Politiska förföljelser i Stalins anda

Att jaga tidigare statsråd och få dem dömda för tjänstefel för att inte ha förutsett och planerat räddningsaktioner i tid för att rädda Island från den internationella finanskrisen är helt fel och löser inte krisens problem för Island.

Tyvärr får jag lägga etiketten politiska förföljelser på situationen som mera förknippats med tidigare diktaturer i öst exempelvis Stalin och Mao Tsetung. I dessa kommunistiska icke demokratier fängslades, torterades och mördades människor för att ha en annan åsikt än makthavarna. Visserligen är det inte så illa på Island men att försöka använda makten till att fängsla politiska motståndare följer samma manér.

Altingi är inte en domstol. Altingi sätter lagar och spelreglerna men det är domstolarna som utövar den juridiska tolkningen och mäter straff. Frågan kan ställas: Hur kommer det sig att det är så viktigt med politiska avrättningar när inte domstolarna ens hunnit med de riktiga bovarna, dvs. skalbolagsdirektörer som Jon Asgeir Johannesson? Varför har regeringen så bråttom att med alla tillgängliga medel straffa sina politiska motståndare när domstolarna bara har börjat sitt jobb med kartläggning och rättegångar mot den ekonomiska brottsligheten som tillsatte Island så stor skada ovanpå den internationella finanskrisen?

Jag tror att svaret finns bl.a. i den enorma påverkan som skalbolagsdirektörerna har haft på Island. De bokstavligen genomsyrade hela samhället i en riktig maffioso anda. Jon Asgeir gjorde upp sina exploateringsplaner av landets ekonomi redan från början. Där ingick att kontrollera media för att kunna löjliggöra och tillintetgöra alla officiella röster mot hans planer på att tömma Island på pengar. Hans gäng köpte allt som stod i vägen, politiker och andra. Efteråt kan man lugnt påstå att detta var mutor. Ingen förnekar de enormt starka band som fanns mellan Jons välde Baugur och det nuvarande Socialdemokratiska partiet på Island. Utan Baugurs smutsiga pengar skulle nog partiet inte inneha den politiska makten i dag.

Jons media lyckades skada Islands förra statsminister David Oddsson möjligheter till medial kommunikation. Ingen demokratiskt vald politiker har blivit mobbad på samma sätt som David sedan republiken bildades 1944. David Oddsson gjorde allt han kunde för att stoppa den framväxande ekonomiska brottsligheten men Baugurs media tog hem segern och kommunikativt var David Oddsson "persona non grata". Ingen lyssnade på honom och alla varningar mot förekommande ekonomiskt haveri mottogs inte eftersom de kom från David.

Den nuvarande sosseregeringen tillträdde med ett skoningslöst hat på sina tidigare motståndare som personifierades i David Oddsson som då blivit Riksbankschef. Det första regeringen gjorde var att ändra lagen och vräka David och hans goda medarbetare i Riksbanken. Syftet var att skada David personligen och ta bort hans möjligheter till försörjning. Nästa steg var att försöka få David åtalad och straffad genom Altingis utredningskommittées slutsatser om vilka var skyldiga till krisen. Riksåklagaren såg ingen grund att fullfölja denna tanke och befriade David och några andra högt uppsatta tjänstemän i den finansiella sektorn.

Det den socialdemokratiska regeringen försöker i dag är inget annat än ett försök att omvandla en demokratisk stat till en diktatorisk med förföljelser mot alla som står i vägen för regeringens politik: Att med alla medel slå ned kapitalismen och införa socialism. Allt är Självständighetspartiets och privatiseringens fel. Det är kapitalismens fel att Island gått på pumpen.

Visserligen har kapitalismen fått sig en törn. Systemet har visat sig ha brister som är farliga. Ekonomiska brottslingar har kunnat utnyttjat dessa och multiplicerad egna vinster genom kontroll på banker och finansiella institutioner. Men kapitalismens kärna, att det ska löna sig att jobba, finns kvar som en sund idé för individuell frihet och möjligheter till egen påverkan.

Det den nuvarande regeringen på Island gör i dagarna är en skam för Island. Må Gud bevara de demokratiska krafterna och ge oss styrkan att stå mot och stoppa diktaturens framväxt.