måndag 11 april 2011

Islänningarna enade bakom Islands President på demokratins grund: Att få själva bestämma sitt öde

Islands President Hr. Ólafur Ragnar Grímsson på dagens
presskonferens på Bessastadir angående Icesave

Islands President Hr. Ólafur Ragnar Grímsson läste upp sin deklaration angående folkomröstningen om Icesave på Bessastadir kl 17. 00 svensk tid. I deklarationen underströk presidenten att det är helt fel som många framhåller att folkomröstningen handlar om Island skall betala eller inte betala till UK eller Holland för Icesave. Både UK och Holland är säkrade mellan 7 - 9 miljarder dollar och kommer att få så mycket som 2 miljarder pund i första utbetalningen från Landsbanki konkursbo redan i år. Detta är väldiga belopp mätt med Islands mått. Island har sagt nej till att gå med på UK och Hollands krav på att att den Isländska staten tar över konkursboet och garanterar utbetalning på hela det belopp + ränta som UK och Hollands regeringar bestämde sig för att betala sina landsmän och vida överskrider insättningsgarantin enligt EU:s regelverk.

Presidenten menade att debatten för det mesta varit saklig och informativ och nationen på ett övertygande sätt visat sin förmåga att fatta egna beslut i frågor som Icesave. Nu när beslutet är taget, sa presidenten, "är det viktigt att alla talar för vår gemensamma och starka sak med enhetlig röst." Hr. Ólafur Ragnar Grímsson nämnde alla de möjligheter Island har inom näringslivsutveckling och nämnde fiske, turism, IT, hållbar energi, industriproduktion och många andra grenar där isländska företag samarbetar med utländska och håller Island igång. Han menade att näringslivets talesmän borde tala mer om för speciellt de unga om vilka möjligheter isländska företag erbjuder människor på Island. 

Presidentens deklaration på engelska går att ladda ned här.

Deklarationen i en snabb översättning följer här.





Islands Presidents Deklaration
På grund av resultatet av folkomröstningen om Icesave

Nationen har nu fattat sitt beslut och utom tvekan axlat det ansvar konstitutionen utrustar den med. Gott valdeltagande och omfattande och saklig debatt i upptakten till folkomröstningen visar hur viktig och avgörande angelägenhet den var i nationens sinne.

Även om resultatet kan framstå olika i människors tycke bör alla respektera nationens rätt till självbestämmande. Resultatet får inte dela oss eller initiera längre kontroverser ty nu är det viktigare än någonsin att vi står tillsammans.

Nationen har på ett märkbart sätt visat hur mycket väl den klarar av att leda komplicerade fall till sin lösning. Det avtal som låg på bordet för drygt ett år sedan avslogs på ett avgörande sätt. Nu när ett avtal med väsentligt mindre ekonomiska åtaganden las fram till beslut fick det ett betydelsefullt stöd även om majoriteten var emot. Teorin om att nationen inte kan ha slutbestämmanderätten i komplicerade sakfrågor har därför visat sig vara utan grund. De båda folkomröstningarna bevisar att direkt demokrati är en lyckad väg att gå för att lösa problem som för institutioner är en svår uppgift. Förhoppningsvis ger denna erfarenhet form åt Islands demokratiska skick i framtiden.

Folkomröstningarna om Icesave både den som var nu och den som hölls ifjol har medfört viktiga förtjänster.

De har möjliggjort för nationen att återhämta sitt demokratiska självförtroende och stärkt uppfattningen att nationen ska agera i egna frågor. Sammanbrottet medförde inte bara enorma ekonomiska förluster. Det förlamade även nationens vilja, drog ned folkets mod i landet. Behovet av att finna stöd i demokratin växte. Genom folkomröstningarna har nationen åter hämtat självförtroendet; visat att den har makten att avgöra svåra frågor. Detta är en dyrbar lärdom.

Islands sak åtnjuter ett omfattande stöd i internationellt perspektiv. De krav som Storbritannien och Holland vidhöll hela året 2009 har i efterhand fått hård kritik ty de är bristfälliga i saklig tyngd och rimlighet.

Den isländska nationen har två gånger talat klart i denna fråga i överensstämmelse med de demokratiska ideal som är Europas viktigaste bidrag till världshistorien. Detta måste ledare för andra stater och internationella institutioner uppskatta och värdera. Lösningar på motsättningar som härstammar från finans och misstag hos banker måste ta del av de demokratiska spelregler som formar Västvärldens statsskick.

Trots folkomröstningens resultat då ligger det i Icesave sakens natur att Storbritanniens och Hollands statskassor kommer att få enorma summor till sig från Landsbanki konkursbo och de första utbetalningarna påbörjas inom några månader. Sammanlagt kan dessa betalningar till britter och holländare från bankens konkursbo komma att bli drygt 1.000 miljarder isländska kronor.  Det är därför fel att påstå att britter och holländare får inget i sin hand.

På den resa vi har framför oss är det tydligt att islänningarnas ställning är stark. Det måste vi alla ha i åtanke, speciellt de folkvalda. Vi har visat förhandlingsvilja och rimlighet men även stått på vår demokratiska och lagliga rätt.

Under den kommande perioden är det viktigt att hålla nationens sak högt uppe i de internationella diskussionerna, föra fram starka argument med enad röst.

Islänningarnas styrka bor inte uteslutande i nationens demokratiska vilja utan även i den styrka som bor i själva folket samt landets naturresurser. Trots att banksammanbrottet medförde olika svårigheter har ett gott resultat uppnåtts inom många näringar den senaste tiden. Bland annat avser detta fiskerinäringen, turism, flygnäringen, tung industri, IT, matproduktion, design, läkemedelsindustri och andra branscher.

Landets naturresurser blir ständigt värdefullare i ett globalt perspektiv, landets geografiska position i nord Atlanten attraherar många stater att samarbeta med oss; utbildning, kultur och kreativitet skapar innovationer inom många områden.

 Det är angeläget att vi nu förenas och stärker samhörigheten efter det beslut som nationen har tagit. Använd fördelarna av det som vi gör väl men vi behöver även stärka diskussionerna om resultat, möjligheterna och framtiden.


Bessastadir 10 april 2011

Ólafur Ragnar Grímsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar