lördag 23 januari 2010
Eva Joly sågar Sveriges Islandspolitik
tisdag 19 januari 2010
Islands utrikesdepartement sprider felaktig information om EU direktiv
Á ekki að senda herrann heim?
Nýr Icesave samningur ómögulegur með núvarandi ríkisstjórn
Jag har öppnat bloggsida
måndag 18 januari 2010
EU måste upphöra med stöd till Storbritannien och Hollands utpressning på Island
Vad enkelt det är att använda stormakt för att tvinga den mindre att göra det man vill, bortsett från vilka regler man tidigare kommit överens om. EU:s ledare borde stå upp för EU:s juridiska förbindelser inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i stället för att tvinga lilla Island i konkurs.
Det är enkelt att officiellt deklarera att "Island måste leva upp till sina internationella åtaganden" utan att närmare förklara vilka åtaganden man menar. Är det EU:s direktiv om insättarnas garantier som statsminister Fredrik Reinfeldt refererar till?
Enligt direktiv 94/19/EC om insättares garantier skall varje medlemsstat säkerställa att ett eller flera system för garanti av insättningar införs och officiellt erkänns inom dess territorium. Medlemsstaterna skall kontrollera att filialer som har inrättats av ett kreditinstitut som har sitt huvudkontor utanför gemenskapen har en minimal täckning. Medlemsstaterna kan kräva att filialerna ansluter sig till ett inom sitt territorium existerande system för garanti av insättningar.
Som medlem av EES implementerade Island direktivet i lag redan 1999 och de Isländska bankerna upprättade garantifond enligt lagen. Garantifonden är privat och ej skyddad av staten. Ingen lag finns på Island om att staten ska gå in med pengar ifall garantifondens pengar inte räcker till vid insolvens.
Enligt direktivets riktlinjer råder det inget tvivel om att det är värdlandets ansvar att se till att det finns ett garantisystem som täcker minimal utbetalning till insättarna vid kreditinstitutets insolvens. Värdlandet har också makten att ge tillstånd för filialens verksamhet samt stänga ned verksamheten om man finner att filialen inte är ansluten till ett pålitligt garantisystem.
Uppenbarligen har Storbritannien och Holland varit i den tron att garantifonden på Island skulle täcka bankernas enorma expansion som på 6 år växte till 12 ggr Islands ekonomi. I alla fall har ingen från EU anmärkt att garantifonden på Island var privat och ej statlig. Det är först efter bankhaveriet på Island som EU kräver en annan förordning och att isländska staten ska gå in med pengar i det privata konkursboet.
Genom att definiera Icesave som en bilateral fråga har EU:s ledare ställt sig bakom Storbritanniens användning av terrorlagar och utan några bevis definierat Islands regering, riksbank och andra finansiella institut farliga för medborgarna i stil med terrornätverket AlQaeda. Frysningen av Islands ekonomiska tillgångar i UK där Islands riksbank förvarar en del av sin guldreserv har förorsakat Islänningarna enorm ekonomisk skada ovanpå den internationella globala finanskrisen. Goda affärsrelationer som byggts upp genom årtionden förlorades och i flera månader har importörer fått förskottsbetala varor från utlandet utan leveransgarantier.
EU har således ställt sig bakom UK och Hollands utpressningstaktik mot Island med hot om att "stoppa IMF:s utlåning till Island" och att "förneka Island inträde i EU" om inte Islänningarna villkorslöst accepterar Storbrittanniens och Hollands krav och betalar Icesave-räkningen. Kravet, räknat på varje Islänning, är proportionellt 5 ggr större än tyskarna fick betala i skadestånd efter det första världskriget där miljontals människor dog.
