Eva Joly sågar Sveriges Islandspolitik

I dagens Svenska Dagblad sågar kändisåklagaren Eva Joly Sveriges Islandspolitik. Hon är förgrymmad på de Nordiska länderna som kräver att Island "lever upp till sina åtaganden" enligt Icesave-avtalet för att fortsätta betala ut stödmiljarder. Hon tycker att Sveriges regering och Anders Borg uppträder "arrogant" mot Island:

"Det är en skandal att de nordiska länderna gömmer sig bakom Internationella Valutafonden och stormakterna. De nordiska länderna ska inte agera indrivare för britterna. Nästa gång är det ni som behöver stöd från det internationella samfundet."

Eva July tycker att bäst vore om Icesave-frågan fick prövas av Europadomstolen.

Hela intervjun finns även på E24.se:

http://www.e24.se/makro/varlden/norsk-kandisaklagare-sagar-sveriges-islandpolitik_1811927.e24

Islands utrikesdepartement sprider felaktig information om EU direktiv

I en bakgrundsinformation om Icesave på engelska den 11 jan 2010 sprider Islands utrikesdepartement till media - främst utomlands bl.a. till Sverige, att Island kommer att täcka Icesave insättare garanterat minimibelopp på 20,887 euro enligt EES lag ( "would cover deposits of insured depositors in accordance with EEA law, thereby guarenteeing up to 20,887 euros for each account" s 1).

På flera ställen i dokumentet refereras till EES avtalets minimibelopp som juridiskt bindande för alla parter.

Påståendet är felaktigt och mörklägger det rätta innehållet i direktiv 94/19/EC som Island införde i lag redan 1999.

Klart och tydligt lägger direktivet ansvaret på finansmyndigheterna inom EU:s medlemsstater (Member states eller European Community) att:

1 Betala minst ut minimibeloppet till insättare med bankkonto i respektive medlemsländer.

2 Kontrollera att banker med huvudsäte i länder utanför EU (avser Island som ej är med i EU) har täckning för minimibeloppet

3 kräva om täckning saknas att filialen ansluter sig till ett inom sitt territorium existerande system för garanti av insättningar.

I den debatt som följt i spåret på Islands presidents beslut att hänvisa Icesave räkningen till folkomröstning har flera ledande ekonomer, professorer och experter både i EU och USA varit överens i tolkningen av direktivet. Island har ingen juridisk skyldighet att betala minimibeloppet enligt direktivet. Islands regering känner mycket väl till detta men väljer ändå att gå ut med felaktig information.

Anledningen är att den isländska regeringen har i Icesaveavtalet gått med på Storbritanniens och Hollands krav på att ta över deras finansmyndigheters ansvar enligt direktivet. I den meningen har Island blivit "Member state" i stället för att vara ett "land utanför".

Summan som ska betalas är orimlig och omöjlig för Island (enl. denna modell ca 12 - 13 tus euro på varje Islänning istället för 50 euro om man följt direktivet i UK:s fall). Skyhög ränta på 5,5% tillkommer som bidrar till en snabbare konkurs.

Icesave fick enorm spridning inom EU främst i Storbritannien och Holland. De isländska bankerna växte till ca 12 ggr storleken på Islands ekonomi. Det är uppenbart att denna tillväxt inte varit möjlig utan Finansinspektionernas medgivande i de EU länder där filialerna fick etablera sin verksamhet.

Därför är det inte så konstigt att Islänningarna motsätter sig Icesave-avtalet. För första gången i historien har terrorlagar använts mot en demokratisk stat i Europa. (Föregående lag i Storbritannien användes bara två gånger: när Rhodesia deklarerade självständighet 1965 och under Falklandskriget/Argentina 1982).

Uppenbarligen vill Islands regering dölja att den redan gjort upp om Islands framtid bakom ryggen på det isländska folket. Icesave räkningen är priset vanliga skattebetalare på Island förväntas betala till regeringarna i Storbritannien och Holland för att inte stå i vägen för Islands ansökan till EU. Sverige stoppar utbetalningar på lån till Island tills man först sett "att Island lever upp till sina internationella åtaganden." D.v.s. binder upp isländska statskassan till en skuld man inte är skyldig att betala enligt lagen.

