Ingen förhandlingsvilja hos UK eller Holland

Trots vidare förhandlingsförsök vägrar UK och Holland att ge med sig i Icesave-tvisten och vidhåller orimliga krav på ränta och pengar. Inga nya förhandlingar har blivit aviserade efter att UK och Holland vägrade ta tillbaks räntekrav på 2,75% som skulle gett statskassorna i UK och Holland en hygglig vinst.

Händer inget oväntat väntar folkomröstningen den 6 mars. Det är ett friskt tecken och nu kan Islänningarna ge Darling Gordon fingret för terroriststämpeln genom ett enhälligt NEJ.

Detta är det bästa som kan hända Island. Nu får Storbritannien och Holland visa vilka metoder de har för att undvika EES-avtalets regelverk om garantifonderna i fortsättningen. Dom kan ju prova något annat än terroriststämpel, hot om ekonomisk utfrysning, blockering av lån från IMF och blockering av medlemskap i EU . Det krävs något annat nu när Islänningarna står som en man bakom sin president och nekar ta på sig skulden för privata bankers misslyckanden. Förhoppningsvis stoppar detta dagens politiska sjukdom att flytta över spekulationsekonomins svarta hål till den sunda ekonomin. Vanliga företag, skattebetalare och arbetare har ingenting med de spekulationer eller girigheten att göra som upprätthålls av ett fåtal ekonomiska brottslingar.

Tyvärr deltar bankerna i jakten på snabba vinster och dammsuger vanliga företagares och anställda konton för att göda bubbelekonomin. Bankerna är medansvariga för den ekonomiska kris som nu lamslår allt större del av världen. Det är dags att stoppa den digitala "värdeökning" som möjliggörs genom bankernas sätt att låna ut och tjäna pengar på pengar som inte finns. Politikerna kommer med gamla lösningar d.v.s. att trycka mer papperspengar. Det betyder inflation.

UK och Holland har försummat ytterligare en chans till lösning. Island ska inte ta på sig någon skuld Island inte är skyldigt att betala enligt lagen.

Så låt oss se vad som händer i valet i UK. Möjligen har Brown redan avgått om en del av anklagelserna för vredesutbrott och personalmisshandel är sanna.

Vi borde skämmas!

Det skriver John Kay, professor vid London School of Economics i Financial Times i går.

Han refererar till kommande folkomröstning där "Islänningarna borde utmana den skamliga mobbningen på landet".

När banksystemet kraschade på Island upptäcktes att garantifondens medel inte räckte till, man hade helt enkelt inte tagit med i räkningen att att ett lands banksystem kunde haverera. Därför vände sig myndigheterna till skattebetalarna i respektive länder för att hämta pengar.

I UK gick att mörka detta eftersom kostnaderna faller på 56 miljoner invånare men det gick inte på Island med bara 320 tus invånare.

Kay skriver: "Påståendet att insättare i Kaupthing och Landsbanki kan ställa krav på vanliga människor som inte hade råd eller var tillräckligt försiktiga att inte lägga in sina pengar där, har liten moralisk eller juridisk grund."

"Vårt rättfärdigande att mobba Islänningar är det samma som alla mobbares: vi gör det därför vi kan. Eller därför att vi trodde att vi kunde. Nu har Islänningarna initiativet igen. Om folkomröstningen blir av den 6 mars får medborgarna för första gången möjligheten att förkasta kravet att medborgarna tar på sig det finansiella ansvaret för bankers och bankmänniskors misstag. Den händelsen kommer att ändra spelreglerna och därför har Engelsmän och Holländare satt sig vid förhandlingsbordet igen. Vi borde skämmas!"

Det är bara att hålla med.

Nya kommissionen fast i gamla hjulspår: Icesave – en mellanstatlig tvist

Stefan Fule, EU-kommissionens nye man för utvidgning av Unionen sa när EU-kommissionen godkände Islands ansökningshandlingar i veckan att kommissionen definierar klart och tydligt Icesave-tvisten som en tvist mellan stater som gör Icesave till en icke EU-fråga. Han sa att kommissionen kommer att följa noggrant att Island följer EU:s lagar och åtaganden angående Icesave utan att närmare förklara vad han menade med det.

Som jag tidigare skrivit så är det just definitionen av Icesave som "en mellanstatlig fråga" som EU kommissionen gömmer sig bakom för att slippa ta upp EES bristfälliga regelverk angående garantifonder för insättarnas pengar. Därmed ställer kommissionen sig bakom UK:s och Hollands orimliga krav på ersättningar som går långt utanför EES-avtalet och sätter Island i konkurs.

Det är märkligt att se dessa människor som påstår att de följer regelverket rigga upp en lösning utanför regelverket när det passar dom. Man kan ju undra vad lagarna är till för när de stora grabbana ensidigt kan ändra reglerna när det passar.

