"Icesave-lösning" inom 1 - 2 månader

Vi har hört det förr. Denna gång framfördes påståendet av Islands Ambassadör Gudmundur Arni Stefansson på ett seminarium om EU:s utvidgning med speciell fokus på Islands medlemsansökan. Andra talare var Axel Wallden, enhetschef EU-kommissionens utvidgningsdepartement samt Oscar Söderström statssekreterare hos EU-minister Birgitta Ohlsson. Förutom talarna fanns Annika Ström Melin ledarskribent DN samt Ulf Sverdrup forskare i statsvetenskap på Oslo universitet med i panelen senare på mötet. Moderator var Ingmarie Froman som inte tveckade ställa tydliga frågor till panelen.

Det finns ett intresse för Island och vad som händer med landet efter finanskraschen. Det gick inte att ta miste på. En nordisk granne, liten och över 2000 mil borta. Men det som sades av Islands ambassadör är inget nytt för en Islänning. Möjligen var löftet om "Icesave-lösningen" en nyhet för andra närvarande och skälet till att EU-kommissionen i Sverige valde att ha mötet om Islands medlemskap här. Inget sådant möte var aviserat i Reykjavik - kanske på grund av att ingenting nytt kom fram.

Det var märkligt att se och höra Axel Wallden påstå att Icesave inte är något hinder angående Islands EU-medlemsansökan. Däremot är det EU-kommissionens villkor för ett medlemsskap att Island "löser sina bilaterala problem med EU-medlemmarna UK och Holland i enlighet med ESA:s föreskrifter." ESA = EFTA Surveillance Authority har skrivit ett brev till den Isländska regeringen och anklagar den isländska staten för att ha brutit mot EES-avtalet genom att vägra betala Icesave-räkningen till UK och Holland. Regeringen förhalar sitt svar eftersom "Icesave-lösningen" är förestående.

Här har socialdemokraterna på Island tillsammans med EU:s ledare totalt missat att förstå hur det isländska folket upplever deras handlingar i en svår krissituation. Genom att ignorera en saklig diskussion om EU:s direktiv 94/19 för gränsöverskridande finansiell verksamhet som gällde för alla EU:s medlemsländer och EES länderna låtsas EU:s ledare som att det regnar och ställer upp på EU-medlemmarna UK och Hollands orättfärdiga krav mot Island. För det isländska folket är det David mot Goliat.

Om de Isländska socialdemokraterna verkligen vill att Island ska gå med i EU gör de nästan allt tvärt om och skadar därigenom möjligheten till en konstruktiv dialog. Vi ska komma ihåg att den Isländska regeringen har två gånger baxat Icesave-kravet hela vägen genom parlamentet. I andra omgången sa presidenten nej och 98% av deltagarna i Icesave folkomröstningen hade samma uppfattning. Då sa socialdemokraterna att det var meningslöst att rösta eftersom "en ny Icesave-lösning låg på bordet."

Grejen är den att vare sig socialdemokraterna på Island eller vissa av EU:s ledare verkar begripa att EU:s regelverk bygger bl.a. på en överenskommelse om fri konkurrens där staten inte får gå in och stötta privata bolag hur som helst. Dialogen äger rum - fast inte hos eller via EU-kommissionen. Island har fått det definierat hur direktivet skall tolkas av mängder av experter bl.a. själva införarna av direktivet. Jag nämnde att kommissionär  Michael Barnier som ansvarar för den inre marknaden upplyste nyhetsbyrån ABC i Norge om att EU:s direktiv 94/19 inte flyttar över ansvaret till staten när pengarna i bankernas garantifonder tar slut. Ingen kommenterade påståendet. Det är som Eva Joly sa: EU låter Island ensamt stå för bristfälligt regelverk och finanskrisens verkningar.

Det kan istället mycket väl vara så att regeringarna i UK och Holland själva har brutit mot EU direktivet. De har använt skattebetalarnas pengar för att lösa ut - inte bara maximibeloppet enligt direktivet - utan upp till 100 % som UK gjorde.

Diskussionen på Island och numera på flera håll i världen handlar om hur finansbolag och banker beter sig genom att blåsa ut skuldbubblor. När dessa spricker skickas notan till staten/skattebetalarna. Detta har Islänningarna modigt stått emot. Varför skall vanliga människor som ingenting har med finanshajarnas riskfyllda affärer att göra stå för notan när det går illa?

Vilken annan bransch åtnjuter samma privilegium?

Jag frågade panelen om vad de tyckte om Islands Presidents påstående i CNN och Bloomberg: "EU har inte den policy att ha ett banksystem som tar vinsten när det går bra men överlämnar förlusten till skattebetalarna."

Islands ambassadörs svar blev kort: "Presidenten får tala om kapitalismen på tv." Ambassadören kommer tyvärr inte i närheten av debatten om den finansiella ansvarsfördelningen inom EES och EU.

Jag tyckte synd om mötets största EU-entusiast, Oscar Söderström. På en overheadbild visade han en bild av I love EU, ett hjärta omringat av stjärnorna. Han sa i många smickrande ord vad det skulle betyda för Sverige och EU om Island gick med. Sverige skulle kunna få euro och EU:s utvidgningströtthet skulle försvinna. Island skulle vara en frisk fläkt. Många ifrågasatte Islands verkliga stöd och kärlek till EU när halva regeringen är mot ett medlemskap och Självständighetspartiet först vill klara krisen innan man ger sig in i EU-frågorna. Det är naturligtvis bekymmersamt för EU när bruden flirtar utan kärlek. När ljuset tänds kan det mycket väl vara så att EU sitter uppe med Islands utrikesminister allena i famnen. Det ser därför inget vidare ut för utvidgningen med Island att majoriteten av befolkningen motsätter sig - precis som i Norge - ett medlemskap. Det är ett riskfyllt lotteri att spela med folket. Där hoppas EU och Islands ambassadör på att dra en vinst. Sannolikt blir det en nitlott.

Jag slutar här men får anledning att återkomma längre fram.