Jon Asgeir Johannesson bankrånare

I Dagens Näringslivs helgtidning i Norge finns en omfattande artikel om Jon Asgeir Johannesson & Co som tidningen rubricerar som bankrånare.

Tidningen beskriver hur Jon Asgeir reste sitt finansimperium i samarbete med släkt och kollegor som Johannes Jonsson (Jons far), Palmi Hannesson och Hannes Smarason. Tidningen refererar till Altingis rapport och Glitnir banks stämning mot Jon Asgeir, Palmi, Larus Welding m.fl.

Tidningen beskriver det vilda, kostsamma livet med dyra fester långt efter att bankerna gick omkull. Lek med försäljning av företag fram och tillbaks som exempelvis flygbolaget Sterling och Baugur köp och sälj av brittiska livsmedelskedjor nämns som exempel på affärer med lånade pengar.

Brittiska affärsmän beskrev "den isländska metoden" :

"Om du har en katt och jag en hund då prissätter vi djuren till en miljard dollar vardera. Du köper min hund och jag din katt och plötsligt har vi förvandlats till finansiärer med en miljard dollar i eget kapital."

Bankrånare är det rätta ordet över dessa män som av många på Island beundrades ett tag som framgångsrika uttågande vikingar. Med facit i hand var detta ett rövargäng som attackerade Island från insidan och förstörde landets ekonomi.

Kattdrottningens tid snart ute.

Några politiska partier som Självständighetspartiet och Vänster-gröna har nyligen hållit sina årsmöten och förbättrat på sina politiska program.

Två frågor verkar dominera det politiska landslaget på Island nu: EU och hushållens problem med skulderna efter bankkraschen.

Islands största parti - Självständighetspartiet - har på ett mycket tydligt sätt krävt att Island drar tillbaks sin EU-ansökan och väljer att stå utanför tills vidare. På Altingi ligger ett förslag om tillbakadragande som kommer till omröstning när Altingi samlas på nytt efter semestern.

Vänster Gröna har på samma sätt diskuterat frågan. Många av deras väljare känner sig mycket besvikna på att partiet inte tydligare sagt ifrån angående EU eftersom partiet har på sin agenda att Island ska inte vara med i EU. Ministerposterna i regeringen har överskuggat partiprogrammet i frågan.

EU-anhängare oavsett politiskt färg infinner sig i en trängd situation. Upp till 70% av Islänningarna vill att landet drar tillbaks sin medlemsansökan enligt senaste opinionsundersökningarna. Krisen inom EU som lätt kan utvecklas från en eurokris till en hållbar konstitutionell kris skrämmer Islänningarna. Utrikesminister Össur Skarphedinssons halleluja tal om en "stabil" valuta försvinner i vinden och inte många lyssnar längre på de orden.

Islänningarna är ett arbetande folk och har så varit från tidens begynnelse. De vill jobba sig ut ur krisen och då är det viktigt att hushållen får möjligheter att sanera skulder - som till stora delar numera visat sig varit på olaglig grund där hushållen har rätt till återbetalning. Därför är vardagen viktigare än EU:s problem med kris, hög arbetslöshet, sjunkande euro, byråkrati och länder som Spanien och Portugal som snart ser ut att hamna på samma ställe och Island var hösten 2008. Inte många Islänningar tror att Island får större chans att påverka egen utveckling som medlem av EU, snarare blir det bättre utanför. Då behåller man i alla fall sitt självbestämmande i för Island avgörande livsviktiga frågor som fiske och energi. Möjligheten till eventuella framtida oljefynd på Isländsk havsbotten finns med på radarn.

Självständighet är viktigt för Islänningarna, landets historia är sagan om det fåtaliga, fattiga folket som bröt sig från utländsk makt och tog kontrollen över sina egna liv.

En av EFTAs representanter har nyligen besökt ön och där visat ett prov på en sådan kunskapsbrist i EU:s regelverk att det väckt en förundran på Island. EU:s ledare har i samband med UK och Hollands Icesave-krav på Island agerat som om EU:s eget regelverk inte spelar någon roll. Mot Island framträder EU som beskyddare av missbruk av internationella terroristlagar och laglösa ekonomiska krav från EU:s medlemsländer på små länder utanför EU.

Det är en demonstration av en arrogans som tidigare har förknippats med kolonimakter där argumenten står och faller med vem som har störst muskler, ekonomiskt och militärt. Inte undra att en sådan profil inte är den rätta för att vinna Islänningarnas förtroende.

En het politisk höst förväntas på Island. Jag hoppas att kattdrottningens dagar är till ända.