Om du vill uppvakta en vacker flicka börjar du inte med att anklaga henne för att vara en terrorist, ta av henne pass och plånbok och kasta henne i garderoben. Väntar utanför dörren och erbjuder henne att komma ut om hon lovar att förbli din slav resten av livet.

Frågan är hur många på Island är intresserade av denna behandling.

Á ekki að senda herrann heim?

Það var ekki beint glæsilegt að hlýða á sendiherrann okkar, Guðmund Árna í Gomorron Sverige í síðustu viku. Fyrir utan hlutdrægni í málflutningi Icesave að tala um skuldbindingar Íslendinga án þess að útskýra í hverju þær eru fólgnar, virðist maðurinn lítið hafa lært sænsku þennan tíma sem hann hefur starfað hér. Svavari Gestssyni tókst á brotabroti af tíma Guðmundar að ná fullkomnari valdi á málinu og gat tjáð sig svo Svíar skildu. En það er líka annar munur á núverandi sendiherra og öllum öðrum síðastliðinn aldarfjórðung. Sendiráðinu var lokað 17.júní í fyrra og ekki einu sinni boðið upp á kaffisopa. Aðrir sendiherrar hafa þó í það minnsta sýnt löndum sínum í Svíþjóð þá kurteisi að halda upp á þjóðhátíðardaginn með opnu húsi. Ætli Guðmundur sé að safna upp í Icesave kröfuna fyrirfram og sendiráðinu verði bráðlega lokað hér? Annars má í hans tilviki bara senda herrann heim.

Nýr Icesave samningur ómögulegur með núvarandi ríkisstjórn

Það er nær ómögulegt að koma út upplýsingum um stöðuna í Icesave málinu til sænskra fjölmiðla. Við eigum þó marga vini en ríkisstjórn Ísland gerir allt til að eyðileggja fyrir þeim. Olle Zachrisson Svenska Dagbladet hefur á sinn hátt reynt að hjálpa til, t.d. setti hann upp mynd af Martin Wolf á heimasíðu E24.se með fyrirsögninni: Hættið að leggja Ísland í einelti. Það er hrein lygi hjá Steingrími að halda því fram, að eftir honum sé rangt haft.

TT vitnar bara í Steingrím fjármálaráðherra sem hefur básúnað því út um öll Norðurlönd að Íslendingar ætli að standa við sínar "alþjóðlegu skuldbindingar." Allir skilja þetta sem að Ísland gangi að kröfu Breta og Hollendinga. Með því að tala um, að forseti Íslands hafi verið "illa upplýstur" og þar með tekið ákvörðun á röngum forsendum, er ríkisstjórnin að blása á forsetann og gefa út á við mynd af manni, sem veit ekki hvað hann gerir.

Blaðamenn hér skilja ekki, að það sé neitt athugavert við að ráðamenn Svíþjóðar eins og Fredrik Reinfeldt og Anders Borg, segi sama hlut og ráðamenn Íslands. Að Svíþjóð neiti að lána peninga til Íslands, þar til Ísland hefur gengið að kröfu Breta og Hollendinga, er þess vegna algjörlega eðlilegt og raunar algjört aukaatriði í málinu. Hvers vegna að vera að "leysa" eitthvað sem menn eru sammála um? Mögulega hefur Steingrímur farið til Norðurlanda til að fyrirfram lofa samþykki Icesave í þjóðaratkvæðagreiðslunni. Og jafnframt að fá upplýsingar um ESB aðferðina að endurtaka atkvæðagreiðslur þar til "rétt" niðurstaða fæst.

Ég tel að ríkisstjórnin, aðallega Samfylkingin sem virðist vera fjarstýrt héðan frá kratastöðvum Svía, sé að vinna tíma núna með algjörum sýndarleik um "samvinnu" með stjórnarandstöðunni.

Aðalmarkmið ríkisstjórnarinnar er að láta raddir andstöðunnar þagna útávið á meðan stjórnin byggir upp kosningaáróðursvél sína fyrir þjóðaratkvæðagreiðsluna. Strategía þessarar ríkisstjórnar hefur aldrei verið neitt annað en koma landinu i Evrópusambandið og öll umgjörð Icesavemálsins markast af því. Samkvæmt erlendum aðilum eins og ríkisstjórn Svía, er Ísland þegar búið að semja um Icesave og það eru skuldbindingarnar sem verið er að vísa til, þegar sagt er að Ísland verði að standa við alþjóðlegar skuldbindingar sínar.

