Lisa i Underlandet regerar Island

Lisas väg på Island

        
Det debatteras och skrivs en hel del på Island om EU, euron och den ekonomiska krisen. En av mina favoritdebattörer/skribenter är Islands förra statsminister David Oddsson som i dag är Morgunbladets redaktör. Hans humor och skrivarglädje plus klara politiska syn sätter honom på en egen plats långt från många andra av dagens "debattörer".

Morgunbladet publicerar varje söndag ett Reykjavikbrev som inte är undertecknat men av tradition skrivs av redaktören eller någon annan skribent av kvalitet nära redaktionen.

Reykjavikbrev sammanfattar ofta debatten föregående vecka, i söndags debatten om EU:s och eurons ekonomiska och psykologiska kris.

För att ge en känsla av andan i Reykjavikbrevet översätter jag här (löst) delar av söndagens brev:

"Två nyheter lästa tillsammans

Tyska marken var Väst-Tysklands nationella stolthet och efter landets förening trodde Öst-Tyskarna att de äntligen fått riktiga värden i händerna när de hanterade sedlarna och kunde växla till jämn kurs med det värdelösa skräp som legat i plånboken i drygt 40 år. Undersökningar visade att den tyska nationens stöd att växla marken mot euro nästan aldrig kom knappt ens över 30 %. Men nationen blev aldrig tillfrågad. Den politiska eliten inom alla partier i Tyskland samåkte. Den var inne på "ett spår" som det kallas på de politiska stummas språk där och här. Och när eliten kommer överens och är på "spåret" då må individer och nationer passa sig. Då pekar det mesta på att en otrevlig sammansvärjning mot allmänheten är i görningen.

Islands spår

Det vara nära ögat att Islands politiska elit uppnådde en "bred överenskommelse" om att rätt, moraliskt och fint vore att sätta in några hundrade miljarder "på spåret" att lägga orealistiska och olagliga bördor på det isländska folket. Arbetsmarknadens så kallade talesmän och företagens storbockar hoppade raskt på bussen för att vara med på det goda spåret. Som tur var tog nationen mandatet från de resande och har därför större möjligheter att överleva ekonomiskt istället. När man tittar in i bussen visar det sig att den fortsätter resan på rondellen där bussen hamnade med Icesave och tror att den fortsätter på spåret fast den endast åker runt Den himmelska dumhetens torg där laget sitter som försöker dra nationen mot sin vilja in i Europeiska Unionen.

Den tyska nationen tillfrågades inte

Det tyska folket hade inga vetenskapliga argument för att vidhålla deras mark. Endast förtroende och känslomässiga argument. Desto mera var tusentals ekonomer och förståsigpåare "på spåret" - upphöjda i en politisk rättrogenhet med akademisk arrogans och högmod som tittar ned på folks "outbildade" förhållningssätt till livet. Det tyska spårlaget kan räkna in euron som inte verkat illa för Tyskland. Det går t.o.m. framhålla goda argument för att Tyskland är det land inom det gemensamma valutaområdet som bäst står sig med euron. Argument som användes för att locka mindre nationer till att ge efter sin egen valuta på den störres altare var att då skulle långivare jämföra räntekraven med de större nationerna Frankrike och särskilt Tyskland istället för de enskilda mindre nationers ekonomi. Den isländska utrikesministern viftar med samma argument trots att han har påstått att han inget vet om banker och ekonomiska frågor, vilket för en gångs skull råkar vara ett sant påstående.

Köpare av statsobligationer tyckte i början att en enda ekonomisk zon var till det bättre. Man behövde inte gräva ned i enskilda staters balansräkningar. Det spelade ingen roll att Grekerna uppfattade siffrorna från statistiska centralbyrån som ett skämt och bostadsbubblan i Spanien var en såpa. Det räckte med att se på Tyskland och den starka gemensamma banken, Europas Riksbank. Situationen påminner om forna tiders dans på folkets hus. Moralen var god i början men försämrades när klockan gick mot natten. De små nationerna var plötsligt med i ett jätteparty med nedsatt spritnota. Man åt och drack så mycket man orkade. Men glömde samtidigt fråga vem det var som sponsrade festen.

Om de frågat någon ärlig hade de fått till svar att det inte fanns någon sponsor. Klart att inga dumma frågor ställs mitt under en pågående fest. Så småningom infann sig känslan att egentligen var allt för bra för att kunna vara sant. Ägare och köpare av statsobligationer fick det så småningom klart för sig att även om räntan sattes efter läget i Tyskland så grundades det verkliga priset uteslutande på den skuldsatta statens betalningsförmåga och ekonomiska situation. Räntan på obligationerna var därför fel satt från början och förmådde inte återge risken som köparen tog vid köp av obligationerna. Korten delades ut på ett felaktigt sätt. Allt pantsattes med en glad min och helvetet brakade loss. Räntan på eftermarknaden påverkades.

