ESA motsäger sig själv

ESA - (The EFTA Surveillance Authority) menar i sitt brev till den isländska regeringen att Island brutit mot EES-avtalet genom att inte ersätta bankinsättare utomlands minimiersättningen på 20 tus euro. När bankerna havererade på Island sjösatte regeringen en nödvärnslag för att förhindra en total kollaps av det finansiella systemet på Island. ESA påstår felaktigt att insättare på Island fått full ersättning.

I en artikel i dagens Morgunblad avfärdar juristen Larus L.Blöndal och professor Stefan M. Stefansson ESA:s argument och menar att ESA inte följer en god juridisk praxis när den skrivit brevet. Enligt ESAs tolkning skulle Island vara det enda landet som skulle ta på sig ekonomisk skada på grund av bankkraschen. I ESAs brev tas ingen hänsyn till att Island redan 1999 implementerade EES-avtelets villkor om insättarnas minimigaranti i lag där Isländska staten tillskrivs inget ansvar enligt EU:s konkurrensklausul om förbud mot stadsstöd. ESA fick detaljerad redovisning om lagen och godkände den. Om ESAs tolkning skulle gälla skulle små länder som Island inte tillåtas konkurrera på en större marknad och det i sig skulle vara ett brott mot EES-avtalet.

Om Island ensamt skall åläggas ett statligt ansvar utan att andra staters ansvarsfråga utreds kommer hela regelverket i gungning. Konsekvensen av en sådan eventuell dom i EFTA-domstolen skulle då få omfattande konsekvenser. Det går inte att tolka lagen på ett sätt för ett land och ett annat sätt för ett annat land.

ESA försöker dra helt andra slutsatser än själva regelverket förordar genom att påstå att det är staten som är ansvarig ifall garantifonden inte klarar av minimigarantin. I direktiven talas det tydligt om att införande av garantisystem "medför inte att medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter blir ansvariga gentemot insättare." Enligt Larus Blöndal och Stefan Stefansson motsäger ESA sig själv på den punkten.

De påpekar att det inte är upp till insättarna att välja vilket lands garantisystem ska gälla när de sätter in pengar i utländska bankfilialer. Om det vore fallet skulle exempelvis insättare i Tyskland kunna kräva att Islands garantisystem skulle gälla vilket i sin tur skulle utesluta isländska banker från att konkurrera i Tyskland på grund av storleken. Därför är EU:s regelverk med bankgarantin på varje medlemsstats ansvar för sitt lands område såsom föreskrivs i direktivet.

Slutligen påpekar Larus och Stefan att de verkligen håller med om att regelverket behöver ses över och förbättras. Men bristerna i det gamla regelverket kan inte ensidigt skrivas på Islands räkning.

Reykjavik - en verklighetssåpa på film

Väljarna har utan att känna till det dragits in i en verklighetssåpa i stil med Big Brother. "Bästa Partiet" är namnet på ett filmprojekt som visar hur främst en grupp artister tar över den politiska makten i stadshuset genom val. Från allra första början när Jon Gnarr gick ut med att han skulle bilda ett eget parti har kamerorna snurrat. Nu i fas två av projektet när diskussionerna med Socialdemokraterna pågår inför bildande av stadsfullmäktige år utspelen gjorda som scener i filmen. Exempelvis filmas Socialdemokraternas vice partiordförande som är överst på S-listan i Reykjavik i olika - inte alla för honom så hedrande scener, som sedan visas officiellt.

Morgunbladets ledare jämför med en försvunnen tid när idioter sattes i gapstocken på torget till allmänhetens skådning och utskrattning. Tyvärr är S-ledarens ställning försvagad och det verkar inte bättre än att han deltar i filmen för att rädda sin position som partiets vice-ordförande.

Jag undrar om "Bästa Partiet" kommer att öppna TV-Reykjavik så folk kan följa med såpan dagligen som Big Brother?

"Bästa" Partiet diskuterar med socialdemokraterna i Reykjavik

Först vill jag börja med en rättelse, valdeltagandet i Reykjavik var 73,4% (inte 63% som jag skrev i ett tidigare inlägg och har rättats).

Det så kallade "Bästa Partiet" som fick in 6 ledamöter i Reykjavik och är därmed det största partiet i Reykjavik är nästan ett fullkomligt politiskt lotteri eftersom partiet inte presenterade något annat partiprogram än att låna badgäster i Reykjaviks bad fria handdukar, sätta isbjörn på listan över djur i djurparken samt öppna ett tivoli vid flygplatsen i Reykjavik.

Nyfikenheten är därför stor vad medlemmarna - musikanter, skådespelare och komiker skall hitta på nu när verkligheten tar vid. Första tecken på politisk färg är att partiet inleder förhandlingar med socialdemokraterna för att bilda en majoritetsledning för Reykjavik, vilket då skulle innebära att Självständighetspartiet ställs i opposition.

Det kan bli väldigt dyrt för Reykjaviks invånare om dessa komiker sätter sprätt på deras skattepengar till projekt som ingen efterfrågar. Då lär inte "Bästa Partiet" bli "bäst" i nästa val.

