En mörk dag i Altingis historia: Geir Haarde f.d. statsminister ska ensam åtalas och axla ansvaret för bankkrisen på Island

Längsta sessionen i Altingis historia avslutades kvart över sju svensk tid eller en kvart över fem isländsk tid. Då röstade parlamentsledamöterna om Landsdomstolen ska för första gången i Islands historia väckas till liv för att stämma och döma tidigare ministrar.

Altingi röstade om fyra tidigare ministrar dvs. f.d. statsminister Geir Haarde Självständighetspartiet, f.d. finansminister Arni M. Mathiesen Självständighetspartiet, f.d. utrikesminister Ingibjörg Solrun Gisladottir Socialdemokraterna samt f.d. handelsminister Björgvin Sigurdsson Socialdemokraterna.

Först röstade Altingi om åtal mot varje minister för sig och rösterna fördelades enligt följande:

Geir Haarde 33 ja - 30 nej. Åtal blir väckt på tre rösters majoritet.

Ingibjörg Solrun 29 ja - 34 nej. Åtal blir inte väckt.

Arni Mathiesen 31 ja - 32 nej. Åtal blir inte väckt (en enda röst skiljer åt).

Björgvin Sigurdsson 27 ja - 35 nej. Åtal blir inte väckt.

Därefter röstade Altingi om förslaget i sin helhet och godkände med 33 ja mot 30 nej att aktivera Landsdomstolen för första gången i Islands historia för att väcka åtal mot en minister.

Röstningen var politisk och uppenbart att regeringspartierna ville åtala medan oppositionen pläderade för andra sätt att lösa problemet. Oppositionen menar att en knapp majoritet nu har förvandlat det tidigare demokratiska Altingi till ett politiskt verktyg där majoriteten hämnas på sina politiska motståndare. Ingen av de tidigare ministrarna har i juridisk mening en åtalades status. Således har Geir Haardes enda chans att "försvara" sig varit att skriva ett personligt brev till Altingi för att förklara situationen från sin horisont.

Medan de riktiga skurkarna går fria ägnar regeringen sin tid åt att hämnas på sina politiska motståndare. För mig är det uppenbart att en individ - även på statsministerposten - inte kan dömas för världskris och bristfälliga rutiner i ett ungt finanssystem som fick sin stora prövning i en av största skuldkrisen världen skådat. Det är så tokigt och djupt omänskligt att anklaga Geir Haarde för att han ensam inte kunde stå mot den avancerade och utbredda ekonomiska brottsligheten på Island som i krisens skugga lyckades tömma landet på tillgångar.

Det är in absurdum att dra den tidigare statsministern inför Landsdomstolen under samma tid som åklagaren ännu inte är färdig med sina utredningar av alla ekonomiska brott. Eller när domstolarna inte haft tid att utfärda domar mot de kriminella individer som tömde bankerna, företagen, pensionsfonderna och Islänningarna sparbössor.

Men det är kanske det som är meningen. Att vispa upp tillräckligt med damm för att skymma utsikten mot andra händelser på scenen mitt framför oss. Att bokstavligen dra Island ned i fattigdomens och förödmjukelsens dal för att där ligga som en lätt bråd när EU furstarna rider in dalgången. När folket ligger är det ju lättare att lova himmelrikets lycka och vända tankarna mot det onda i att tänka själv.

Den Isländska regeringen kommer att gå till historien som den värsta efter andra världskriget. Säkert får man gå tillbaks ännu längre i tiden - till gamla utländska koloniregeringar - för att hitta en ignorans i jämförbar skala mot den isländska parlamentarismen, demokratin och Altingis historia.

ÄCK! Du mörka - du kalla - du förlamande hand. Hur långt ska du dra nationen ned i djupet?

Politiska förföljelser i Stalins anda

Att jaga tidigare statsråd och få dem dömda för tjänstefel för att inte ha förutsett och planerat räddningsaktioner i tid för att rädda Island från den internationella finanskrisen är helt fel och löser inte krisens problem för Island.

Tyvärr får jag lägga etiketten politiska förföljelser på situationen som mera förknippats med tidigare diktaturer i öst exempelvis Stalin och Mao Tsetung. I dessa kommunistiska icke demokratier fängslades, torterades och mördades människor för att ha en annan åsikt än makthavarna. Visserligen är det inte så illa på Island men att försöka använda makten till att fängsla politiska motståndare följer samma manér.

Altingi är inte en domstol. Altingi sätter lagar och spelreglerna men det är domstolarna som utövar den juridiska tolkningen och mäter straff. Frågan kan ställas: Hur kommer det sig att det är så viktigt med politiska avrättningar när inte domstolarna ens hunnit med de riktiga bovarna, dvs. skalbolagsdirektörer som Jon Asgeir Johannesson? Varför har regeringen så bråttom att med alla tillgängliga medel straffa sina politiska motståndare när domstolarna bara har börjat sitt jobb med kartläggning och rättegångar mot den ekonomiska brottsligheten som tillsatte Island så stor skada ovanpå den internationella finanskrisen?

