Inga statliga garantier enligt EES-avtalet

Arne Hyttnes vd för den norska bankgarantifonden påstår i Morgunbladet i dag att inga statliga garantier föreligger enligt EES-avtalet. Om Landsbanki hade varit en norsk bank med filial i Belgien eller en annan stat som omfattas av EES-avtalet är det klart att den norska staten inte har något betalningsansvar. Arne Hyttnes säger att denna uppfattning delas av styrelsen för garantifonden i Norge.

Den norska garantifonden skapades 2002 när två försäkringsfonder gick ihop. Alla banker med huvudkontor i Norge måste delta i fondens arbete som säkrar insättningar på upp till två miljoner norska kronor. Andra finansföretag med huvudkontor i andra medlemsstater inom EES som mottar insättningar från norska medborgare genom filialer i Norge kan delta i den norska garantifonden om respektive lands garantisystem inte uppfyller samma minimikrav som det norska. Denna möjlighet understryker att staten inte ansvarar för bankgarantin.

Tiden jobbar för Island, låt inte Island bli ett nytt Uganda

Det säger Kanadas f.d. finansminister Grant Reuber om Icesave-konflikten i en intervju i Morgunbladet i dag.

"Som jag ser på saken så har Island inget ansvar att omgående betala tillbaks pengarna som Storbritannien och Holland har betalat ut till sina länders insättare. Jag tycker att Islänningarna skulle inte acceptera någonting just nu. Tiden jobbar för Island."

"Jag kan inte se hur en omedelbar betalning tjänar Islands intressen. Å andra sidan tjänar Holland och Storbritannien på det att få betalt som allra först."

Grant Reuber är doctor i ekonomi från Harward var tidigare styrelseledamot hos Canada Deposit Insurance Corporation som handlägger insättares garantifrågor i Kanada. Som direktör för Bank of Montreal arbetade Reuber med skuldsaneringar hos bl.a. Brasilien, Argentina, Costa Rica och Mexico.

Vare sig Reuber eller kollegan Alex Jurshevski hos konsultbolaget Recovery Partners känner till liknande situation tidigare hos utvecklingsländerna:

"Vi känner till lagar om gränsöverskridande konkurser. Efter det som jag bäst känner till så har det aldrig inträffat förut att en nationell stat krävs på liknande böter till andra stater," säger Jurshevski.

Han tillägger:

"Det skulle bli ett olyckligt steg i konflikten om isländska regeringen försöker tvinga fram en ny lösning före folkomröstningen den 6 mars i syfte att undvika folkomröstningen. Om inte saken avgörs på rätt sätt förvandlas Island till ett nytt Uganda eller en liknande stat med stora skulder."

Jag hoppas att det isländska folket enhälligt avvisar Storbritanniens och Hollands orättfärdiga krav på pengar som Island inte skall betala enligt sina internationella juridiska åtaganden enligt EES - avtalet.

Det är på tiden att skattebetalarna - inte bara på Island utan i Europa och resten av världen - avsätter svaga politiker som inte står pall för superrika spåköpmän som vill låta folket betala för sina privata misslyckanden.

Alain Liepiets: Sluta kräva kött av varje Islänning!

I en artikel i dagens Morgunbladet skräder inte f.d. Europaparlamentarikern Alain Lipietz orden angående Icesave-konflikten. Han menar att Islands president aktiverat en tsunami inom finansvärlden genom att be Islänningarna rösta om de vill ta på sig Icesave-skulder. Som det ser ut för första gången i historien kommer folket att neka "staten" att ta på sig privata skulder.

Han jämför situationen med Shylocks uppgörelse i Köpmannen från Venedig som krävde ersättning i ett pund kött av den skyldiges kropp. Lipietz menar att Storbritanniens och Hollands regeringar beter sig som värsta ockerlånare med krav på 5,5% ränta och enligt EU:s regelverk har de ingen rätt att kräva mer än 20 tus euro för varje konto. Han påpekar att 90% av de isländska bankernas verksamhet var utomlands främst i Storbritannien och Holland och för att få driva verksamhet i dessa länder krävdes tillstånd och kontroller enligt direktiv 94/19/EC hos dessa länders finansmyndigheter.

