Tiden för Johanna "Kattårsdrottning" på Island rinner ut

I TV programmet Silfur Egils i dag diskuterade partiordförandena vilka slutsatser som skulle kunna dras av resultatet i kommunvalet.

Det som kännetecknade förlorarna dvs. socialdemokraterna och vänster gröna var att de försökte gömma sig bakom frasen "fyrpartierna" för att undvika behöva ta ansvar direkt för det egna partiet. Även om man sa att man skulle ta resultatet på allvar så menade både statsminister Johanna Sigurdardottir och finansminister Steingrimur Sigfusson att folket inte bara straffade deras partier utan även Självständighetspartiet och Centern. Enligt mitt sätt att se undviker dom att möta väljarna på ett konkret sätt och faktiskt bäddar för politikerförakt byggt på attityden: "det är meningslöst att rösta på något parti, det är samma gäng allihopa." Regeringen lär inte komma undan så lätt och jag önskar att de avgår redan i morgon. Men enligt den vithåriga damen får det urusla resultatet för regeringspartierna en "förstärkande effekt" på regeringssamarbetet. Man kan då med samma förhållningssätt dra den slutsatsen att statsministern skulle bli landets starkaste politiker om hon bara fick sin egen röst och ingen annans.

Sigmundur David Gunnlaugsson Centerns ordförande pekade på demokratins funktion i ett flerpartisystem och menade att ett resonemang som gräver undan tilltron till demokratin straffade alla ärliga politiker i sina uppdrag för folket.

Bjarni Benediktsson Självständighetspartiet påpekade att sossarna och vänstern bytt skepnader titt som tätt de senaste åren och avfärdade helt och hållet deras "fyrparti" prat.

På frågan om inte det är dags för nyval till Althingi svarade oppositionens ledare diplomatiskt att "om regeringen inte börjar jobba med ekonomin" skulle det vara på sin plats.

Personligen kan jag leva utan en sådan diplomati. Oppositionen har med presidentens och folkets hjälp räddat Island från en ekonomisk katastrof. Regeringen har inte längre folkets förtroende men vägrar lämna stolarna. Under tiden förblöder folket.

För länge sedan fanns en enväldig härskare på Island som kallades för Jörundur hundadagakonung eller Jorund hundtidskonung. Då var det svårt att vara Islänning. Hon som styr idag kunde lika gärna kallas för Johanna "kattårsdrottning". Hund och katt, som han och hon liksom om man får säga så. Men klart är att så länge "Kattårsdrottningen" och hennes hov har förtroende hos de utländska intressenter som vill skuldsätta Islänningarna i många generationer framåt i tiden, lär det inte vara något problem vad Islänningarna själva tycker.