Island ger statsministern fingret. Katastrofalt lågt deltagande i omröstningen till det så kallade "konstitutionsparlamentet".

I helgen blev det val till en ny sorts myndighet på Island: "konstitutionsparlamentet." Idén kommer från regeringen - främst statsminister Johanna Sigurdardottir. Samtidigt som Johanna och hennes regering förbereder att ta Island mot folkets vilja in i EU lanserade regeringen idén om "konstitiutionsparlamentet".

Där skulle "vanliga" medborgare få mandat i ett "eget" parlament parallellt med Altingi för att komma fram till hur Islands konstitution skulle ändras. Jag tvivlar inte en enda sekund på att Johannas idé var att genom detta utomparlamentariska påhitt försöka rättfärdiga klausuler i EU-samarbetet där Islänningarna måste ge avkall på sin suveränitet i fråga om fisket och andra naturresurser. Lämna över den exklusiva rätten att förfoga övar Islands nationella tillgångar till Bryssel.

Till skillnad mot omröstningen om Icesave då Johanna och hennes regering uppmanade folk att bojkotta omröstningen (vilket hon själv gjorde), hade regeringen denna gång skickligt utnyttjat media till att propagera för vikten av att folk engagerade sig i denna av vår tids "viktigaste" fråga.

Resultatet blev ett bottennapp för statsministern och den sittande regeringen. Aldrig tidigare i Islands republikanska historia har valdeltagandet varit så lågt som nu. Endast 36 % av de röstberättigade röstade vilket är ett nytt bottenrekord på Island.

Resultatet visar endast det som alla känner till. Regeringen har inget förtroende längre hos folket. Det behöver inte betyda att människor inte tycker att det är viktigt att diskutera och besluta om konstitutionella frågor. Snarare kan det låga valdeltagandet ses som en protest mot regeringens politik där allt går ensidigt ut på att tvinga på skattebetalarna bankernas konkursbo därför att UK och Hollands regeringar har följt den politiken att skattebetalarna i deras länder skall betala för privata risker. Regeringen har i EU-frågan betett sig på ett sådant tvivelaktigt sätt som gått tvärt mot deras mål med ett medlemskap i EU. Regeringen är faktiskt ett av Islänningarnas viktigaste argument för att inte gå med i EU. Regeringen har under två års tid endast kört Gå med i EU-projektet, drivit landet med lånade pengar och fullständigt struntat i att lösa folkets problem efter bankkraschen. Istället har regeringen höjt alla skatter, tagit bort medborgarnas rättigheter från de arbetande, äldre och handikappade. Nu senast genom att slakta hälsosektorn och samhällets service med sjukhus och läkare på landsbygden. Denna regering är Islands största hinder för att kunna återhämta sig från krisen. Den har sänkt landet ännu djupare ned, den är ansvarig för att splittra nationen i stridande delar.

Mot denna bakgrund är det låga deltagandet endast en sak:
Fingret mot statsminister Johanna Sigurdardottir och hennes socialistiska "välfärds" regering.