lördag 6 november 2010

Tänk dig om 50 tus människor fick köa för mat i Stockholm. Motsvarande händer i Reykjavik just nu.

Det har skrivits och skrivs mycket på Island om matköerna i Reykjavik och myndigheternas otroligt arroganta maktspråk och brist på medkänsla för människor i nöd. I stället för att göra nytta attackerar byråkraterna de privata organisationerna för bristande omdöme eftersom de delar ut mat i stället för rådgivning och utbildning. Organisationernas svar har varit att människorna i stadsfullmäktige som ansvarar för sociala frågor borde hellre vara ute bland folk och faktiskt försöka hjälpa till istället för att sitta på ändlösa sammanträden och babbla dagarna i ända.

I Reykjavik med omnejd bor ca 200 000 personer. Motsvarande Sveriges fjärde stad efter Malmö. En tiondel av Stockholms län. Det betyder att 2,5% av befolkningen som inte har råd att köpa mat i Reykjavik motsvarar ca 50 tusen personer i Stockholms län. Enbart i Stockholm skulle detta motsvara ca 32 tusen människor.

Jag frågade min tandläkare hur han såg på det om 50 tus människor behövde köa för mat i Stockholm. "Det måste bli upplopp - en revolution" svarade han.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen skryter med att vara Islands första regering enligt "nordisk välfärdsmodell." I Reykjaviks stad styr socialdemokraterna tillsammans med clownen Jon Gnarr och hans filmprojekt "Bästa partiet."

Röstar man in en clown får man en cirkus. Jag hoppas mina landsmän lär sig att det behövs andra talanger för att leda samhället en shower i media. Visserligen är god kommunikationsförmåga och humor viktiga. Men viktigast av allt är faktiskt innehållet.

Skulle Stockholmarna acceptera en "välfärdsmodell" som innebär att 50 tusen av länets invånare behövde köa för mat för sin överlevnad?

Jag tror inte det.

fredag 5 november 2010

Folk käkar inte nämnder, konferenser eller möten.

Reykjaviks socialdemokratiska arrogans lämnar ingen oberörd. Åtminstone inte de tusentals fattiga invånare utan jobb som inte har pengar till mat utan tvingas stå i långa köer utanför hjälporganisationernas matutdelningsställen i Reykjavik.

Ingen ställer sig på skoj i en kö under flera timmar i snöoväder för några plastkassor med bröd, ost och andra basmatvaror.

Det är helt frivilliga och privata hjälporganisationer som delar ut maten till de lidande. Köerna av de svältande väcker ont blod hos Reykjaviks socialnämnd. Ordföranden Stella K. Vidisdottir menar att det är fel att dela ut mat till svältande människor: "Vi är bekymrade över dessa köer med folk som väntar på matkassor.....vi tycker inte att denna metod är konstruktiv. Detta hjälper inte folk till självhjälp... Det vore vettigare att dessa hjälporganisationer ökade livskvaliteten och stöttade människor på ett annat sätt, exempelvis vid speciella katastrofer eller till utbildning."

Då vet vi det. Det är ingen speciell katastrof att vara hungrig och utan mat och pengar. Försök inte äta - det är inte konstruktivt! Läs en bok istället.

Långt tillbaka i tiden när hungersvålnaden och sjukdomar härjade på Island, hade man lamm - och kalvskinn som sista utväg innan döden knackade på. Oftast blev det skinn som sagorna var skrivna på och dåtidens största skatt. Därav ordspråket: "Bókvitið verður ekki í askana látið." I en förenklad översättning: "Bokvettet läggs inte i matasken."  (Matask gjord av trä användes förr i tiden. Var och en hade sin egen.)

Det är förvisso sant att människan inte lever på bröd allena. Å andra sidan - när svälten råder - räcker det inte långt att läsa böcker. Som sagt, förr i tiden när skinn var böcker, gick det att förlänga livet en aning genom att käka böckerna.

Hjälporganisationernas aktivister som flesta jobbar frivilligt har ingen förståelse för myndigheternas kritik.

"Myndigheterna har inte kontaktat oss i andra ärenden än att hänvisa människor till oss och våra matkassor. Därför är denna kritik helt oväntad och grundlös" säger Ragnhildur Gudmundsdottir styrelseordförande hos en av Islands äldsta hjälporganisationer som stöder nödlidande kvinnor och familjer. "Den utbildning som folk har gagnar inte de människor som staden omdirigerar till oss."

Liknande säger Asgerdur J Flosadottir ordförarande i organisationen Islands familjesupport:

"Jag hade stora förväntningar på denna regering som påstår sig stå på de fattigas sida. Men något helt annat har visat sig och jag påstår att situationen har aldrig varit så alarmerande som nu. Välfärdssystemet är mycket duktiga på att reproducera eget liv på ändlösa sammanträden. Utan resultat. Socialarbetare och experter bemannar konferenser dagarna i ända på samma tid och folk köar i väntan på deras service. Folk käkar inte nämnder, konferenser eller möten. Vi är en frivillig organisation och jobbar ideellt. Vi tittar på varenda krona och jag har svårt att tänka mig att myndigheterna kan åstadkomma samma resultat för pengarna."

Organisationen har tidigare fått ett litet bidrag från Reykjaviks stad som nu har återkallats eftersom myndigheten vill "lära organisationen disciplin."

Gud hjälp mina landsmän.

tisdag 2 november 2010

Självständighetspartiet vill ha en samlingsregering nu och ett nyval 2011

De blir fler och fler som vill få till stånd en nödregering som tar itu med de mest akuta frågorna fram till nästa vår när nyval skulle kunna hållas.

Radiostationen Bylgjan frågade sina lyssnare om dom ville få en tillfällig samlingsregering och 75 % svarade ja.

