Sören Wibe i Morgunbladet på Island

I dagens Morgunbladet skriver Sören Wibe f.d. Europaparlamentariker en lärorik historia från EU:

"Jag har med stigande förvåning tagit del av debatten kring Storbritanniens och Nederländernas krav på den isländska staten. Det är helt uppenbart att dessa länder saknar juridiskt stöd i det EES-direktiv som åberopas. Trots detta väljer uppenbarligen EU att lägga hela sin tyngd bakom kraven."

Sören Wibe berättar om hur EES - ländernas engångsavgift förvandlades till en evig avgift:

"Det hela påminner mig om en händelse för drygt tio år sedan, 1999. Jag var då ledamot av EU-parlamentet och dessutom ordförande i parlamentets delegation för förbindelser med övriga EES-området, alltså med länderna Island, Norge och Lichtenstein.

När EES-avtalet ingicks (1994) beslutade man om en "EES-avgift" som skulle gå till EUs s.k. sammanhållningsfond. Denna avgift försvann för de länder som gick med i EU 1995, alltså Sverige, Österrike och Finland, i och med att dessa länder istället betalade den ordinarie EU-avgiften. Den blev kvar för Island, Norge och Lichtenstein.

När EES-avtalet ingicks var det klart att detta var en engångsavgift som skulle betalas de första fem åren. Nu, 1999, krävde EU-kommissionen att avgiften skulle betalas ytterligare fem år, och vad jag kunde finna var det framförallt Spanien som drev detta krav. Landet, alltså Spanien, var då (som nu) en av de största mottagarna av stöd från den nämnda fonden.

Som delegationsordförande undersökte jag saken mycket noggrant. Jag granskade alla relevanta dokument, och jag talade personligen med de som för Sveriges del förhandlade fram EES-avtalet, i Sveriges fall förre ministern Ulf Dinkelspiel.

Resultatet av mina undersökningar var glasklart: kommissionen saknade helt juridisk grund för sina krav, det man hade avtalat var en engångsavgift de första fem åren. Alla som var någorlunda neutrala i detta, och alla som varit med i förhandlingarna bekräftade min analys. Trots detta fortsatte EU att kräva ny avgift, och det hela slutade med att de forna EFTA-länderna gav med sig och gick med på att betala avgiften även i framtiden. Engångsavgiften förvandlades till en evig avgift."

Sören fortsätter sedan:

"Det är alltså inte första gången som EU bryter ingångna avtal för att hävda vissa medlemsstaters intresse. Jag kan inte bedöma vad som är bäst för Island i detta fall, det måste islänningarna själva besluta om. Men moraliskt och juridiskt är det är fråga om ren maktpolitik, där EU som stormakt tvingar en liten, och ekonomiskt sargad stat till orättfärdiga eftergifter. Ett sådant handlande kallas utpressning och är ovärdigt demokratiska stater emellan."

Inget nytt under solen som sagt. Jag hoppas fler svenskar börjar inse vad Icesave handlar om. I Norge pågår diskussioner i Stortinget att låna Islänningarna pengar på affärsmässig grund, d.v.s. utan krav på att godkänna Storbritanniens och Hollands krav. Motståndet mot Icesave-avtalet växer på Island och 2/3-delar av befolkningen tänker rösta emot.