"Upploppet" uteblev men några slängde sina hus- och bilnycklar på trottoaren framför Altingi

Som tur var uteblev det "stora upploppet". Justitieministerns och polisens bekymmer verkar därför ha varit lite överdrivna. Det som inträffade var att många invånare i Reykjavik tog bilen, åkte ned till Altingi och kastade bort sina hus- och bilnycklar i en symbolisk demonstration. Många sitter kvar med bara skulderna och har inte fått några rabatter trots mycket prat och stora ord när regeringen kom till makten.

Jag måste medge att jag har blandade känslor efter den stora "rapportdagen" igår när Altingis utredningskommitté publicerade sin långa rapport. De nio delarna såg ut för att vara ca en halv meter tjock bunt och kommitténs medlemmar verkade nervösa när de höll sin presskonferens i Reykjavik i går.

Mycket av det som framgick av gårdagens mediabehandling var redan känt sen tidigare och blev kanske en aning tydligare:

De isländska bankerna växte allt för snabbt till en ekonomi som var minst nio gånger större än Islands ekonomi. De var duktiga på att låna pengar i utlandet och när lånemöjligheterna försvann hos banker och finansinstitut körde man vidare med gyllene erbjudanden i form av Icesave och Edge konton tills bubblan brast.

På frågan om man kunde sammanfatta det som hände i en enda mening svarade en av kommitténs medlemmar:

"Bankerna blev rånade inifrån av människor som inte respekterade lagen."

Det som står extra tydligt efter rapporten är att de privata bankernas ägare använde bankerna för vidlyftiga lån till egna bolag i andra branscher. Systematiskt lånade ägarna pengar till sig själva - oftast utan hållbara säkerheter mot slutet. Bankerna lånade ut pengar för att investera i tillbaks i bankernas aktier och kunde på det sättet lura omvärlden ett tag att aktierna hade högre värde än vad de hade i verkligheten.

Det framgår att Baugur och familjen Johannesson var en av de största bedragarna vilket tidigare avslöjats av dåvarande chefen för Islands Riksbank, David Oddsson. Jon Asgeir Johannesson hade ensam fått låna den största summan av alla som överskred bankernas sammanlagda egna kapital vilket borde vara ett världsrekord i sig.

Kommittén menar att bankernas ägare fick så stor makt i samhället att det var bankerna som kontrollerade staten men inte tvärtom. Den allmänna stämningen var emot statliga kontroller och Finansinspektionen hade för liten budget och få medarbetare för att kunna fullfölja sina uppgifter. Dessutom köpte bankerna allt duktigt folk från Finansinspektionen som då fick oerfarna medarbetare i stället. Tidigare chefen för Finansinspektionen Jonas Jonsson mötte utredningskommitténs kritik med orden att de själva borde förstå läget som dragit mer än 60% över tiden som ursprungligen sattes för att lämna rapporten.

Det framgick också att när bankerna blev privata inledde de nya ägarna en ny kultur. Erfarna bankmänniskor sattes åt sidan och nya oerfarna människor togs in i stället. Det underlättade styrning och utveckling av en företagskultur som främjade de största ägarnas intressen men inte nationens. Innan kraschen hade lånevillkor till bostadsmarknaden frigjorts och byggandet tog fart i en sällan skådat fart. I dag står många hus halvt färdiga som ingen behöver. På detta sätt påminner hela händelseförloppet om fastighetskrisen i Sverige på 90-talet.

Geir Harde, tidigare statsminister, sa i tv igår när han anklagades för vanskötsel i sitt arbete som statsminister, att mycket kunde ha blivit bättre men ingen tänkte på att bankerna skulle ta in utländskt kapital för utlåning till hus och bilar på Island när utlåningsreglerna till bostadsmarknaden ändrades. "Men det ändrar inte själva orsaken till bankernas expansion som möjliggjordes på grund av EU:s regelverk. Bankerna arbetade oansvarigt inom ramen för EES och utnyttjade bristfälligt regelverk," sa Geir.

