Holländare och Britter vill inte förhandla

Sedan den isländska regeringen gett med sig att bilda en tvärpolitisk förhandlingskommitté med nya förhandlare i Icesave har det efter möten i UK kommit ett "erbjudande" från UK och Holland. Det går ut på två räntefria år - 2009 och 2010 - och sedan en räntesats på 2,75% ovanpå en rörlig ränta.

Enligt uträkningar kan erbjudandet t.o.m. vara sämre än det islänningarna kommer att rösta om den 6 mars. Den rörliga räntan är nu historiskt låg och kommer så småningom att stiga vilket kan på sikt betyda högre kostnader än fast ränta.

Nu har den holländska regeringen spruckit och Icesave är ingen större sak i Holland vilket kan försena utgången i Icesave-tvisten. Samtidigt stundar nyval i Storbritannien och Gordon Brown sitter minst sagt löst i sin statsministerstol, allt pekar på en jordskredsseger för det konservativa Tories.

Det bästa för Island enligt min mening är att glömma alla förhandlingar för stunden och koncentrera sig på ett rungande NEJ i folkomröstningen som bortom allt tvivel markerar isländska folkets ståndpunkt: att skattebetalarna inte ska ta på sig kvarlevorna av privata affärsbankers konkursbon. Det är starkt överdrivit och ett brott mot den egna befolkningen att Darling och Brown tagit pengar av sina skattebetalare och lurar folk att tro att det är Islands skyldighet att betala tillbaks dom pengarna! Frågan som Storbritannien och Holland undviker hela tiden är: Om det nu är Islands juridiska skyldighet att betala pengarna varför tar då Storbritanniens och Hollands regeringar inte Island inför en internationell domstol och kräver pengarna?

Svaret är enkelt men osynligt från UK och Holland: Det föreligger ingen juridisk förpliktelse enligt EES-avtalet att Island skall betala pengarna. Tvärt emot så stärker EES-avtalet Islands juridiska ställning i frågan. Om det vore nu så självklart att den isländska staten har betalningsansvaret skulle UK och Holland och deras tjänare i den isländska regeringen inte behöva dra frågan genom parlamentet på Island för att upprätta en isländsk lag som lägger ansvaret på Islands statskassa.

Även om inte jag själv får rösta så hoppas jag på ett kraftfullt nej till Icesave den 6 mars. Jag hoppas också att regeringen avgår och Islänningarna kan rösta fram en ny regering som fattar att börja bygga upp landets ekonomi på nytt. Tyvärr har den nuvarande regeringen bara betytt ytterligare en ekonomisk katastrof ovanpå allt annat elände på Island. Regeringen har direkt motarbetat den ekonomiska återhämtningen genom höjda skatter och politiska beslut som stoppat många livsviktiga investeringsprojekt på ön. Mitt råd till Islands statsminister Johanna Sigurdardottir: Ta ditt pick och pack och stick!

Inga statliga garantier enligt EES-avtalet

Arne Hyttnes vd för den norska bankgarantifonden påstår i Morgunbladet i dag att inga statliga garantier föreligger enligt EES-avtalet. Om Landsbanki hade varit en norsk bank med filial i Belgien eller en annan stat som omfattas av EES-avtalet är det klart att den norska staten inte har något betalningsansvar. Arne Hyttnes säger att denna uppfattning delas av styrelsen för garantifonden i Norge.

Den norska garantifonden skapades 2002 när två försäkringsfonder gick ihop. Alla banker med huvudkontor i Norge måste delta i fondens arbete som säkrar insättningar på upp till två miljoner norska kronor. Andra finansföretag med huvudkontor i andra medlemsstater inom EES som mottar insättningar från norska medborgare genom filialer i Norge kan delta i den norska garantifonden om respektive lands garantisystem inte uppfyller samma minimikrav som det norska. Denna möjlighet understryker att staten inte ansvarar för bankgarantin.

Tiden jobbar för Island, låt inte Island bli ett nytt Uganda

Det säger Kanadas f.d. finansminister Grant Reuber om Icesave-konflikten i en intervju i Morgunbladet i dag.

"Som jag ser på saken så har Island inget ansvar att omgående betala tillbaks pengarna som Storbritannien och Holland har betalat ut till sina länders insättare. Jag tycker att Islänningarna skulle inte acceptera någonting just nu. Tiden jobbar för Island."