Jag hoppas innerligt att Isländska nationen fäller Icesave med ett stort övertag som tvingar UK, Holland och i slutändan EU att inför domstol få det klargjort vad som är juridiskt korrekt att kräva av Islänningarna.

Den isländska staten har inget betalningsansvar enligt EES-avtalet. Garantifonderna är privata och det t.o.m. är snedvridning av konkurrensen om staten skulle börja subventionera privata affärsbankers finanssystem.

Frågan som skall ställas i dagens läge är: När börjar EU leva upp till sina åtaganden enligt EES-avtalet?

Holländare och Britter vill inte förhandla

Sedan den isländska regeringen gett med sig att bilda en tvärpolitisk förhandlingskommitté med nya förhandlare i Icesave har det efter möten i UK kommit ett "erbjudande" från UK och Holland. Det går ut på två räntefria år - 2009 och 2010 - och sedan en räntesats på 2,75% ovanpå en rörlig ränta.

Enligt uträkningar kan erbjudandet t.o.m. vara sämre än det islänningarna kommer att rösta om den 6 mars. Den rörliga räntan är nu historiskt låg och kommer så småningom att stiga vilket kan på sikt betyda högre kostnader än fast ränta.

Nu har den holländska regeringen spruckit och Icesave är ingen större sak i Holland vilket kan försena utgången i Icesave-tvisten. Samtidigt stundar nyval i Storbritannien och Gordon Brown sitter minst sagt löst i sin statsministerstol, allt pekar på en jordskredsseger för det konservativa Tories.

Det bästa för Island enligt min mening är att glömma alla förhandlingar för stunden och koncentrera sig på ett rungande NEJ i folkomröstningen som bortom allt tvivel markerar isländska folkets ståndpunkt: att skattebetalarna inte ska ta på sig kvarlevorna av privata affärsbankers konkursbon. Det är starkt överdrivit och ett brott mot den egna befolkningen att Darling och Brown tagit pengar av sina skattebetalare och lurar folk att tro att det är Islands skyldighet att betala tillbaks dom pengarna! Frågan som Storbritannien och Holland undviker hela tiden är: Om det nu är Islands juridiska skyldighet att betala pengarna varför tar då Storbritanniens och Hollands regeringar inte Island inför en internationell domstol och kräver pengarna?

Svaret är enkelt men osynligt från UK och Holland: Det föreligger ingen juridisk förpliktelse enligt EES-avtalet att Island skall betala pengarna. Tvärt emot så stärker EES-avtalet Islands juridiska ställning i frågan. Om det vore nu så självklart att den isländska staten har betalningsansvaret skulle UK och Holland och deras tjänare i den isländska regeringen inte behöva dra frågan genom parlamentet på Island för att upprätta en isländsk lag som lägger ansvaret på Islands statskassa.

Även om inte jag själv får rösta så hoppas jag på ett kraftfullt nej till Icesave den 6 mars. Jag hoppas också att regeringen avgår och Islänningarna kan rösta fram en ny regering som fattar att börja bygga upp landets ekonomi på nytt. Tyvärr har den nuvarande regeringen bara betytt ytterligare en ekonomisk katastrof ovanpå allt annat elände på Island. Regeringen har direkt motarbetat den ekonomiska återhämtningen genom höjda skatter och politiska beslut som stoppat många livsviktiga investeringsprojekt på ön. Mitt råd till Islands statsminister Johanna Sigurdardottir: Ta ditt pick och pack och stick!

Inga statliga garantier enligt EES-avtalet

Arne Hyttnes vd för den norska bankgarantifonden påstår i Morgunbladet i dag att inga statliga garantier föreligger enligt EES-avtalet. Om Landsbanki hade varit en norsk bank med filial i Belgien eller en annan stat som omfattas av EES-avtalet är det klart att den norska staten inte har något betalningsansvar. Arne Hyttnes säger att denna uppfattning delas av styrelsen för garantifonden i Norge.

Den norska garantifonden skapades 2002 när två försäkringsfonder gick ihop. Alla banker med huvudkontor i Norge måste delta i fondens arbete som säkrar insättningar på upp till två miljoner norska kronor. Andra finansföretag med huvudkontor i andra medlemsstater inom EES som mottar insättningar från norska medborgare genom filialer i Norge kan delta i den norska garantifonden om respektive lands garantisystem inte uppfyller samma minimikrav som det norska. Denna möjlighet understryker att staten inte ansvarar för bankgarantin.

Tiden jobbar för Island, låt inte Island bli ett nytt Uganda

Det säger Kanadas f.d. finansminister Grant Reuber om Icesave-konflikten i en intervju i Morgunbladet i dag.

