Holländare och Britter vill inte förhandla

Sedan den isländska regeringen gett med sig att bilda en tvärpolitisk förhandlingskommitté med nya förhandlare i Icesave har det efter möten i UK kommit ett "erbjudande" från UK och Holland. Det går ut på två räntefria år - 2009 och 2010 - och sedan en räntesats på 2,75% ovanpå en rörlig ränta.

Enligt uträkningar kan erbjudandet t.o.m. vara sämre än det islänningarna kommer att rösta om den 6 mars. Den rörliga räntan är nu historiskt låg och kommer så småningom att stiga vilket kan på sikt betyda högre kostnader än fast ränta.

Nu har den holländska regeringen spruckit och Icesave är ingen större sak i Holland vilket kan försena utgången i Icesave-tvisten. Samtidigt stundar nyval i Storbritannien och Gordon Brown sitter minst sagt löst i sin statsministerstol, allt pekar på en jordskredsseger för det konservativa Tories.

Det bästa för Island enligt min mening är att glömma alla förhandlingar för stunden och koncentrera sig på ett rungande NEJ i folkomröstningen som bortom allt tvivel markerar isländska folkets ståndpunkt: att skattebetalarna inte ska ta på sig kvarlevorna av privata affärsbankers konkursbon. Det är starkt överdrivit och ett brott mot den egna befolkningen att Darling och Brown tagit pengar av sina skattebetalare och lurar folk att tro att det är Islands skyldighet att betala tillbaks dom pengarna! Frågan som Storbritannien och Holland undviker hela tiden är: Om det nu är Islands juridiska skyldighet att betala pengarna varför tar då Storbritanniens och Hollands regeringar inte Island inför en internationell domstol och kräver pengarna?

Svaret är enkelt men osynligt från UK och Holland: Det föreligger ingen juridisk förpliktelse enligt EES-avtalet att Island skall betala pengarna. Tvärt emot så stärker EES-avtalet Islands juridiska ställning i frågan. Om det vore nu så självklart att den isländska staten har betalningsansvaret skulle UK och Holland och deras tjänare i den isländska regeringen inte behöva dra frågan genom parlamentet på Island för att upprätta en isländsk lag som lägger ansvaret på Islands statskassa.

Även om inte jag själv får rösta så hoppas jag på ett kraftfullt nej till Icesave den 6 mars. Jag hoppas också att regeringen avgår och Islänningarna kan rösta fram en ny regering som fattar att börja bygga upp landets ekonomi på nytt. Tyvärr har den nuvarande regeringen bara betytt ytterligare en ekonomisk katastrof ovanpå allt annat elände på Island. Regeringen har direkt motarbetat den ekonomiska återhämtningen genom höjda skatter och politiska beslut som stoppat många livsviktiga investeringsprojekt på ön. Mitt råd till Islands statsminister Johanna Sigurdardottir: Ta ditt pick och pack och stick!