Socialdemokraternas ledare för parlamentsgruppen Björgvin Sigurdsson avgick när rapportens innehåll blev känt. Han var näringsminister under bankkraschen och fick kritik för att ha vanskött sitt jobb. Sanningen är - som rapporten bekräftar, att han undanhölls viktig information från ledarna i det Socialdemokratiska partiet på grund av politiska motsättningar inom partiet. Han blev inte tillkallad till viktiga möten på regeringsnivå och fick många gånger höra om besluten efteråt. Det gäller även beslut där han som minister skulle varit med och tagit.

I rapporten framgår det tydligt att Riksbanskchefen David Oddsson gång på gång försökte få regeringen och finansinspektion att förstå att en ekonomisk katastrof skulle inträffa om ingen gjorde något. David verkar nästan ha varit ensam om att framföra varningarna. Han gick t.o.m. så långt att han uppmuntrade politikerna att bilda en politisk brett förankrad national regering med medlemmar från alla partier för att kunna lösa problemen. Men ingen lyssnade på David Odsson vilket kommittén menar att har sin grund i Riksbankschefens tidigare politiska bakgrund. Hans politiska motståndare inom Socialdemokratin exempelvis utrikesminister Össur Skarphedinsson sa när David ventilerade idén om en national regering att det var som att föreslå en "statskupp".

Jag måste säga att jag tycker att kommittén är grovt delaktig som inte tar upp helheten angående David Oddsson som i många år har kämpat mot korruption och mafioser inom bankväsendet på Island. David Oddsson är den enda tidigare högt uppsatta politiker på Island som officiellt gått ut med informationen om försök till mutbrott när Baugurs ägare försökte muta honom när han var statsminister. Hur många kan det inte då finnas som tiger på grund av att de antingen tog mot pengar eller inte vågar tala på grund av rädsla för konsekvenserna?

Jag tror att när dammet lagt sig och folk får lugn och ro att titta i bakspegeln kommer det att visa sig att David Oddsson har varit det isländska folkets största tjänare men de kriminellas gäng som ägde majoriteten av media lyckades under en period att få honom att framstå som en byfåne som ingen lyssnade på. David Oddson har pekat på att kejsaren var naken när ingen ville se annat en kläder som inte fanns.

Islands president får sin del av kritiken och kommittén menar att presidentens roll måste tydliggöras i konstitutionen, speciellt hur kontakterna med näringslivet ska skötas. Kommittén kritiserar Olafur Ragnar Grimsson för att ha målat upp "en arrogant, nationalistisk och felaktig bild av Island" och för att ha underlättat för enskilda näringsidkare att utnyttja presidentens position för privata intressen. "Det spelar roll vem presidenten pratar med och vad som sägs" säger kommittén.

Enligt min mening är rapporten inte den opartiska kvalitativa översyn som utlovades för att förklara orsakerna till bankraschen och föreslå vägar att lösa problemen. Många saker är goda, framförallt kommitténs uppmaning till vidare rättsliga utredningar för utmätning av straff mot de skyldiga oseriösa bankdirektörerna. Jag tycker att rapporten är ensidig och politiskt färgad och begränsas av politisk blockering mellan främst Socialdemokrater och Självständighetspartiet. Socialdemokratiska politiker på Island har under många år samlat ett sådant berg av surt deg på grund av politiska misslyckanden att de är fulla av hat mot framförallt Självständighetspartiets medlemmar vilket blockerar deras horisont och möjligheten att ta till sig fakta.

De överdrivna förväntningarna på rapporten är en del av denna kultur och läget lär väl inte bli bättre när regeringen misslyckas gång på gång med att ge klara besked hur den tänker ta landet ur krisen. Det verkar som vissa ledande politiker vill kväva nationen i ändlöshet av akademisk självömkan och naveldyrkan. Kanske dags för Bergman att resa sig ur graven och filma fortsättningen på Persona?