De internationella "åtaganden" som EU:s ledare refererar till, att Island inte lever upp till, kan endast vara kravet på ensidig betalning av Icesave räkningen. "Både UK och Holland har nog känt till att de kunde förlora i en juridisk process och har därför använt politisk makt istället," säger Alain Lipietz, Europaparlamentsledamot från Frankrike. Ordföranden i Europaparlamentets Utvecklingskommitté Eva Joley håller med: "Icesave-frågan angår Europa och lösningen måste baseras på Europas lagstiftning. Det är fel av EU att definiera Icesave som en bilateral fråga. EU:s direktiv är ofullständiga och Island ska inte ensamt ta ansvaret för det. EU:s ledare borde hjälpa till att lösa problemet på ett mer tillförlitligt sätt än dom har visat hitintills."
Situationen på Island inför kommande folkomröstning börjar påminna om situationen i Sverige inför omröstningen av euron. Hotelser om att allt kommer att gå fel om man inte röstar som de rådande vill. Sverige skulle ju få lägre valuta, högre arbetslöshet och skatter, nästan förvandlas till ett u-land om man inte genast införde euron. Tiden har utvisat motsatsen. Regeringen på Island framför hela tiden motpartens hotelser och domedagen är förestående om man inte röstar "rätt".
Förhoppningsvis fäller Islänningarna Icesave-avtalet 2010 med minst lika stor klarhet som svenskarna sa nej till införande av euron år 2003.
Lærum af Norðmönnum
"Ábyrgðin á því stórslysi, sem skella mun yfir þjóðina og landið, er í sanni það alvarleg, að mér stafar ógn við töku hennar. Það hvílir á herðum ríkisstjórnarinnar að taka ákvörðunina, en afstaða mín er skýr." (lausleg þýðing)
Þannig féllu orð Hákonar sjöunda Noregskonungs á ríkisráðsfundi 10 apríl 1940, þegar sú örlagaríka ákvörðun var tekin að neita kröfu Þjóðverja um að gera Vidkun Quisling að forsætisráðherra Noregs. Noregskonungur og ríkisstjórn Noregs stóðu þétt saman með þjóð sinni til verndar hagsmunum Noregs.
Þótt Íslandi standi ekki frammi fyrir tafarlausri né raunverulegri ógn af innrás erlends hervalds, verði Icesave kröfunni hafnað, þá eru öfugmerki mála, að forsetinn einn er með þjóðinni en ríkisstjórnin á móti. Sífelldar hótanir um "fjárhagslega einangrun" og að "Ísland komist ekki inn í Evrópusambandið" sé ekki skilyrðislaust gengið að samningsákvæðum Breta og Hollendinga, gagnar lítið málstað Íslands.
Það hefur verið allt annað en fagurt að sjá, heyra og lesa í erlendum fjölmiðlum, hvernig ráðherrar ríkisstjórnarinnar, fremst utanríkisráðherrann, hafa notað tækifærin til að tala niður land og forseta en þegja um málefnaleg rök þjóðarinnar. Ekki furða, að Bretar hafa létt af hryðjuverkaumsátrinu með jafn góða bandamenn sér við hlið. Þeir þurfa einfaldlega ekki lengur á lögunum að halda til að fá sínu fram.
Liðhollusta Samfylkingarinnar er öllu stærri við Evrópusambandið en Íslendinga og ríkir ofurtrú á almætti sambandsins. Engu er líkara, en að þar sé gengið inn í himnaríki sjálft og Jóhanna fái stjórastöðu englakórs, Össur tenórhlutverk og Steingrímur hörpu. Í ESB svífa allir um á mjúkum skýjum.
Rétt er, að embætti ESB eru vel launuð, t.d. er ný staða forseta ráðherraráðsins hærri launuð en staða sjálfs Bandaríkjaforseta en með þeim mun samt, að Bandaríkjaforseti ber ábyrgð á gjörðum sínum en nýji starfsmaður ESB enga.
