Så säger doktor Andrés Magnusson som varnade för kraschen på Island långt i förväg i en intervju hos Egill Helgason i tv-programmet Silfur Egils i helgen.
"Det finns inga pengar i statskassan och staten har gått på löntagare genom att sänka löner, höja skatter och på arbetsplatserna har avtal rivits upp och tidigare beslutade förmåner dragits tillbaks. Dessa speciella åtgärder riktas mot vanligt folk men inget har gjorts angående de individer som blev rika på bankkraschen. Regeringen säger att man förbereder juridiska åtgärder men ingenting händer. Under tiden går bankerna och det juridiska systemet hårt mot medborgarna och säljer deras hus och hem på auktioner."
Dr. Andrés Magnusson säger att Islands förluster liknar ett lands efter krig och kan jämföras med förlusterna hos Sverige på 90-talet när fastighets- och finanskrisen slog hårt mot landet.
"Det är en fullständig bisarr situation för Island att ha en konfiskering av folkets ägor i samma storlek och Sverige förlorade på 90-talet, Sverige är 30 ggr större nation. Det går bra att stifta lagar som gynnar de starka när staten säljer ut banker. Men att stifta lagar som gäller från andra hållet d.v.s när människor vill få tillbaks sina förlorade ägor verkar vara omöjligt. Förr i tiden gick det inte att bli rik på Island utan att skapa verkliga värden. I dag när det finns kapital går det snabbare och genererar mycket högre vinster att ta över de värden som finns. De som har blivit rika på Island nu har inte skapat några värden när företag som Marel och Össur som producerar värden är som lilleputtar. De stora har bara kommit över tillgångarna. Vi måste återgå till kontraktet att folk tillåts bli rika på egen produktion och genom risktagning. Det finns exempel på aktiebolag som fått stora lån och sedan förlorat 26 tusen gånger aktiekapitalet när bolaget gick i konkurs. För de stora spelarna är det helt riskfritt att bilda många aktiebolag, plocka russinen ur dem som går bra och överlåta resten till bankerna och staten som tar hand om förlusten. Den enda risken som finns är om folket inte accepterar att ta på sig skulderna."
Egill Helgason sa att många pensionsfonder investerade i hopplösa företag före kraschen. Egill sa att folk spekulerade i om bankerna hade devalverat kronan för att konfiskera pensionsfondernas pengar.
Dr. Andrés påpekade att före bankkraschen fanns det två sorters pensionsfonder, de vanliga och sedan de som förvaltades av bankerna som hade styrelseposter i fonderna.
"I min egen pensionsfond satt bankens representant i styrelsen och han sålde sina andelar och växlade pengarna i norska kronor strax innan kraschen. Han gjorde enorma vinster när kronan föll."
Dr Andrés Magnusson menar att bankernas ledningar mycket väl visste om att kraschen skulle komma och såg till att bli rika på kuppen. Han visade diagram över länder med störst skulder och mest riskfyllda investeringar för perioden 2004-2006 som visade att Island var världsbäst i skulder och nästbäst i riskfyllda investeringar. Detta kände bankledningarna till långt innan bankerna kraschade.
Inlägg
