Icesave-överenskommelse blir ett intressant prejudikat

John Dizard hos Financial Times skriver om Icesave

I en mycket intressant artikel i Financial Times i dag, skriver Jon Dizard om den verkliga orsaken för att EUs ledare inte vill att Icesave går till domstolarna.

"En av anledningarna till att man vill nå en överenskommelse i Icesave-tvisten i stället för att gå stämningsvägen, är att myndigheterna i Europa inte vill - åtminstone inte för tillfället - få ett definitivt och vägledande svar för hela Europa angående vem som ansvarar för insättningsgarantin."

"Island skulle bli en varningssaga för euroländerna som befinner sig i bank- och finanskris."

"Problemet för dem som berättar sagan är att sakerna har utvecklats mycket bättre på Island än vissa euroländer som Irland. Visserligen sköt arbetslösheten i höjden efter bankkraschen 2008 men är nu endast drygt 7% och på väg neråt. Kronan har devalverats vilket har lett till överskott på affärerna med utlandet och även om det fortfarande råder valutarestriktioner kommer dessa sannolikt att lyftas bort redan nästa år.

Om ingen utanför landet kände till eller uppmärksammade Islands gradvisa återhämtning skulle detta inte spela någon större roll. Men Greker, Irländare och Spanjorer läser tidningar och websidor och några av dem och politikerna som är tänkta att ta ansvar för dem undrar om inte det finns andra vägar att sköta ekonomin."

"Det måste sägas att Europeiska myndigheter har lyckats bemöta krisen i alla dess former på värsta tänkbara sätt."

John Dizard jämför med krisen i Sverige på 90-talet där svenskarna lyckades öka konkurrenskraften och hitta vägen tillbaks i växande global ekonomi. Han menar att möjligen tjänar inte Islands sätt att lösa problemen globalt men i jämförelse med hur EU pumpar in skattepengar  i skuldsatta banker och finanssystem visar Island definitivt på en annan lösning.

Från playboy till plundrare. Snaran dras åt Jon Asgeir Johannesson.

Tiden rinner ut för Islands skalbolagskung och största ekonomiska brottsling.

Svenska dagbladet publicerar i dag artikeln Från Playboy till plundrare. Den handlar om isländska skalbolagskungen Jon Asgeir Johannesson, hans uppgång och fall.

I artikeln beskrivs de goda dagarna när ingenting tycktes omöjligt för Jon Asgeir. Han kom från en butikskedja inom dagligvaruhandeln på Island och blev plötsligt "ägare" till lyxbutiker i London, Stockholm och Köpenhamn. "Ägare" till banker som Kaupthing och Glitnir. Han brukade ta affärsmän till Island på fester  - där ryktet säger att mer än bara champagnen flödade. Det sista han gjorde innan Glitnir bank försattes i konkurs år 2008 var att lura amerikaner att investera över 2 miljarder dollar i värdelösa papper hos Glitnir New Yorks kontor. Pengarna har försvunnit. Detta är bara en del av alla pengarna som försvunnit när hänsyn tas till alla skalbolagsaffärer. BAUGURs konkurs lämnade ett hål på 1,5 miljarder dollar i skulder. De flesta av dotterbolagen - många väl fungerande bolag innan BAUGUR kom in i bilden - har utnyttjats för att ta enorma lån och sitter i dag uppe med skulderna. Vart alla pengar tagit vägen är ett av Islands speciella ekobrotts-åklagares främsta uppgift att spåra. Till hjälp har han ekobrotts-myndigheter i länder som UK och USA. Brottsligheten är mycket omfattande med länder i många delar i världen.