Alain Lipietz påpekar att ingen juridisk skyldighet förelåg i UK eller Holland att betala mer än basbeloppet men att det är fritt att betala mer. Att UK ersatte sina medborgares insättningar på Icesave till 100% och Holland till 100 tus euro är således deras regeringars fria val, de har ingen juridisk rätt enligt EU:s regelverk att kräva Island på mellanskillnaden.

Han jämför ländernas krav på att den isländska staten övertar deras ersättningar med girigheten hos Shakespears Shylock.

År 2001-2002 ansvarade Lipietz för en rapport om utökade kontroller av finansiella koncerner då Europaparlamentet stärkte regeln att värdlandet med störst aktiviteter skulle vara ansvarigt för insättnings garantin. Därför var det rätt av UK och Holland att ersätta sina länders Icesave-insättare men fel av kräva att Island betalar tillbaks en stor del av skulden.

"Det är på tiden att Storbritannien och Holland återinför rättssamhällets viktiga principer som historiskt ärat länderna, att de vänder sig till domstolen och upphör med hot om att skära ett pund kött av varenda Islänning bl.a. spädbarn.

Många Islänningar och deras representanter verkar vara besatta av en barnslig åtrå "en längtan att betala". Men jag misstänker att det handlar om ett dåligt samvete. Ett slags straff av gud efter så många år av tro på snabba vinster. Efter att noggrant ha tänkt genom saken säger jag därför till denna duktiga och vågade nation: Ni bär inget juridiskt ansvar för dagens moralkorruption inom finansvärlden, inte heller är ni moraliskt skyldiga för något av det som gick snett."

Jag hoppas att någon svensk minister läser detta och börjar tänka om. Sverige hjälper syndaren aktivt att uppehålla kravet på köttbit av varje Islänning genom att tvinga Island till eftergifter istället för att få saken avgjord i Europadomstolen.

Bank of England vägrar betala ränta för Icesave-medel

Det är skillnad på vem som äger pengarna och dom som förvaltar pengarna. Det som gäller för den ena parten gäller ingalunda för den andra. Brittiska koloniherrar kan ekonomikrig har Islänningarna erfarit. Frågan är vilka som är de riktiga ekonomiska terroristerna, utövarna av stormakten eller dom som inte får röra på sig.

Landsbankis ägor i Storbrittannien håller på att delvis styckas och säljas. Innan kraschen fanns det mycket pengar på brittiska konton. Största delen av pengarna förvaras på konton hos Bank of England med 0% ränta! Alla försök att få någon ränta på kapitalet har hitintills varit utan resultat.

Detta kan jämföras med räntekravet på Icesave-räkningen som bl.a. Sverige hjälper Britterna att tvinga fram: 5,5%!

När ska moder Svea öppna ögonen och sluta slå de små?

Hollands riksbank visade vårdslöshet när den gav tillstånd till Icesave i april 2008

Professor Robert Wade vid London School of Economics har studerat Island och bankkraschens konsekvenser. Han säger att finansinspektionerna i Holland, UK och Island har alla brustit angående Icesave och samtliga bär därför ansvar. Finansinspektionerna och riksbankerna i UK och Holland har brustit i grundläggande kontroller speciellt riksbanken i Holland som inte gjorde en vanlig likviditetskontroll när Landsbanki fick tillstånd att öppna Icesave i Holland i april 2008. Riksbankschefen i Holland var ordförande i Baselkommittén som publicerade en vägledning för riskanalyser i februari 2008 och denna rapport fanns tillgänglig när Hollands Riksbank gav Icesave möjligheten att öppna verksamheten i Holland.