I det stora taget tolkar jag resultatet av kommunvalet på Island som en naturlig fortsättning på folkomröstningen om Icesave. Folk har tröttnat på politiker som inte lyssnar och försöker tvinga bojor på folket i form av fattigdom många generationer in i framtiden. Främst förrädarna i regeringspartierna socialdemokraterna och vänstern. Jag kallar dom förrädare eftersom de svikit folket och själva omvandlats till en tung börda i alla hänseenden.

Skrattet fastnar i halsen.

Tiden för Johanna "Kattårsdrottning" på Island rinner ut

I TV programmet Silfur Egils i dag diskuterade partiordförandena vilka slutsatser som skulle kunna dras av resultatet i kommunvalet.

Det som kännetecknade förlorarna dvs. socialdemokraterna och vänster gröna var att de försökte gömma sig bakom frasen "fyrpartierna" för att undvika behöva ta ansvar direkt för det egna partiet. Även om man sa att man skulle ta resultatet på allvar så menade både statsminister Johanna Sigurdardottir och finansminister Steingrimur Sigfusson att folket inte bara straffade deras partier utan även Självständighetspartiet och Centern. Enligt mitt sätt att se undviker dom att möta väljarna på ett konkret sätt och faktiskt bäddar för politikerförakt byggt på attityden: "det är meningslöst att rösta på något parti, det är samma gäng allihopa." Regeringen lär inte komma undan så lätt och jag önskar att de avgår redan i morgon. Men enligt den vithåriga damen får det urusla resultatet för regeringspartierna en "förstärkande effekt" på regeringssamarbetet. Man kan då med samma förhållningssätt dra den slutsatsen att statsministern skulle bli landets starkaste politiker om hon bara fick sin egen röst och ingen annans.

Sigmundur David Gunnlaugsson Centerns ordförande pekade på demokratins funktion i ett flerpartisystem och menade att ett resonemang som gräver undan tilltron till demokratin straffade alla ärliga politiker i sina uppdrag för folket.

Bjarni Benediktsson Självständighetspartiet påpekade att sossarna och vänstern bytt skepnader titt som tätt de senaste åren och avfärdade helt och hållet deras "fyrparti" prat.

På frågan om inte det är dags för nyval till Althingi svarade oppositionens ledare diplomatiskt att "om regeringen inte börjar jobba med ekonomin" skulle det vara på sin plats.

Personligen kan jag leva utan en sådan diplomati. Oppositionen har med presidentens och folkets hjälp räddat Island från en ekonomisk katastrof. Regeringen har inte längre folkets förtroende men vägrar lämna stolarna. Under tiden förblöder folket.

För länge sedan fanns en enväldig härskare på Island som kallades för Jörundur hundadagakonung eller Jorund hundtidskonung. Då var det svårt att vara Islänning. Hon som styr idag kunde lika gärna kallas för Johanna "kattårsdrottning". Hund och katt, som han och hon liksom om man får säga så. Men klart är att så länge "Kattårsdrottningen" och hennes hov har förtroende hos de utländska intressenter som vill skuldsätta Islänningarna i många generationer framåt i tiden, lär det inte vara något problem vad Islänningarna själva tycker.

Socialdemokraterna och vänster gröna går kraftigt bakåt

Kommunvalet på Island i går visar ett stort missnöje med den sittande regeringen. I Reykjavik - Islands största valkrets, fick regeringspartierna endast 26% av rösterna.

Islänningarna vill få större direktinflytande vilket jag tolkar som ett hälsosamt tecken. Den slutsatsen drog också partiernas representanter i TV programmet Silfur Egils idag. I Reykjavik fick nykomlingen "Bästa partiet" knappt 35% av rösterna och och blev stadens största parti med 6 ledamöter i stadsfullmäktige. Självständighetspartiet går framåt jämfört med valet efter bankkraschen då partiet fick endast 22 %, nu får partiet knappt 34 %. Jämfört med val innan bankkraschen är detta lågt men visar ändå på att partiet håller på att återhämta förtroenden efter bankkraschen. Centern fick endast 2,7% vilket är färre röster än antalet registrerade medlemmar i Reykjavik. Sigmundur David Gunnlaugsson förklarade det med att många av partiets medlemmar röstat på det nya partiet. Deltagandet i Reykjavik var 73% och av de som röstade lämnade 5,1% blankt. Det har varit en turbulens i Reykjavik den senaste mandatperioden som förklarar delvis det stora missnöjet. Jag tolkar dock resultatet som i huvudsak en misstroende omröstning på regeringen.

På Akureyri liknar situationen Reykjaviks, ett nytt lokalt parti fick ensam majoriteten 6 ledamöter i kommunfullmäktige och 45% av rösterna. Där blev valdeltagandet bättre än i huvudstaden eller 83%.

Jag har ännu inte fått in alla siffror men som jag uppfattar det har trenden varit att valdeltagandet har sjunkit och många har proteströstat.