Núna hefur ESB þrjá forseta og að auki nýtt embætti utanríkisráðherra. Á meðan stöðum fjölgar innan yfirbyggingarinnar, eru um 25 miljónir manna á skrá atvinnulausra innan ESB og fer hratt fjölgandi. Atvinnuleysið er komið yfir 10% strikið innan evrusvæðisins og um 5 miljónir ungs fólks á aldrinum 15 - 24 ára fær enga atvinnu. Yfir 61% aðspurðra íbúa innan ESB telja að atvinnuleysið eigi eftir að versna 2010 og trúa ekki útreikningum stjórnvalda, sem ekki hafa alltaf staðist.
Um 400 miljónir manna eru í ESB, þar af er helmingurinn eða 200 miljónir manna ekki starfandi og háðir hinum helmingnum um framfærslu sína. Þetta hindrar þó ekki um 45 þúsund starfsmenn ESB að hóta með verkfalli, verði ekki gengið að kauphækkunarkröfum þeirra.
Efnahagsástandið er eldfimt, á eftir Eystrasaltslöndunum er AGS nú með skyndihjálp í Grikklandi. Portúgal og Spánn eru næstir í röðinni. Ef Grikkland fellur og dregur með sér evruna gætu lönd utan evrusvæðisins eins og Bretland, Danmörk og Svíþjóð þurft að koma til aðstoðar með stórar fjárhæðir til styrktar evrunni. Vegna nýrrar stjórnskipunar Lissabonsáttmálans, er búið að afnema neitunarvald einstakra aðildarríkja en svokallað tvöfalt meirihlutaákvæði komið í staðinn (meirihluti íbúa og ríkja). Sú staða á eflaust eftir að koma upp, að Brussel keyrir yfir einstaka meðlimi, þótt vera kynni, að allir íbúar viðkomandi ríkis vilji annað.
Við skoðun á þáttöku almennings í kosningum til Evrópuþingsins, kemur í ljós, að hún fer þverrandi. 62% kusu árið 1979 en 43% árið 2009. 20% fall á þremur áratugum þýðir að líklega þyrfti minna en 50 ár til viðbótar til að lýðræðið gufaði endanlega upp.
Stóru löndin eru óhress með, að þau minni geti keppt með lægri sköttum, sem lokka til sín stóru alþjóðafyrirtækin. Írar eiga eftir að fá að kenna á því, eftir að innlimun þeirra er afstaðin. Bæði Frakkar og Bretar vilja fá till sín Dell og Google og því er verið að tala um "samræmingu" skatta og setja lágmarkshæð á gólfi, sem enginn má fara undir, en ekkert er minnst á hámarkshæð á þaki. Rætt hefur verið um innheimtu nýs ESB-skatts af aðildarríkjunum en ekki talið tímabært í augnablikinu. Í ár verður Búlgaría sjálfsagt eina fyrirmyndarríki ESB með hallalaus fjárlög.
Íslendingar hafa upplifað, hvernig leiðtogar ESB hafa vikist undan ábyrgð á eigin tilskipunum og samningum innan EES. Með skilgreiningu á Icesave sem "milliríkjadeilu" hafa þeir svikið fyrirheit sín og þvingað Ísland í fang Breta og Hollendinga. Mjög athyglisverðar greinar Lárusar Blöndals og Stefán Stefánssonar í Mbl. draga upp lagalegan grundvöll málsins. Eva Joley og Alain Lipietz benda réttilega á, að leiðtogar ESB verði að axla ábyrgð sína og koma að lausn Icesave deilunnar.
Lærum af Norðmönnum og höfnum kvislingum. Ég dreg til baka fullyrðingu mína, að forsetaembættið sé bleikur nár. Forsetinn hefur snúið aftur til þjóðarinnar og embættið andar enn. Ég tel ekki, að forseti hafi málskotsrétt en hins vegar neyðarrétt. Og neyð Íslands er fólgin í þvingun á afsali eða áframhaldandi fullveldi lýðveldisins. Ég stend með þjóð vorri og forseta og kýs fullveldið.