Sanningens ögonblick närmar sig hos IMF

Snacket går angående IMF:s lån till Island. Klockan går mot ett beslut hos IMF att Island skall få nästa revision godkänd och därmed pengar från fonden. Då tvingas nordiska länder som Sverige även betala ut sin andel av lånet enligt överenskommelsen. Storbritannien, Holland och några Skandinaviska länder som Sverige har försökt påverka IMF att inte genomföra revisionen tills Island kapitulerat inför UK och Hollands krav på betalning i Icesave-tvisten. Detta har väckt en stor irritation hos några av IMF:s ledande personer att vissa av fondens medlemmar försöker använda fonden som en bricka i spelet angående Icesave.

Sanningens minut närmar sig om Sverige verkligen lever upp till hotet att inte betala ut lånet till Island trots kännedomen om folkets vilja på Island som framhåller EES-avtalets villkor om insättarnas garanti.

Det rimmar illa att Sverige lägger sig bakom och stöttar stormaktsfasoner av det slag som framför allt UK utövar på det Isländska folket. Den svenska regeringen har visat ett gott ledarskap angående hutlösa bonusar hos banker och storbolag och ställt krav på motprestation när skattebetalarnas pengar lånas ut till banker i kristider. Värst av allt för Sveriges politiska ledare som visat stora ambitioner angående utvecklingen av EU, är att de har direkt medverkat till att EU fått ett skamfilat rykte på Island genom att stödja UK:s orimliga ekonomiska krav på sin granne med hjälp av terroristlagar.

Det Isländska folket har svårt att förstå Nordens "solidaritet" och snacket om "brödraskap" när deras bröder inte ens vill lyssna på eller åtminstone ge en juridisk prövning en chans. Det verkar minst sagt suspekt att kravställarna konsekvent förnekar en juridisk prövning inför internationella domstolar. Uppenbarligen är det bara den starkares kraft som gäller när rättsväsendet sätts åt sidan.

Användning av internationella lagar mot terrorism är inget annat en krigsförklaring mot Island. EU:s ledare borde i stället se över det egna regelverket gällande gränsöverskridande bankverksamhet och hindra att banker i framtiden tillåts växa inom EU på samma sätt som de Isländska bankerna gjorde. Det löser ingalunda problemet med bristande finanstillsyn inom EU att välta över konsekvenserna på tredje part. Det Islänningarna lär sig är att unionen vare sig respekterar demokrati eller egna lagar och att de stora medlemmerna tillåts göra vad de vill mot de mindre. I denna miljö är Nordens solidaritet ett minne blott och små nationer som Island lär sig att de inte kan förlita sig på stöd eller samhörighet med sina tidigare bundsförvanter.

Sanningens minut närmar sig och jag hoppas att Sveriges ledare lägger ner vapnen och samsas inom IMF att koppla Icesave-tvisten bort från IMF:s åtaganden gentemot Island.