Island brottas med den brända mark som Jon Asgeir & Co lämnat bakom sig. Så gör även delar av näringslivet i UK, USA, Danmark och Sverige. Jon byggde upp ett mediaimperium på Island för att hålla sin image utåt och svärta ned alla motståndare. Han öste pengar i det isländska socialdemokratiska partiet som nu regerar riket tillsammans med vänstergröna. De korrumperade politikerna har hjälpt till att avskriva skalbolagskungens skulder samtidigt som alla motståndare klubbas ned, nu senast förra statsministern Geir Haarde som skall ställas inför en politiskt rättegång. Det isländska folket precis som alla andra drabbade, väntar på rättvisans hantering av bovarna - främst kungen av dem alla: Jon Asgeir Johannesson. När domen kommer, kommer även Islands socialdemokrater att få uppleva en kris - där S-krisen i Sverige kommer i jämförelse att kännas som en kort, smärtfri inledning.

Ansiktet på en av världens mest kända plundrare

Jag har räknat ut - att skulle Jon Asgeir proportionellt (jfr. med antalet invånare) få samma dom som Madoff fick, d.v.s. 150 års fängelse för förskingring av 65 miljarder dollar (jag räknar med att Jon Asgeirs kupp endast är 10% av Madoffs dvs. 6,5 miljarder dollar) då skulle en liknande dom mot Jon Asgeir Johannesson lyda på 15 tusen års fängelse. Med överväldigande stor del av affärerna i andra länder kan denna siffra reduceras till ett tusen och fem hundra års fängelse vilket borde vara mer än normalt generös rabatt från rättvisans sida.

Jag hoppas att Jon använder sin tid i fängelse för att tänka efter hur han kunde gjort i stället om han valt att bli en business man i stället för en rånare. Samtidigt hoppas jag att BAUGURs politiska elit som nu styr Island snabbt avsätts och platserna istället ges åt hederliga politiker på det goda Allting.

Pricewaterhouse Coopers har inte gjort något fel enligt dem själva

PwC på Island har skickat ut ett pressmeddelande på grund av anklagelserna för att ha vållat Landsbanki Islands en stor skada. Det var Landsbankis konkursförvaltare som framförde anklagelserna i isländsk tv under dagen.

I PwC:s meddelande förnekar PwC Landsbankis påståenden om grovt tjänstefel och vållande till skada.

"PwC:s roll som bankens revisor var att ge omdöme om årsredovisningen och delårsrapporter. Där ingick en deklaration om den redovisning som lades fram på bankstyrelsens ansvar var gjord enligt lag och internationell god redovisningssed. PwC slutsatser grundades på det informationsmaterial PwC:s revisorer fick tillgång till under tiden de arbetade för banken.

PwC:s revisorer deltog inte i beslut eller uppgörelser i Landsbanki."

Jag undrar om revisorerna inte är förpliktigade att ta ställning till den information de får, dvs. om informationen baseras på fakta eller fantasi? Om nu ansvaret är bankens på grund av att banken står för innehållet i informationen vad är revisorernas roll i så fall?

Ministrarnas förtroende sjunker som sten

63 % är missnöjda med statsminister Johanna Sigurdadottir.
Endast 21 % tycker att statsministern gör ett bra jobb vilket är 6 % mindre än i våras.

55 % är missnöjda med finansminister Steingrimur Sigurdsson.
Endast 31 % tycker att finansministern gör ett bra jobb vilket är en minskning med hela 10 % sen i våras.

Katrin Jakobsdottir kulturminister är den "mest populära" ministern med "bara" 38 % missnöjda.
32 % är nöjda vilket är 12 % färre än i mätningen i våras.

Trots förtroenderaset för ministrarna ökar regeringen från rekordlåga 30% till 36%. Det är samma procentantal och röstade i valet till det så kallade "konstitutionsparlamentet".

Inga generella åtgärder för att hjälpa skuldsatta hem

Hon lovar ett i dag, något annat i morgon. Sedan folket slog i tunnor utanför Altingi för ett tag sedan deklarerade statsministern och finansministern att "en lösning" för de skuldsatta hemmen skulle tas fram under veckan. Varje helg därefter har folk fått höra "under veckan". Nu många veckor senare kommer budskapet:

Det blir inga generella åtgärder för att hjälpa de skuldsatta.