"Som jag ser på saken så har Island inget ansvar att omgående betala tillbaks pengarna som Storbritannien och Holland har betalat ut till sina länders insättare. Jag tycker att Islänningarna skulle inte acceptera någonting just nu. Tiden jobbar för Island."

"Jag kan inte se hur en omedelbar betalning tjänar Islands intressen. Å andra sidan tjänar Holland och Storbritannien på det att få betalt som allra först."

Grant Reuber är doctor i ekonomi från Harward var tidigare styrelseledamot hos Canada Deposit Insurance Corporation som handlägger insättares garantifrågor i Kanada. Som direktör för Bank of Montreal arbetade Reuber med skuldsaneringar hos bl.a. Brasilien, Argentina, Costa Rica och Mexico.

Vare sig Reuber eller kollegan Alex Jurshevski hos konsultbolaget Recovery Partners känner till liknande situation tidigare hos utvecklingsländerna:

"Vi känner till lagar om gränsöverskridande konkurser. Efter det som jag bäst känner till så har det aldrig inträffat förut att en nationell stat krävs på liknande böter till andra stater," säger Jurshevski.

Han tillägger:

"Det skulle bli ett olyckligt steg i konflikten om isländska regeringen försöker tvinga fram en ny lösning före folkomröstningen den 6 mars i syfte att undvika folkomröstningen. Om inte saken avgörs på rätt sätt förvandlas Island till ett nytt Uganda eller en liknande stat med stora skulder."

Jag hoppas att det isländska folket enhälligt avvisar Storbritanniens och Hollands orättfärdiga krav på pengar som Island inte skall betala enligt sina internationella juridiska åtaganden enligt EES - avtalet.

Det är på tiden att skattebetalarna - inte bara på Island utan i Europa och resten av världen - avsätter svaga politiker som inte står pall för superrika spåköpmän som vill låta folket betala för sina privata misslyckanden.

Alain Liepiets: Sluta kräva kött av varje Islänning!

I en artikel i dagens Morgunbladet skräder inte f.d. Europaparlamentarikern Alain Lipietz orden angående Icesave-konflikten. Han menar att Islands president aktiverat en tsunami inom finansvärlden genom att be Islänningarna rösta om de vill ta på sig Icesave-skulder. Som det ser ut för första gången i historien kommer folket att neka "staten" att ta på sig privata skulder.

Han jämför situationen med Shylocks uppgörelse i Köpmannen från Venedig som krävde ersättning i ett pund kött av den skyldiges kropp. Lipietz menar att Storbritanniens och Hollands regeringar beter sig som värsta ockerlånare med krav på 5,5% ränta och enligt EU:s regelverk har de ingen rätt att kräva mer än 20 tus euro för varje konto. Han påpekar att 90% av de isländska bankernas verksamhet var utomlands främst i Storbritannien och Holland och för att få driva verksamhet i dessa länder krävdes tillstånd och kontroller enligt direktiv 94/19/EC hos dessa länders finansmyndigheter.

Alain Lipietz påpekar att ingen juridisk skyldighet förelåg i UK eller Holland att betala mer än basbeloppet men att det är fritt att betala mer. Att UK ersatte sina medborgares insättningar på Icesave till 100% och Holland till 100 tus euro är således deras regeringars fria val, de har ingen juridisk rätt enligt EU:s regelverk att kräva Island på mellanskillnaden.

Han jämför ländernas krav på att den isländska staten övertar deras ersättningar med girigheten hos Shakespears Shylock.

År 2001-2002 ansvarade Lipietz för en rapport om utökade kontroller av finansiella koncerner då Europaparlamentet stärkte regeln att värdlandet med störst aktiviteter skulle vara ansvarigt för insättnings garantin. Därför var det rätt av UK och Holland att ersätta sina länders Icesave-insättare men fel av kräva att Island betalar tillbaks en stor del av skulden.

"Det är på tiden att Storbritannien och Holland återinför rättssamhällets viktiga principer som historiskt ärat länderna, att de vänder sig till domstolen och upphör med hot om att skära ett pund kött av varenda Islänning bl.a. spädbarn.

Många Islänningar och deras representanter verkar vara besatta av en barnslig åtrå "en längtan att betala". Men jag misstänker att det handlar om ett dåligt samvete. Ett slags straff av gud efter så många år av tro på snabba vinster. Efter att noggrant ha tänkt genom saken säger jag därför till denna duktiga och vågade nation: Ni bär inget juridiskt ansvar för dagens moralkorruption inom finansvärlden, inte heller är ni moraliskt skyldiga för något av det som gick snett."

Jag hoppas att någon svensk minister läser detta och börjar tänka om. Sverige hjälper syndaren aktivt att uppehålla kravet på köttbit av varje Islänning genom att tvinga Island till eftergifter istället för att få saken avgjord i Europadomstolen.