Jag tror att svaret finns bl.a. i den enorma påverkan som skalbolagsdirektörerna har haft på Island. De bokstavligen genomsyrade hela samhället i en riktig maffioso anda. Jon Asgeir gjorde upp sina exploateringsplaner av landets ekonomi redan från början. Där ingick att kontrollera media för att kunna löjliggöra och tillintetgöra alla officiella röster mot hans planer på att tömma Island på pengar. Hans gäng köpte allt som stod i vägen, politiker och andra. Efteråt kan man lugnt påstå att detta var mutor. Ingen förnekar de enormt starka band som fanns mellan Jons välde Baugur och det nuvarande Socialdemokratiska partiet på Island. Utan Baugurs smutsiga pengar skulle nog partiet inte inneha den politiska makten i dag.

Jons media lyckades skada Islands förra statsminister David Oddsson möjligheter till medial kommunikation. Ingen demokratiskt vald politiker har blivit mobbad på samma sätt som David sedan republiken bildades 1944. David Oddsson gjorde allt han kunde för att stoppa den framväxande ekonomiska brottsligheten men Baugurs media tog hem segern och kommunikativt var David Oddsson "persona non grata". Ingen lyssnade på honom och alla varningar mot förekommande ekonomiskt haveri mottogs inte eftersom de kom från David.

Den nuvarande sosseregeringen tillträdde med ett skoningslöst hat på sina tidigare motståndare som personifierades i David Oddsson som då blivit Riksbankschef. Det första regeringen gjorde var att ändra lagen och vräka David och hans goda medarbetare i Riksbanken. Syftet var att skada David personligen och ta bort hans möjligheter till försörjning. Nästa steg var att försöka få David åtalad och straffad genom Altingis utredningskommittées slutsatser om vilka var skyldiga till krisen. Riksåklagaren såg ingen grund att fullfölja denna tanke och befriade David och några andra högt uppsatta tjänstemän i den finansiella sektorn.

Det den socialdemokratiska regeringen försöker i dag är inget annat än ett försök att omvandla en demokratisk stat till en diktatorisk med förföljelser mot alla som står i vägen för regeringens politik: Att med alla medel slå ned kapitalismen och införa socialism. Allt är Självständighetspartiets och privatiseringens fel. Det är kapitalismens fel att Island gått på pumpen.

Visserligen har kapitalismen fått sig en törn. Systemet har visat sig ha brister som är farliga. Ekonomiska brottslingar har kunnat utnyttjat dessa och multiplicerad egna vinster genom kontroll på banker och finansiella institutioner. Men kapitalismens kärna, att det ska löna sig att jobba, finns kvar som en sund idé för individuell frihet och möjligheter till egen påverkan.

Det den nuvarande regeringen på Island gör i dagarna är en skam för Island. Må Gud bevara de demokratiska krafterna och ge oss styrkan att stå mot och stoppa diktaturens framväxt.

Inte säkert att det blir Törnrosa som vaknar, det kan lika väl bli Frankenstein

I Morgunbladet förra veckan skrevs ett Reykjavikbrev angående diskussionerna om att åtala några tidigare ministrar och väcka upp den s.k. Landsdomstolen. Landsdomstolen bygger på en lag som ursprungligen sattes 1905 och då var tänkt att hålla koll på Islands övervakare från Danmark. Island var då en dansk kolonni och den högsta utsände från Danmark hade makt utöver det vanliga.

De politiska scener som i dag utspelas i det gamla och respekterade Altingi står varken på historisk grund eller är till ökad respekt för denna fina demokratiska institution. Det pågår en kamp om att för första gången använda Landsdomstolen mot tidigare ministrar. Enligt min mening är detta politiska förföljelser från Socialdemokraterna och de rödgröna för att hämnas på och straffa sina motståndare, främst inom Självständighetspartiet.

Det finns många sidor på den uppkomna situationen som till fullo får skrivas på regeringens räkning: Dels har Självständighetspartiets parlamentsledamöter sagt, att om nu någon minister från den tidigare regeringen ska bestraffas av sina politiska motståndare för att inte ha "förutsatt och förhindrat" den ekonomiska krisen, då måste man löpa linan ut och använda samma metod på alla politiker. Rättvisa skipas inte om inte lagens bokstav gäller för alla.

Då ligger nuvarande stats-, finans- och utrikesministrar risigt till. De har medvetet och bevisligen försökt pålägga landet utländska skulder angående Icesave.

Detta hade naturligtvis inte den rådande regeringen tänkt sig, varpå statsminister Johanna Sigurdardottir försökte rädda sitt skinn genom att tala ned ordföranden i kommittén som la fram förslaget om att väcka Landsdomstolen till liv. Atli Gislason från vänstergröna, ordförande i kommittén, svarade då kaxigt att ifall inte Altingi accepterade förslaget skulle han se till att regeringssamarbetet upphörde och nyval skulle äga rum.

Ingen vill hellre ha nyval än oppositionen eftersom huggsexan i Altingi verkar leda nationen in i en återvändsgränd.

Vinner förslaget kan vi vänta oss en ny Sturlungaöld på Island, dvs en ny tid av nationell osämja med krigande sidor.

Det är det sista Island behöver för att ta sig ur krisen.