De isländska hushållen blir fattigare med varje år

Eget kapital i privata fastigheter på Island har rasat från 48,3% ner i 32,8% från 2007
Samtidigt har hushållens skulder ökat med 424 miljarder ISK under samma period.

Vid det kommande årsskiftet upphör statens stöd till arbetslösa på Island. Då skyfflas de som inte har arbete eller intäkter över på kommunerna som inte är i stånd att öka sina utgifter. Samtidigt kommer alarmerande siffror om kapitalförluster för hushållen där bortfallet är över 15% på några år. Fler och fler tvingas från sina hus och hem och tvingas stå i hjälporganisationernas matköer för överlevnad.  I den offentliga statistiken räknas inte de med som är i arbetsmarknadsåtgärder så arbetslösheten är i verkligheten tvåsiffrig på ön.

Allt den socialdemokratiska regeringen gör är fel. De höjer skatten på turismen som började ge intäkter med den låga kronkursen så redan nu aviserar turistnäringen en minskning. Regeringen har inlett en special "kapitalskatt" som för det mesta drabbar äldre sparsamma människor på Island. Regeringen har drastiskt försämrat sjömännens arbetsvillkor genom att ta bort deras skatterabatt p.g.a. obekväma arbetstider. Regeringen försöker konfiskera hela fiskenäringen genom att med våld ta över den framgångsrika handelsmodell med fiskekvoter som vuxit fram på den fria marknadens villkor. Sossarna tror de kan själva dela ut kvoter på politiskt vis men istället förstör de resultatet av hårt arbete i årtionden. Samtidigt höjer regeringen skatterna så mycket på de privata fiskeföretagen att man kan utan att ljuga säga att de vill stjäla allt av värde i den privata näringen. Många konkurser inom fisket förväntas till följd av denna politik.

Hela Islands skuldberg växer så det knakar. Island har i dag Evropas tredje högsta skulder. Vänsterregeringen vill dra ned landet i konkurs för att Islänningarna ska bli mottagliga för deras frälsningsbudskap om EU-glorian. Halleluja EU och evro!

Må Islänningarna bli som Greker och Irländare – bundna är i trojkans koppel.

Konservatismen ropar