lördag 6 mars 2010
Över 93% röstade NEJ till Icesave-lagen
fredag 5 mars 2010
Islands regering ignorerar konstitutionen, Althingi, parlamentarismen och nationen
Islands statsminister bojkottar folkomröstningen men presidenten använder rösträtten tillsammans med en stor del av folket i morgon.
Medias intresse är stort inför folkomröstningen i morgon
Islands statsminister "tvingas" följa konstitutionen. AVGÅ JOHANNA!
onsdag 3 mars 2010
Ett hälsotecken att Islänningarna stoppar nationaliseringen av privata bankers konkurser
Island går till folkomröstning om den debatterade Icesave-lagen nu på lördag där lagen förväntas bli fälld med ca 75% av rösterna. Det är makalöst att det isländska folkets röster behövs för att stoppa myndigheternas vansinne som många menar att bryter mot EES-avtalet.
EU:s ledare inkluderat de svenska borde skämmas som helt avstått från att ta ansvar för egna lagar och regelverk enligt EES-avtalet. Istället har EU backat upp sina medlemmar i ett ekonomiskt och politiskt orättfärdigt krig där bl. a. terroristlagar använts mot en liten EES-medlem. Icesave-frågan är ingen bilateral sak mellan Storbritannien, Holland och Island som EU-kommissionen hävdar. Icesave handlar först och främst om EU:s regler för bankgarantier på insättares pengar och hur överskridande bankverksamhet regleras enligt EES-avtalet.
Enligt direktiv 94/19/EC som baseras på hela EU:s regelverk, inkluderat lag 61 om förbud mot statliga subventioner som kan snedvrida konkurrensen, är statens ansvar att stifta lag som förpliktigar bankerna att upprätta ett garantisystem för insättarna. Island gjorde detta redan 1999. I direktivet står inget om att staten ska med egna medel gå in och stötta privata banker och deras garantisystem. I EU:s regelverk finns heller inget som förutser ett lands banksystems totala kollaps som hände på Island.
De Isländska bankerna kunde tack vare direktiv 94/19/EC växa inom EU till 12 ggr storleken på Islands ekonomi. Detta kunde inte den isländska regeringen påverka eftersom direktivet klart förordar myndigheternas ansvar i varje land där en bank tillåts öppna en filial. Det var i händerna på Storbritanniens och Hollands finansmyndigheter att utfärda tillstånd enligt direktiv 94/19/EC. Att dessa länders finansmyndigheter gav tillstånd för marknadsföring och etablering av Icesave konton i sina länder är därför deras ansvar. Utan deras tillstånd hade de isländska bankerna aldrig blivit så stora på så kort tid.
Enligt EES-avtalet är det upp till varje land ifall de vill betala mer än på den tiden de ca 20 tus euro som var det garanterade minimibeloppet. UK:s regering betalade 100% ut till Icesave insättare i UK med skattebetalarnas pengar och deklarerade sedan att detta var ett ”lån” till Island. Hollands regering ersatte 100 tus euro till Icesave insättare i Holland och gjorde som kollegorna i UK och sa att detta var ett ”lån” till Island.
Regeringar och politiker är ansvariga för sina handlingar även om det inte är så lätt för medborgarna att ställa dem till svars utöver att rösta bort dem i nästa val. Men det är naturligtvis en skär och grov lögn att kalla Hollands och UKs ensidiga deklarationer på ”lån” till Island för ”Islands internationella åtaganden”. Det är just detta som är kärnan i Icesave tvisten: UK och Holland försöker välta över på isländska skattebetalare konsekvenserna av egna missöden i sina hemländer. För att vanliga människor ska förstå proportionerna i de ekonomiska kraven kan det jämföras med böterna som Tyskarna fick efter första världskriget. Kravet nu är fem ggr större på varje Islänning. Motsvarigheten för Svenskarna skulle vara ca halv miljon svenska kronor per hushåll + ca 30 tus om året i ränta närmaste 15-20 åren. Skulle Svenskarna nationalisera en sådan skuld som de juridiskt hade ingen skyldighet att betala?
Island har lidit nog av den globala finanskrisen, bankkraschen och som ekonomisk gisslan under terroristlagen. Detta demokratiska land, utan militär och eget försvar har behandlats av Storbritannien och EU som Talibaner och AlQaeda. Handelsblockering, blockering av lån från IMF, hot om veto mot EU-medlemsansökan, hot om total utfrysning från lånemarknader och allmän utfrysning från EU har inte haft någon speciell image höjande effekt på Islänningarna. Nu räknas upp mot 60% av Islänningarna motsätta sig Islands medlemskap i EU.
Det hedrar inte EU:s politiker att försöka sätta Island i konkurs och via politiken stötta finansiella brottslingar som har vållat stor skada i nästan alla länder i Europa. Det är på tiden att folket intar en försvarsposition och slutar ta på sig skulder förorsakade av ekonomiska terrorister när de förtroendevalda inte grejar försvaret.
Förhoppningsvis blir Islands NEJ en uppvakning och inspiration för andra som tycker att nu får det vara nog. Frågan är om andra folk har samma demokratiska möjlighet som Islänningarna har den 6 mars.