Runt hörnet hägrade otänkbara avskrivningar. De som säkrade investerarnas köp behövde ständigt mera kapital för att bemöta försäkringsriskerna. Ingen av de tusentals ekonomer som kunde vifta med sina doktorstitlar framför varandra på konferenser i Monaco och Malasien hade tänkt på detta fast de hade förutsett krisen 2007 endast två år efter att den började. Men den vanliga medborgaren inom Tysklands gränser som inte tillfrågades hade detta hela tiden på känn. De kände i ryggmärgen vilken frost väntade. De förstod den enkla sanningen att tyska marken som baserades på Tysklands ekonomi skulle bli en pålitligare mätare på dess ekonomi och betalningsförmåga än euron när Greklands betalningsförmåga var grundad på Tysklands ekonomi. Mycket enkelt doktor Watson hade nog Sherlock sagt till sin vän som sällan såg eländet på samma sätt som de andra doktorerna.

Två rubriker

Torsdagens två rubriker i olika tidningar skulle rönt en stor uppmärksamhet. Financial Times sa: "Den ekonomiska smittan sprids". Tidningen sa att nu räknas den ekonomiska smittan inte enbart begränsas till patienterna Grekland och Irland utan håller uppenbarligen på att spridas till Portugal och Spanien men det värsta är att Italien och Belgien börjar visa symptom. Den andra rubriken var i Der Spiegel: "Respekten för förbundskansler Merkel minskar i Europa". Der Spiegel är ett starkt media lite till vänster om mitten och kan i enstaka fall kastas långt ut från mitten men inget i jämförelse med den isländska radions nyhetsbyrå. Spiegel tillägger: "Förbundskansler Merkels planer på att inleda regelverk inom euroområdet för nationer i konkurs har kastat bränsle på skuldkrisens bål på Irland. Förbundskansler Merkels namn som tidigare fått omfattande respekt är nu nedsvärtat. "

Nyheterna i dessa olika media är mycket allvarliga. Det rätta är att betrakta dem gemensamt vilket ger ännu mörkare bild. Nyheterna säger att man misslyckats att isolera den ekonomiska smittan till Grekland och Irland. Belgien och Italien ansluter sig till skaran av patienter där Portugal och Spanien redan finns med stora sjukdomssymptom. Den andra nyheten säger att förbundskanslerns ställning har försvagats hos den enda staten som har en verklig substans att hålla emot i denna ekonomiska våggång. Visserligen säger Spiegel att förbundskanslerns rykte är föremål för ett smutsigt stänk från invånare i andra länder i Europa. Det som är allvarligare är att Tyskarnas tålamod är snart slut. Det är känt att myndigheterna i Berlin förberedde en stor skrämselpropaganda kampanj om förbundskanslern inte skulle få stöd för att skicka stora mängder pengar som ökar Irlands skuldproblem. (Räddar dem). När Tyskarna förstår att Portugal, Spanien, Italien och Belgien står redan i tiggarkön är det en övervägande möjlighet att de säger NEJ. Det blir ett nej som själva EU inte kan komma förbi som annars aldrig tar seriöst det som folket säger.  Eftersom läget är som det är blir Tyskarnas nästa fråga: Bästa förbundskansler, var är vår tyska mark?

Isländsk virrighet sviker inte

Tjeckiens statsminister säger att landet tyvärr har avtalat med EU att införa euron men att man väntar så länge som möjligt att göra det. Slovakien som det enda landet som vägrade lägga till pengar i räddningsoperation Grekland har lika sagt sitt. Landet införde euron i fjol och statsministern säger att valutan påminner mest om en ponzi-pyramid, d.v.s. en fond som finanssnillet Madoff hade i New York innan han sattes in bakom bom och lås. UK:s utrikesminister säger offentligt att det väger jämt ifall euron lyckas överleva. Påståendet kom innan det blev klart hur svårt det är att begränsa smittan till Grekland och Irland.

Men på Island där Lisa i Underlandet regerar, samlades snillen på en konferens om införande av euron samtidigt och en politiskt amatör sa att det vore "snurrigt" att avsluta nuvarande spår angående diskussioner om EU-medlemskap trots att dessa har förvandlats till diskussioner om anpassning och blivit framtvingade med hot och svek samtidigt och Europa står i ekonomiska flammor. Sedan snackar folk om att Merkels rykte har minskat."