Alain Liepiets: Sluta kräva kött av varje Islänning!

I en artikel i dagens Morgunbladet skräder inte f.d. Europaparlamentarikern Alain Lipietz orden angående Icesave-konflikten. Han menar att Islands president aktiverat en tsunami inom finansvärlden genom att be Islänningarna rösta om de vill ta på sig Icesave-skulder. Som det ser ut för första gången i historien kommer folket att neka "staten" att ta på sig privata skulder.

Han jämför situationen med Shylocks uppgörelse i Köpmannen från Venedig som krävde ersättning i ett pund kött av den skyldiges kropp. Lipietz menar att Storbritanniens och Hollands regeringar beter sig som värsta ockerlånare med krav på 5,5% ränta och enligt EU:s regelverk har de ingen rätt att kräva mer än 20 tus euro för varje konto. Han påpekar att 90% av de isländska bankernas verksamhet var utomlands främst i Storbritannien och Holland och för att få driva verksamhet i dessa länder krävdes tillstånd och kontroller enligt direktiv 94/19/EC hos dessa länders finansmyndigheter.

Alain Lipietz påpekar att ingen juridisk skyldighet förelåg i UK eller Holland att betala mer än basbeloppet men att det är fritt att betala mer. Att UK ersatte sina medborgares insättningar på Icesave till 100% och Holland till 100 tus euro är således deras regeringars fria val, de har ingen juridisk rätt enligt EU:s regelverk att kräva Island på mellanskillnaden.

Han jämför ländernas krav på att den isländska staten övertar deras ersättningar med girigheten hos Shakespears Shylock.

År 2001-2002 ansvarade Lipietz för en rapport om utökade kontroller av finansiella koncerner då Europaparlamentet stärkte regeln att värdlandet med störst aktiviteter skulle vara ansvarigt för insättnings garantin. Därför var det rätt av UK och Holland att ersätta sina länders Icesave-insättare men fel av kräva att Island betalar tillbaks en stor del av skulden.

"Det är på tiden att Storbritannien och Holland återinför rättssamhällets viktiga principer som historiskt ärat länderna, att de vänder sig till domstolen och upphör med hot om att skära ett pund kött av varenda Islänning bl.a. spädbarn.

Många Islänningar och deras representanter verkar vara besatta av en barnslig åtrå "en längtan att betala". Men jag misstänker att det handlar om ett dåligt samvete. Ett slags straff av gud efter så många år av tro på snabba vinster. Efter att noggrant ha tänkt genom saken säger jag därför till denna duktiga och vågade nation: Ni bär inget juridiskt ansvar för dagens moralkorruption inom finansvärlden, inte heller är ni moraliskt skyldiga för något av det som gick snett."

Jag hoppas att någon svensk minister läser detta och börjar tänka om. Sverige hjälper syndaren aktivt att uppehålla kravet på köttbit av varje Islänning genom att tvinga Island till eftergifter istället för att få saken avgjord i Europadomstolen.