De hävdar att direktiv 94/19/EC som tar hänsyn till hela EU:s regelverk även baseras på EU:s lag 61 om förbud mot statliga subventioner. Därför kan insättare som förlorade pengar på Icesave-konton endast ställa krav till Landsbanki och garantifonden. Om ägorna i konkursboet inte räcker för full ersättning så får insättarna ta skadan.
Landsbanki - en privat bank, erbjöd kunder inom EU (ej på Island) hög ränta för insättning via Internet på Icesave-konton. Den isländska staten skulle gjort sig skyldig till ett regelbrott ifall man subventionerat eller genom statliga garantier till Landsbanki snedvridit konkurrensen mot andra banker. Dett skulle bryta mot EES-avtalets grunder som uttrycks i direktiv 94/19/EC om garantifonder för insättarnas pengar hos banker och bankfilialer inom EES.
Hur än man vrider och vänder på saken så har isländska skattebetalare eller den isländska staten inget ansvar för privata banker eller privata garantifonder. Islands myndigheter har ingen möjlighet att binda upp statens finanser utan att Althingi och Islands president först godkänner en sådan uppgörelse vilket inte är fallet på Island.
Island bör följa de internationella avtal och överenskommelser man har gjort och avsluta Icesave-tvisten enligt lag. Statlig garanti på Icesave är ett klart brott mot EES-avtalet som inte är ett bilateralt avtal mellan Storbritannien, Holland och Island utan ett avtal mellan alla stater inom området och Island måste respektera det.
Du kan läsa om Peter Örebechs och Ingolfur Arnasons Icesave-analys genom att klicka på följande länk:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar