avgift:

"Det hela påminner mig om en händelse för drygt tio år sedan, 1999. Jag var då ledamot av EU-parlamentet och dessutom ordförande i parlamentets delegation för förbindelser med övriga EES-området, alltså med länderna Island, Norge och Lichtenstein.

När EES-avtalet ingicks (1994) beslutade man om en "EES-avgift" som skulle gå till EUs s.k. sammanhållningsfond. Denna avgift försvann för de länder som gick med i EU 1995, alltså Sverige, Österrike och Finland, i och med att dessa länder istället betalade den ordinarie EU-avgiften. Den blev kvar för Island, Norge och Lichtenstein.

När EES-avtalet ingicks var det klart att detta var en engångsavgift som skulle betalas de första fem åren. Nu, 1999, krävde EU-kommissionen att avgiften skulle betalas ytterligare fem år, och vad jag kunde finna var det framförallt Spanien som drev detta krav. Landet, alltså Spanien, var då (som nu) en av de största mottagarna av stöd från den nämnda fonden.

Som delegationsordförande undersökte jag saken mycket noggrant. Jag granskade alla relevanta dokument, och jag talade personligen med de som för Sveriges del förhandlade fram EES-avtalet, i Sveriges fall förre ministern Ulf Dinkelspiel.

Resultatet av mina undersökningar var glasklart: kommissionen saknade helt juridisk grund för sina krav, det man hade avtalat var en engångsavgift de första fem åren. Alla som var någorlunda neutrala i detta, och alla som varit med i förhandlingarna bekräftade min analys. Trots detta fortsatte EU att kräva ny avgift, och det hela slutade med att de forna EFTA-länderna gav med sig och gick med på att betala avgiften även i framtiden. Engångsavgiften förvandlades till en evig avgift."

Sören fortsätter sedan:

"Det är alltså inte första gången som EU bryter ingångna avtal för att hävda vissa medlemsstaters intresse. Jag kan inte bedöma vad som är bäst för Island i detta fall, det måste islänningarna själva besluta om. Men moraliskt och juridiskt är det är fråga om ren maktpolitik, där EU som stormakt tvingar en liten, och ekonomiskt sargad stat till orättfärdiga eftergifter. Ett sådant handlande kallas utpressning och är ovärdigt demokratiska stater emellan."

Inget nytt under solen som sagt. Jag hoppas fler svenskar börjar inse vad Icesave handlar om. I Norge pågår diskussioner i Stortinget att låna Islänningarna pengar på affärsmässig grund, d.v.s. utan krav på att godkänna Storbritanniens och Hollands krav. Motståndet mot Icesave-avtalet växer på Island och 2/3-delar av befolkningen tänker rösta emot.