Presidenten tar ännu en gång mot namnunderskrifter mot Icesave

Presidenten tar mot namninsamlingen som på sex dygn samlade in över 41 tus namn

Intresset var stort i fredags när gruppen Solidaritet mot Icesave överlämnade namnlista med ca 38 tus namn till presidenten. Redan då hade över 41 tus namn (nu över 42 tus) samlats men på grund av säkerhetscheck och utskrift på papper tog det ett dygn att färdigställa ca 38 tus namn som hade kommit in torsdag morgon. Denna namninsamling är ett nytt rekord på Island. Aldrig har tyngden i opinionen visat sig så stark under så kort tid. Detta kan jämföras med att InDefence fick 30 tus namn under tre månader. Den siffran höjdes till drygt 56 tusen namn återstående veckor och månader tills presidenten deklarerade sin ställning att visa saken till nationen.

Detta är DEJA VU på förra året. Nationen marcherar till presidenten med bön om att få själv ta ställning till  om den skall acceptera de nya pålagorna. Det är i alla fall folket som ska betala så därför är det rimligt att folket självt får välja ifall det vill frivilligt underkasta sig UK och Hollands krav på den privata bankens konkursbo.

Många Islänningar har fått nog att behöva två gånger rösta om samma sak. Detta bevisar orimligheten i att regeringen sitter kvar. Den förstår sig inte på vad folket vill. Inte ens när folket genom en folkomröstning sagt sitt.

Ännu en gång måste presidenten välja sida: Politiker som kräver förstatligande av en privat banks konkurs eller folket som inte vill ta på sig kravet. Det är lätt att förstå folkets reaktion, de har ingenting haft med bankens utlåning eller spekulationer att göra.

Presidenten har många lagliga argument på sin sida sen förra årets folkomröstning som ingalunda har försvunnit under året:

1) UK och Hollands krav är olagliga. De bygger inte på EUs direktiv angående gränsöverskridande bankverksamhet där staten ingalunda ska stå för garantifondens utbetalningar. Tvärtemot kan ett sådant statligt stöd anses vara snedvridning på konkurrens.

2) UK och Holland och även EU vill inte att saken tas till en domstol. Då kan det mycket väl visa sig att EUs regelverk är bristfälligt och insättarnas säkerhet inte är så stor som man lovar. När UK och Hollands myndigheter bestämde sig för att betala ut som i UKs fall 100 % av insättarnas pengar fruktade man en anstormning av bankkunder som skulle ta ut sina pengar. Saken då som nu är att bankerna inte har pengar att betala ut till insättarna på grund av bankernas spekulationer och riskfyllda affärer. I Holland diskuterar man att straffbelägga uppmaningar om gemensamma uttagningsaktioner.

3) Varför ska Island inleda i lag att ta på sig ekonomiska krav som inte är prövade av en domstol? Det går inte framhålla att UK och Hollands krav är lagliga förr än kraven vunnit laga kraft hos en domstol.

4) Den isländska konstitutionen föreskriver att inga skatter får införas utan att dessa är noggrant förklarade i statens finansbudget och lagförs av Alltingi. Summan ska preciseras och skatten tidsbegränsas. Icesave-skatten klarar inte av kraven eftersom det är en omöjlighet att specificera slutsumman. Många frågor angående Landsbankis konkursbo väntar beslut i domstolar. Då först blir det klarlagt i vilken ordning och till hur många % kravägarna får betalt av konkursboet. Detta kommer direkt att påverka summan som den isländska staten skall betala och därför strider införande av en ny Icesave-skatt mot Islands konstitution.

5) Islands återbetalningsförmåga är inte bättre nu än vad den var för ett år sedan när folket sa nej. Om något så har återbetalningsförmågan försämrats av de enormt stora lånen hos IMF som Island kommer att dras med under många år framöver.

Jag hoppas att regeringen inte kan komma med någonting som sätter vår president i kläm och tvingar honom till eftergifter denna gång. Tonläget har blivit avsevärt tuffare när regeringen så öppet hunsar folkviljan. Jag räknar med att Islands president Hr. Olafur Ragnar Grimsson fått alla hot bakom scenen som kan förekomma i politiken, även den att regeringen kommer att försöka avsätta honom ifall han vågar ännu en gång gå till sitt folk i frågan. Där kommer dock regeringen att stöta på ett hinder: det krävs 75% av parlamentsledamöternas röster för att föreslå presidentens avgång och då måste nationen ratificera avgången i en folkomröstning. 30% av parlamentsledamöterna önskade efter en folkomröstning nu så knappast kommer dessa att ställa sig mot presidenten om han verkställer den beställningen. Sedan är jag bergsäker på att nationen kommer inte att vända sin president ryggen som så beslutsamt har stått i nationens tjänst och ensam gett Island ett ansikte internationellt i Icesave frågan.

Tanken finns hos presidenten. Jag ber till Gud att han finner styrkan att stå med sin nation i frågan.