Eini möguleikinn fyrir lausn Icesave deilunnar er, að ríkisstjórnin fari burt og ný komi í staðinn. Núverandi ríkisstjórn gerir allt sem í hennar valdi stendur til að koma Íslandi í opinbert gjaldþrot.

Jag har öppnat bloggsida

Jag har bestämt mig för att sätta igång med en egen bloggsida för att skriva om det som jag tycker är intressant. Det kommer att handla mycket om ekonomi i Europa och som läget är nu inte minst det land jag föddes och växte upp i Island. Det har varit en obeskrivlig känsla av smärta att se hur stora nationer som Storbritannien och Holland med EU:s hjälp använder sin politiska makt för att trycka ned lilla Island och tvinga fram orättfärdiga pengakrav som kommer att sätta Island i konkurs. Detta är ingenting annat än utpressning. Island förnekas juridisk lösning, t.ex att EU:s domstolar beslutar om storleken på skulden efter Icesave. Tyvärr deltar Sverige i mobbningen på Island genom att inställa utbetalningar på lån till Island tills Storbritannien och Holland fått genom sina krav.

En del av artiklarna kommer att vara skrivna på isländska och en del på svenska, kanske några på engelska. Jag hoppas att mina inlägg tillför fakta och information som kan tydligare belysa några av vår samtids stora problem.

EU måste upphöra med stöd till Storbritannien och Hollands utpressning på Island

Vad enkelt det är att använda stormakt för att tvinga den mindre att göra det man vill, bortsett från vilka regler man tidigare kommit överens om. EU:s ledare borde stå upp för EU:s juridiska förbindelser inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i stället för att tvinga lilla Island i konkurs.

Det är enkelt att officiellt deklarera att "Island måste leva upp till sina internationella åtaganden" utan att närmare förklara vilka åtaganden man menar. Är det EU:s direktiv om insättarnas garantier som statsminister Fredrik Reinfeldt refererar till?

Enligt direktiv 94/19/EC om insättares garantier skall varje medlemsstat säkerställa att ett eller flera system för garanti av insättningar införs och officiellt erkänns inom dess territorium. Medlemsstaterna skall kontrollera att filialer som har inrättats av ett kreditinstitut som har sitt huvudkontor utanför gemenskapen har en minimal täckning. Medlemsstaterna kan kräva att filialerna ansluter sig till ett inom sitt territorium existerande system för garanti av insättningar.

Som medlem av EES implementerade Island direktivet i lag redan 1999 och de Isländska bankerna upprättade garantifond enligt lagen. Garantifonden är privat och ej skyddad av staten. Ingen lag finns på Island om att staten ska gå in med pengar ifall garantifondens pengar inte räcker till vid insolvens.

Enligt direktivets riktlinjer råder det inget tvivel om att det är värdlandets ansvar att se till att det finns ett garantisystem som täcker minimal utbetalning till insättarna vid kreditinstitutets insolvens. Värdlandet har också makten att ge tillstånd för filialens verksamhet samt stänga ned verksamheten om man finner att filialen inte är ansluten till ett pålitligt garantisystem.

Uppenbarligen har Storbritannien och Holland varit i den tron att garantifonden på Island skulle täcka bankernas enorma expansion som på 6 år växte till 12 ggr Islands ekonomi. I alla fall har ingen från EU anmärkt att garantifonden på Island var privat och ej statlig. Det är först efter bankhaveriet på Island som EU kräver en annan förordning och att isländska staten ska gå in med pengar i det privata konkursboet.

Genom att definiera Icesave som en bilateral fråga har EU:s ledare ställt sig bakom Storbritanniens användning av terrorlagar och utan några bevis definierat Islands regering, riksbank och andra finansiella institut farliga för medborgarna i stil med terrornätverket AlQaeda. Frysningen av Islands ekonomiska tillgångar i UK där Islands riksbank förvarar en del av sin guldreserv har förorsakat Islänningarna enorm ekonomisk skada ovanpå den internationella globala finanskrisen. Goda affärsrelationer som byggts upp genom årtionden förlorades och i flera månader har importörer fått förskottsbetala varor från utlandet utan leveransgarantier.