Då vet vi det. Under samma tid har "Islands första välfärdsregering enligt nordisk modell" hjälpt skalbolagsdirektörer som Jon Asgeir Johannesson - som ännu inte fått någon dom - att avskriva hundratals miljarder kronor av sina virtuella skulder till bankerna. Jag undrar om Johanna döms för medhjälp - när domen över Jon & Co kommer. Därför kommer inte domen, då är Island ett fullständigt laglöst land - styrt av skalbolagsdirektörernas maffia med korrumperade politiker vid makten. Samma gäng som hjälpte finansbolagen att upprätthålla olagliga bostads- och konsumentlån med olaglig koppling till utländsk valuta.

Hur saken än vrids och vänds är en sak solklar:

Vanliga konsumenter och arbetare kommer sist på regeringens lista. Om de ens finns med.

Landsbankis konkursförvaltare anklagar PriceWaterhouseCoopers vår vållande av stor skada för banken

Landsbankis konkursförvaltare menar att revisionsfirman PriceWaterhouseCoopers har gjort grovt tjänstefel vid revisionen 2007 och 2008 när revisorerna skrivit under felaktiga siffror i syfte att dölja bankens verkliga situation.

Herdis Hallmarsdottir hos Landsbankis konkursförvaltare säger att revisionsfirman PriceWaterhouseCooper har skadat bankens intressen genom att ratificera en osann bild om bankens tillgångar. Hon ville inte nämna några siffror men sa att skadan är omfattande.

Revisionsfirman krävs nu ansvar på en stor men inte konkret definierat skada.

Flera kritiska röster har hörts i världen som kritiserar de stora revisionsbyråerna för delaktighet i många bankers svek mot kunderna när dessa förmås tro på falska siffror som bekräftats av revisorerna. I vissa fall arbetar revisorerna som konsulter till bankstyrelserna vid finansiella beslut som de sedan ska revidera själva.

Kanske är denna kritik orsaken till att PriceWaterhouseCoopers nu ändrar både namn och logo. Numera heter koncernen pwc med ett helt annat utseende än den tidigare byrån.

"Konstitutionsparlamentet" – en akademisk diskussionsklubb

Av de 25 ledamöterna till det så kallade "konstitutionsparlamentet" kommer endast 4 personer från näringslivet: Två arbetsgivare, en fackföreningsrepresentant och en bonde. Resten är akademiker och folk med akademisk utbildning: 5 är professorer och universitetslärare, 4 är journalister, 3 politiska experter, 3 advokater, 3 studenter, 3 doktorer, 2 matematiker, 2 präster, en divisionschef, en ämbetsman, en lärare och en regissör. Av dessa 25 personer kommer 22 från Reykjavik men endast 3 från landsbygden.

Således har Islands producenter, de arbetande och näringslivet som producerar Islands BNP endast 16% representation på "konstitutionsparlamentet". Denna överrepresentation av den akademiska eliten borgar för ett resultat som ingalunda förmår återspegla nationens intressen.

Som jag i min tidigare slutsats sa att Island ger statsministern fingret, upplever jag att dessa "representanter" endast återspeglar den akademiska eliten i Reykjavik som till en stor del spelar med och stöttar regeringens utarmningspolitik på Island. Många av dessa har varit Baugsimperiets främsta talesmän och ideologer, exempelvis professor Thorvaldur Gylfason som fick flest röster.

Kostnaderna för denna klubb är ännu en i raden av onödiga bördor på det isländska folket. Detta är inget annat än ett fullständigt meningslöst experiment och bortkastande av pengar i en svår tid för majoriteten av Islänningarna. Egoistiskt lyxfrosseri på skattebetalarnas kostnad. Får Johanna det hon vill dröjer det inte många år tills republiken faller.