Rörelsen har lagt fram ett förslag på Althingi att en samlingsregering skall bildas fram till nästa val och om det inte går att komma överens nu skall nyval genast utlysas.

Självständighetspartiet har tagit fram ett omfattande program med konkreta åtgärder för att vända skutan och klara jobben. Ordföranden, Bjarni Benediktsson, redovisade på en presskonferens i går, att regeringens skattehöjningar varit i onödan och med Självständighetspartiet vid makten skulle skatterna kunna återställas på två år. Han presenterade även omfattande åtgärder för arbete med flera stora investeringsprojekt som skulle kunna skapa upp mot 22 tusen nya jobb.

Självständighetspartiet menar att regeringen redan har havererat och den inte har några lösningar på landets problem. Självständighetspartiet vill få en samlingsregering nu och ett nyval våren 2011.

73 % av Islänningarna stödjer demonstrationerna mot regeringen

I radio i dag deklarerade Johanna Sigurdardottir att hon som landets statsminister har stora bekymmer över att 73 % av nationen stöttar demonstrationerna mot regeringen. Hon menar att det finns så mycket "negativ energi" i demonstrationerna istället för den "positiva energi" som nationen behöver.

Hon verkar inte riktigt förstå det som händer runtom kring henne. Folket samlas för att demonstrera mot regeringens politik som trycker ned landet i misär.  Således är det i själva verket folkets deltagande som är positivt i syfte att stoppa den negativa spiral som regeringen har kastat landet i.

Hur många % av Islänningarna behövs för att statsministern erkänner sitt misslyckande?

1100 familjer köar för mat från hjälporganisationer

I förra veckan köade 1100 familjer utanför kyrkans hjälporganisation i Reykjavik som delar ut matpaket till nödlidande människor.

Räknar man med att det finns 3 - 4 medlemmar i varje familj är det runt fyra tusen människor i Reykjavik som är beroende av den mat som hjälporganisationerna delar ut.

Jag är född 1949 och har aldrig tidigare upplevt något liknande. Jag kommer ihåg att jag gick till butiken med mamma när hon fick månadskuponger för smör och frukt. Då var jag fem år gammal och andra världskriget hade rasat.

 Nu har inga krig rasat i västvärlden, materiell levnadsstandard aldrig varit högre och plötsligt håller hela stater på att bryta samman på grund av ett skuldberg skapat av bankerna. Det värsta av allt är att skalbolagsdirektörerna hittade vägen till finrummen och kunde med bankledningen på fickan tömma alla fonder på tillgångar.

Enligt mitt sätt att se återgår inte ordningen till det normala förr än bankrånarna får sin rättmätiga dom. Då blir skuldfrågan löst och linjerna klarnar. Men kvarnen mal långsamt vilket är påfrestande för alla inblandade.

Förtroendet för regeringen har rasat 10 % på en månad

Enligt senaste Gallup undersökningen har endast 30 % av Islänningarna ett förtroende för landets regering. Förra månaden uppmättes fortroendet till 40 % och har således rasat hela 10 % på en enda månad. Raset sammanfaller med regeringens svikna löften till bostadsägare och låntagare på Island och Islands urusla budget där nedskärningarna slår med full styrka mot sjukhus, daghem och skolor. Gräsrotsorganisationer som Hemmens intresseorganisation har försökt få regeringen att förstå det alarmerande läget för en stor del av befolkningen men regeringen lyssnar inte och gör allt tvärt emot det folket vill.

Enligt Gallup skulle 36 % rösta på Självständighetspartiet, 12 % på Centern och 8 % på Rörelsen om det vore val i dag.

Finansminister Steingrimur Sigfusson hänvisar till att media måste visa ansvarstagande i kristider med tanke på den svåra situation som myndigheterna befinner sig i. Han vädjade till Morgunbladets reporter att inte tala ned regeringen "genom golvet" som han uttryckte sig.

Min åsikt är att även om media skulle stryka ministrarna medhårs så kommer inte folket att göra det. Vanliga människor kommer längst ned på listan över åtgärder från regeringens sida. Banksvindlarna går fortfarande fria. Regeringen tar inte sitt ansvar utan skövlar hänsynslöst konsekvenserna av den ekonomiska brottsligheten över landets skattebetalare, vanliga människor och företagare.

En bra början på en förändring av denna sjuka situation vore att statsminister Johanna Sigurdardottir och hennes regering "enligt nordisk välfärdsmodell" omedelbart avgår.

Jag har sagt det förr och det tål att upprepas:

AVGÅ JOHANNA!

Protesterna fortsätter mot alla nedskärningar

Runt om på Island fortsätter folk att protestera mot de aviserade nedskärningarna främst inom hälsosektorn. Så mycket som upp till 80 % av medlen skärs ned i småbyar på ön. Människor går ut, bildar kedjor rund byns sjukhus - ungefär som Rör inte min kompis! På några möten där regeringens talesmän funnits har dessa inte ens fått uttrycka sig på grund av folkets vrede.

Häromdan - på internationella kvinnodagen - marscherade ca 50 tusen kvinnor i Reykjavik i kyla och vind. Denna demonstration är dock inte i första hand riktad mot regeringen, även om många kvinnor drabbats särskilt hårt i krisens härjningar. Kvinnorna samlas av tradition varje år för att visa sin solidaritet med kvinnofrågor och kvinnans ställning i samhället. Det var mäktigt att så många kvinnor samlades och bilder från tåget spreds över hela världen.

Parlamentet har haft uppehåll och samlas på nytt nu på torsdag. En ny demonstration väntar parlamentsledamöterna utanför huset och folk kommer som vanligt att slå tunnor med påkar.