Robert Wade fruktar att världen snabbt får se en ny ekonomisk kris på grund av att politikerna tappar fokus när de tror att deras väljare börjar glömma krisen. Professorn pekade på ett grundläggande fel i världens finanssystem när ekonomiska kriser numera kommer oftare och djupare än t.ex. under perioden 1950 -1970. Wade menar att en offentlig utredning på krisens orsaker som nu pågår på Island kan vara mycket betydelsefull för att kunna identifiera och rätta till felen som skapade krisen. Men han är inte övertygad om att politikerna kommer att fullfölja reformarbetet på finansbranschens villkor som han menar är en förutsättning för återhämtning av ekonomin.

Annars, - menar professor Wade, är risken stor att världen går tillbaks till liknande situation som rådde på trettiotalet.

Många Islänningar utomlands får inte rösta den 6 mars

För första gången ska isländska folket rösta i en fråga som presidenten hänvisar till nationen enligt konstitutionen. De senaste opinionsundersökningarna visar att nejet växer varje dag.

Många Islänningar bosatta i länder utanför Island som exempelvis Sverige ges ingen möjlighet att delta i omröstningen. Vid riksdagsval och presidentsval gäller regeln att Islänningar som varit bosatta utomlands längre tid än 8 år måste anmäla sig till röstlängden före första december året innan valåret. De som anmäler sig efter det får inte rösta.

Det finns dock en mycket märklig sak angående Icesave: Althingi beslutade om omröstningen först i januari i år. Den första december år 2009 visste ingen om att omröstningen den 6 mars 2010 skulle hållas. Val till Althingi brukar vara kända långt innan den 1 december året före valåret. Ingen Islänning får rösträtt i Icesave-omröstningen som inte var inne på listan den 1 december 2009. Enligt denna tillämpning av lagen går det inte att ansöka i tid för dem som vill gå och rösta när omröstningen först blev känd en månad efter att ansökan skulle kommit in för att erhålla rösträtten.

Många Islänningar som jag själv som inte får rösträtt enligt denna förordning tycker ändå att Icesave är ett sådant specifikt mål som får så stora konsekvenser för nationen att det är ett måste att gå och rösta.

De flesta Islänningar vill rösta för att rädda Island från konkurs.

Den isländska regeringen verkar vilja annat.

IMF försöker övertala Skandinaviska länder att låna Island utan koppling till Icesave

Enligt ekonom Olafur Isleifsson i isländska radion har några av IMF:s styrelseledamöter försökt få Skandinaviska länder att sluta ställa tvingande villkor för lån till Island genom kopplingen till Icesave. Ännu har inte valutafondens önskemål hörsammats. Skandinaviens "lånelöfte" till Island är i allra högsta grad politiskt när lånen inte betalas ut förr än Island går med på eftergifter till Storbritannien och Holland.

Olafur Isleifsson som tidigare arbetade hos Internationella valutafonden håller fortfarande kontakt med sina kollegor. Han säger att många av fondens medarbetare bl.a. några styrelseledamöter är mycket bekymrade över hur fonden används som bricka i spelet att pressa Island till eftergifter i Icesave-konflikten. Det väcker starka känslor hos dem att se hur Skandinaviska länder (som Sverige) ställer krav på att Island först går med på Storbritanniens och Hollands Icesave-krav för att kunna få lån. Den ekonomiska återuppbyggnadsplanen för Island förutsätter ett lånepaket från IMF och de Nordiska länderna och IMF:s lån förutsätter att de Nordiska länderna står för sin andel i paketet. IMF är oroliga över hur fonden har utnyttjas i konflikten och enligt Isleifsson är man överraskad över Skandinaviens ensidiga förhållningssätt till Island. Isleifsson menar att EU behöver kopplas in för att få fram en hållbar lösning i Icesave-frågan. Han menar att Storbritannien driver ett ekonomiskt krig mot Island som började när UK använde terrorlagar för att frysa Islands tillgångar.