EU har således ställt sig bakom UK och Hollands utpressningstaktik mot Island med hot om att "stoppa IMF:s utlåning till Island" och att "förneka Island inträde i EU" om inte Islänningarna villkorslöst accepterar Storbrittanniens och Hollands krav och betalar Icesave-räkningen. Kravet, räknat på varje Islänning, är proportionellt 5 ggr större än tyskarna fick betala i skadestånd efter det första världskriget där miljontals människor dog.

De internationella "åtaganden" som EU:s ledare refererar till, att Island inte lever upp till, kan endast vara kravet på ensidig betalning av Icesave räkningen. "Både UK och Holland har nog känt till att de kunde förlora i en juridisk process och har därför använt politisk makt istället," säger Alain Lipietz, Europaparlamentsledamot från Frankrike. Ordföranden i Europaparlamentets Utvecklingskommitté Eva Joley håller med: "Icesave-frågan angår Europa och lösningen måste baseras på Europas lagstiftning. Det är fel av EU att definiera Icesave som en bilateral fråga. EU:s direktiv är ofullständiga och Island ska inte ensamt ta ansvaret för det. EU:s ledare borde hjälpa till att lösa problemet på ett mer tillförlitligt sätt än dom har visat hitintills."

Situationen på Island inför kommande folkomröstning börjar påminna om situationen i Sverige inför omröstningen av euron. Hotelser om att allt kommer att gå fel om man inte röstar som de rådande vill. Sverige skulle ju få lägre valuta, högre arbetslöshet och skatter, nästan förvandlas till ett u-land om man inte genast införde euron. Tiden har utvisat motsatsen. Regeringen på Island framför hela tiden motpartens hotelser och domedagen är förestående om man inte röstar "rätt".

Förhoppningsvis fäller Islänningarna Icesave-avtalet 2010 med minst lika stor klarhet som svenskarna sa nej till införande av euron år 2003.

Lærum af Norðmönnum

"Ábyrgðin á því stórslysi, sem skella mun yfir þjóðina og landið, er í sanni það alvarleg, að mér stafar ógn við töku hennar. Það hvílir á herðum ríkisstjórnarinnar að taka ákvörðunina, en afstaða mín er skýr." (lausleg þýðing)

Þannig féllu orð Hákonar sjöunda Noregskonungs á ríkisráðsfundi 10 apríl 1940, þegar sú örlagaríka ákvörðun var tekin að neita kröfu Þjóðverja um að gera Vidkun Quisling að forsætisráðherra Noregs. Noregskonungur og ríkisstjórn Noregs stóðu þétt saman með þjóð sinni til verndar hagsmunum Noregs.

Þótt Íslandi standi ekki frammi fyrir tafarlausri né raunverulegri ógn af innrás erlends hervalds, verði Icesave kröfunni hafnað, þá eru öfugmerki mála, að forsetinn einn er með þjóðinni en ríkisstjórnin á móti. Sífelldar hótanir um "fjárhagslega einangrun" og að "Ísland komist ekki inn í Evrópusambandið" sé ekki skilyrðislaust gengið að samningsákvæðum Breta og Hollendinga, gagnar lítið málstað Íslands.

Það hefur verið allt annað en fagurt að sjá, heyra og lesa í erlendum fjölmiðlum, hvernig ráðherrar ríkisstjórnarinnar, fremst utanríkisráðherrann, hafa notað tækifærin til að tala niður land og forseta en þegja um málefnaleg rök þjóðarinnar. Ekki furða, að Bretar hafa létt af hryðjuverkaumsátrinu með jafn góða bandamenn sér við hlið. Þeir þurfa einfaldlega ekki lengur á lögunum að halda til að fá sínu fram.

Liðhollusta Samfylkingarinnar er öllu stærri við Evrópusambandið en Íslendinga og ríkir ofurtrú á almætti sambandsins. Engu er líkara, en að þar sé gengið inn í himnaríki sjálft og Jóhanna fái stjórastöðu englakórs, Össur tenórhlutverk og Steingrímur hörpu. Í ESB svífa allir um á mjúkum skýjum.

