Folk käkar inte nämnder, konferenser eller möten.

Reykjaviks socialdemokratiska arrogans lämnar ingen oberörd. Åtminstone inte de tusentals fattiga invånare utan jobb som inte har pengar till mat utan tvingas stå i långa köer utanför hjälporganisationernas matutdelningsställen i Reykjavik.

Ingen ställer sig på skoj i en kö under flera timmar i snöoväder för några plastkassor med bröd, ost och andra basmatvaror.

Det är helt frivilliga och privata hjälporganisationer som delar ut maten till de lidande. Köerna av de svältande väcker ont blod hos Reykjaviks socialnämnd. Ordföranden Stella K. Vidisdottir menar att det är fel att dela ut mat till svältande människor: "Vi är bekymrade över dessa köer med folk som väntar på matkassor.....vi tycker inte att denna metod är konstruktiv. Detta hjälper inte folk till självhjälp... Det vore vettigare att dessa hjälporganisationer ökade livskvaliteten och stöttade människor på ett annat sätt, exempelvis vid speciella katastrofer eller till utbildning."

Då vet vi det. Det är ingen speciell katastrof att vara hungrig och utan mat och pengar. Försök inte äta - det är inte konstruktivt! Läs en bok istället.

Långt tillbaka i tiden när hungersvålnaden och sjukdomar härjade på Island, hade man lamm - och kalvskinn som sista utväg innan döden knackade på. Oftast blev det skinn som sagorna var skrivna på och dåtidens största skatt. Därav ordspråket: "Bókvitið verður ekki í askana látið." I en förenklad översättning: "Bokvettet läggs inte i matasken."  (Matask gjord av trä användes förr i tiden. Var och en hade sin egen.)

Det är förvisso sant att människan inte lever på bröd allena. Å andra sidan - när svälten råder - räcker det inte långt att läsa böcker. Som sagt, förr i tiden när skinn var böcker, gick det att förlänga livet en aning genom att käka böckerna.

Hjälporganisationernas aktivister som flesta jobbar frivilligt har ingen förståelse för myndigheternas kritik.

"Myndigheterna har inte kontaktat oss i andra ärenden än att hänvisa människor till oss och våra matkassor. Därför är denna kritik helt oväntad och grundlös" säger Ragnhildur Gudmundsdottir styrelseordförande hos en av Islands äldsta hjälporganisationer som stöder nödlidande kvinnor och familjer. "Den utbildning som folk har gagnar inte de människor som staden omdirigerar till oss."

Liknande säger Asgerdur J Flosadottir ordförarande i organisationen Islands familjesupport:

"Jag hade stora förväntningar på denna regering som påstår sig stå på de fattigas sida. Men något helt annat har visat sig och jag påstår att situationen har aldrig varit så alarmerande som nu. Välfärdssystemet är mycket duktiga på att reproducera eget liv på ändlösa sammanträden. Utan resultat. Socialarbetare och experter bemannar konferenser dagarna i ända på samma tid och folk köar i väntan på deras service. Folk käkar inte nämnder, konferenser eller möten. Vi är en frivillig organisation och jobbar ideellt. Vi tittar på varenda krona och jag har svårt att tänka mig att myndigheterna kan åstadkomma samma resultat för pengarna."

Organisationen har tidigare fått ett litet bidrag från Reykjaviks stad som nu har återkallats eftersom myndigheten vill "lära organisationen disciplin."

Gud hjälp mina landsmän.