"Jag kan inte se hur en omedelbar betalning tjänar Islands intressen. Å andra sidan tjänar Holland och Storbritannien på det att få betalt som allra först."

Grant Reuber är doctor i ekonomi från Harward var tidigare styrelseledamot hos Canada Deposit Insurance Corporation som handlägger insättares garantifrågor i Kanada. Som direktör för Bank of Montreal arbetade Reuber med skuldsaneringar hos bl.a. Brasilien, Argentina, Costa Rica och Mexico.

Vare sig Reuber eller kollegan Alex Jurshevski hos konsultbolaget Recovery Partners känner till liknande situation tidigare hos utvecklingsländerna:

"Vi känner till lagar om gränsöverskridande konkurser. Efter det som jag bäst känner till så har det aldrig inträffat förut att en nationell stat krävs på liknande böter till andra stater," säger Jurshevski.

Han tillägger:

"Det skulle bli ett olyckligt steg i konflikten om isländska regeringen försöker tvinga fram en ny lösning före folkomröstningen den 6 mars i syfte att undvika folkomröstningen. Om inte saken avgörs på rätt sätt förvandlas Island till ett nytt Uganda eller en liknande stat med stora skulder."

Jag hoppas att det isländska folket enhälligt avvisar Storbritanniens och Hollands orättfärdiga krav på pengar som Island inte skall betala enligt sina internationella juridiska åtaganden enligt EES - avtalet.

Det är på tiden att skattebetalarna - inte bara på Island utan i Europa och resten av världen - avsätter svaga politiker som inte står pall för superrika spåköpmän som vill låta folket betala för sina privata misslyckanden.

Alain Liepiets: Sluta kräva kött av varje Islänning!

I en artikel i dagens Morgunbladet skräder inte f.d. Europaparlamentarikern Alain Lipietz orden angående Icesave-konflikten. Han menar att Islands president aktiverat en tsunami inom finansvärlden genom att be Islänningarna rösta om de vill ta på sig Icesave-skulder. Som det ser ut för första gången i historien kommer folket att neka "staten" att ta på sig privata skulder.

Han jämför situationen med Shylocks uppgörelse i Köpmannen från Venedig som krävde ersättning i ett pund kött av den skyldiges kropp. Lipietz menar att Storbritanniens och Hollands regeringar beter sig som värsta ockerlånare med krav på 5,5% ränta och enligt EU:s regelverk har de ingen rätt att kräva mer än 20 tus euro för varje konto. Han påpekar att 90% av de isländska bankernas verksamhet var utomlands främst i Storbritannien och Holland och för att få driva verksamhet i dessa länder krävdes tillstånd och kontroller enligt direktiv 94/19/EC hos dessa länders finansmyndigheter.

Alain Lipietz påpekar att ingen juridisk skyldighet förelåg i UK eller Holland att betala mer än basbeloppet men att det är fritt att betala mer. Att UK ersatte sina medborgares insättningar på Icesave till 100% och Holland till 100 tus euro är således deras regeringars fria val, de har ingen juridisk rätt enligt EU:s regelverk att kräva Island på mellanskillnaden.

Han jämför ländernas krav på att den isländska staten övertar deras ersättningar med girigheten hos Shakespears Shylock.

År 2001-2002 ansvarade Lipietz för en rapport om utökade kontroller av finansiella koncerner då Europaparlamentet stärkte regeln att värdlandet med störst aktiviteter skulle vara ansvarigt för insättnings garantin. Därför var det rätt av UK och Holland att ersätta sina länders Icesave-insättare men fel av kräva att Island betalar tillbaks en stor del av skulden.

"Det är på tiden att Storbritannien och Holland återinför rättssamhällets viktiga principer som historiskt ärat länderna, att de vänder sig till domstolen och upphör med hot om att skära ett pund kött av varenda Islänning bl.a. spädbarn.

Många Islänningar och deras representanter verkar vara besatta av en barnslig åtrå "en längtan att betala". Men jag misstänker att det handlar om ett dåligt samvete. Ett slags straff av gud efter så många år av tro på snabba vinster. Efter att noggrant ha tänkt genom saken säger jag därför till denna duktiga och vågade nation: Ni bär inget juridiskt ansvar för dagens moralkorruption inom finansvärlden, inte heller är ni moraliskt skyldiga för något av det som gick snett."