Rétt er, að embætti ESB eru vel launuð, t.d. er ný staða forseta ráðherraráðsins hærri launuð en staða sjálfs Bandaríkjaforseta en með þeim mun samt, að Bandaríkjaforseti ber ábyrgð á gjörðum sínum en nýji starfsmaður ESB enga.

Núna hefur ESB þrjá forseta og að auki nýtt embætti utanríkisráðherra. Á meðan stöðum fjölgar innan yfirbyggingarinnar, eru um 25 miljónir manna á skrá atvinnulausra innan ESB og fer hratt fjölgandi. Atvinnuleysið er komið yfir 10% strikið innan evrusvæðisins og um 5 miljónir ungs fólks á aldrinum 15 - 24 ára fær enga atvinnu. Yfir 61% aðspurðra íbúa innan ESB telja að atvinnuleysið eigi eftir að versna 2010 og trúa ekki útreikningum stjórnvalda, sem ekki hafa alltaf staðist.

Um 400 miljónir manna eru í ESB, þar af er helmingurinn eða 200 miljónir manna ekki starfandi og háðir hinum helmingnum um framfærslu sína. Þetta hindrar þó ekki um 45 þúsund starfsmenn ESB að hóta með verkfalli, verði ekki gengið að kauphækkunarkröfum þeirra.

Efnahagsástandið er eldfimt, á eftir Eystrasaltslöndunum er AGS nú með skyndihjálp í Grikklandi. Portúgal og Spánn eru næstir í röðinni. Ef Grikkland fellur og dregur með sér evruna gætu lönd utan evrusvæðisins eins og Bretland, Danmörk og Svíþjóð þurft að koma til aðstoðar með stórar fjárhæðir til styrktar evrunni. Vegna nýrrar stjórnskipunar Lissabonsáttmálans, er búið að afnema neitunarvald einstakra aðildarríkja en svokallað tvöfalt meirihlutaákvæði komið í staðinn (meirihluti íbúa og ríkja). Sú staða á eflaust eftir að koma upp, að Brussel keyrir yfir einstaka meðlimi, þótt vera kynni, að allir íbúar viðkomandi ríkis vilji annað.

Við skoðun á þáttöku almennings í kosningum til Evrópuþingsins, kemur í ljós, að hún fer þverrandi. 62% kusu árið 1979 en 43% árið 2009. 20% fall á þremur áratugum þýðir að líklega þyrfti minna en 50 ár til viðbótar til að lýðræðið gufaði endanlega upp.

Stóru löndin eru óhress með, að þau minni geti keppt með lægri sköttum, sem lokka til sín stóru alþjóðafyrirtækin. Írar eiga eftir að fá að kenna á því, eftir að innlimun þeirra er afstaðin. Bæði Frakkar og Bretar vilja fá till sín Dell og Google og því er verið að tala um "samræmingu" skatta og setja lágmarkshæð á gólfi, sem enginn má fara undir, en ekkert er minnst á hámarkshæð á þaki. Rætt hefur verið um innheimtu nýs ESB-skatts af aðildarríkjunum en ekki talið tímabært í augnablikinu. Í ár verður Búlgaría sjálfsagt eina fyrirmyndarríki ESB með hallalaus fjárlög.

Íslendingar hafa upplifað, hvernig leiðtogar ESB hafa vikist undan ábyrgð á eigin tilskipunum og samningum innan EES. Með skilgreiningu á Icesave sem "milliríkjadeilu" hafa þeir svikið fyrirheit sín og þvingað Ísland í fang Breta og Hollendinga. Mjög athyglisverðar greinar Lárusar Blöndals og Stefán Stefánssonar í Mbl. draga upp lagalegan grundvöll málsins. Eva Joley og Alain Lipietz benda réttilega á, að leiðtogar ESB verði að axla ábyrgð sína og koma að lausn Icesave deilunnar.

Lærum af Norðmönnum og höfnum kvislingum. Ég dreg til baka fullyrðingu mína, að forsetaembættið sé bleikur nár. Forsetinn hefur snúið aftur til þjóðarinnar og embættið andar enn. Ég tel ekki, að forseti hafi málskotsrétt en hins vegar neyðarrétt. Og neyð Íslands er fólgin í þvingun á afsali eða áframhaldandi fullveldi lýðveldisins. Ég stend með þjóð vorri og forseta og kýs fullveldið.