En mörk dag i Altingis historia: Geir Haarde f.d. statsminister ska ensam åtalas och axla ansvaret för bankkrisen på Island

Längsta sessionen i Altingis historia avslutades kvart över sju svensk tid eller en kvart över fem isländsk tid. Då röstade parlamentsledamöterna om Landsdomstolen ska för första gången i Islands historia väckas till liv för att stämma och döma tidigare ministrar.

Altingi röstade om fyra tidigare ministrar dvs. f.d. statsminister Geir Haarde Självständighetspartiet, f.d. finansminister Arni M. Mathiesen Självständighetspartiet, f.d. utrikesminister Ingibjörg Solrun Gisladottir Socialdemokraterna samt f.d. handelsminister Björgvin Sigurdsson Socialdemokraterna.

Först röstade Altingi om åtal mot varje minister för sig och rösterna fördelades enligt följande:

Geir Haarde 33 ja - 30 nej. Åtal blir väckt på tre rösters majoritet.

Ingibjörg Solrun 29 ja - 34 nej. Åtal blir inte väckt.

Arni Mathiesen 31 ja - 32 nej. Åtal blir inte väckt (en enda röst skiljer åt).

Björgvin Sigurdsson 27 ja - 35 nej. Åtal blir inte väckt.

Därefter röstade Altingi om förslaget i sin helhet och godkände med 33 ja mot 30 nej att aktivera Landsdomstolen för första gången i Islands historia för att väcka åtal mot en minister.

Röstningen var politisk och uppenbart att regeringspartierna ville åtala medan oppositionen pläderade för andra sätt att lösa problemet. Oppositionen menar att en knapp majoritet nu har förvandlat det tidigare demokratiska Altingi till ett politiskt verktyg där majoriteten hämnas på sina politiska motståndare. Ingen av de tidigare ministrarna har i juridisk mening en åtalades status. Således har Geir Haardes enda chans att "försvara" sig varit att skriva ett personligt brev till Altingi för att förklara situationen från sin horisont.

Medan de riktiga skurkarna går fria ägnar regeringen sin tid åt att hämnas på sina politiska motståndare. För mig är det uppenbart att en individ - även på statsministerposten - inte kan dömas för världskris och bristfälliga rutiner i ett ungt finanssystem som fick sin stora prövning i en av största skuldkrisen världen skådat. Det är så tokigt och djupt omänskligt att anklaga Geir Haarde för att han ensam inte kunde stå mot den avancerade och utbredda ekonomiska brottsligheten på Island som i krisens skugga lyckades tömma landet på tillgångar.

Det är in absurdum att dra den tidigare statsministern inför Landsdomstolen under samma tid som åklagaren ännu inte är färdig med sina utredningar av alla ekonomiska brott. Eller när domstolarna inte haft tid att utfärda domar mot de kriminella individer som tömde bankerna, företagen, pensionsfonderna och Islänningarna sparbössor.

Men det är kanske det som är meningen. Att vispa upp tillräckligt med damm för att skymma utsikten mot andra händelser på scenen mitt framför oss. Att bokstavligen dra Island ned i fattigdomens och förödmjukelsens dal för att där ligga som en lätt bråd när EU furstarna rider in dalgången. När folket ligger är det ju lättare att lova himmelrikets lycka och vända tankarna mot det onda i att tänka själv.

Den Isländska regeringen kommer att gå till historien som den värsta efter andra världskriget. Säkert får man gå tillbaks ännu längre i tiden - till gamla utländska koloniregeringar - för att hitta en ignorans i jämförbar skala mot den isländska parlamentarismen, demokratin och Altingis historia.

ÄCK! Du mörka - du kalla - du förlamande hand. Hur långt ska du dra nationen ned i djupet?