Jag hoppas att någon svensk minister läser detta och börjar tänka om. Sverige hjälper syndaren aktivt att uppehålla kravet på köttbit av varje Islänning genom att tvinga Island till eftergifter istället för att få saken avgjord i Europadomstolen.

Bank of England vägrar betala ränta för Icesave-medel

Det är skillnad på vem som äger pengarna och dom som förvaltar pengarna. Det som gäller för den ena parten gäller ingalunda för den andra. Brittiska koloniherrar kan ekonomikrig har Islänningarna erfarit. Frågan är vilka som är de riktiga ekonomiska terroristerna, utövarna av stormakten eller dom som inte får röra på sig.

Landsbankis ägor i Storbrittannien håller på att delvis styckas och säljas. Innan kraschen fanns det mycket pengar på brittiska konton. Största delen av pengarna förvaras på konton hos Bank of England med 0% ränta! Alla försök att få någon ränta på kapitalet har hitintills varit utan resultat.

Detta kan jämföras med räntekravet på Icesave-räkningen som bl.a. Sverige hjälper Britterna att tvinga fram: 5,5%!

När ska moder Svea öppna ögonen och sluta slå de små?

Hollands riksbank visade vårdslöshet när den gav tillstånd till Icesave i april 2008

Professor Robert Wade vid London School of Economics har studerat Island och bankkraschens konsekvenser. Han säger att finansinspektionerna i Holland, UK och Island har alla brustit angående Icesave och samtliga bär därför ansvar. Finansinspektionerna och riksbankerna i UK och Holland har brustit i grundläggande kontroller speciellt riksbanken i Holland som inte gjorde en vanlig likviditetskontroll när Landsbanki fick tillstånd att öppna Icesave i Holland i april 2008. Riksbankschefen i Holland var ordförande i Baselkommittén som publicerade en vägledning för riskanalyser i februari 2008 och denna rapport fanns tillgänglig när Hollands Riksbank gav Icesave möjligheten att öppna verksamheten i Holland.

Robert Wade fruktar att världen snabbt får se en ny ekonomisk kris på grund av att politikerna tappar fokus när de tror att deras väljare börjar glömma krisen. Professorn pekade på ett grundläggande fel i världens finanssystem när ekonomiska kriser numera kommer oftare och djupare än t.ex. under perioden 1950 -1970. Wade menar att en offentlig utredning på krisens orsaker som nu pågår på Island kan vara mycket betydelsefull för att kunna identifiera och rätta till felen som skapade krisen. Men han är inte övertygad om att politikerna kommer att fullfölja reformarbetet på finansbranschens villkor som han menar är en förutsättning för återhämtning av ekonomin.

Annars, - menar professor Wade, är risken stor att världen går tillbaks till liknande situation som rådde på trettiotalet.

Många Islänningar utomlands får inte rösta den 6 mars

För första gången ska isländska folket rösta i en fråga som presidenten hänvisar till nationen enligt konstitutionen. De senaste opinionsundersökningarna visar att nejet växer varje dag.

Många Islänningar bosatta i länder utanför Island som exempelvis Sverige ges ingen möjlighet att delta i omröstningen. Vid riksdagsval och presidentsval gäller regeln att Islänningar som varit bosatta utomlands längre tid än 8 år måste anmäla sig till röstlängden före första december året innan valåret. De som anmäler sig efter det får inte rösta.

Det finns dock en mycket märklig sak angående Icesave: Althingi beslutade om omröstningen först i januari i år. Den första december år 2009 visste ingen om att omröstningen den 6 mars 2010 skulle hållas. Val till Althingi brukar vara kända långt innan den 1 december året före valåret. Ingen Islänning får rösträtt i Icesave-omröstningen som inte var inne på listan den 1 december 2009. Enligt denna tillämpning av lagen går det inte att ansöka i tid för dem som vill gå och rösta när omröstningen först blev känd en månad efter att ansökan skulle kommit in för att erhålla rösträtten.

Många Islänningar som jag själv som inte får rösträtt enligt denna förordning tycker ändå att Icesave är ett sådant specifikt mål som får så stora konsekvenser för nationen att det är ett måste att gå och rösta.

De flesta Islänningar vill rösta för att rädda Island från konkurs.

Den isländska regeringen verkar vilja annat.