 |
| Sigurdur Lindal lagprofessor, Island. |
I en artikel i Frettabladid i går skriver professor Sigurdur Lindal om statsminister Johanna Sigurdardottirs utbrott efter att Högsta Domstolen ogiltigförklarade valet till det så kallade "konstititutionsparlamentet."
Han börjar med ett citat i statsministerns tal på Socialdemokraternas partistämma i helgen:
"Jag vet att de konservativa är oroliga därför att de inte vill få ett konstitutionsparlament. De är skiträdda att det kommer in klausuler som nationen länge har efterfrågat och kämpat för. Att resurserna blir nationens egendom."
Sigurdur skriver: " Dessa ord "att resurserna blir nationens egendom" och andra liknande är politikens tyngsta modeord för närvarande. De avser först och främst jordvärme, vattenkraft och fisken i havet.
Men vad pratar man om; vad betyder orden "nationens egendom"?
- Nu är landskap och tomter privat egendom, det finns även stora landområden som ägs av stat och kommuner. Resurser som där finns är ägarens egendom oavsett om det är en privat aktör, staten eller kommunen. Genom erfarenhet av fiske tog man i början rätten att fiska genom ensidig besittning av ägarlösa värden - fisk - som senare lagfördes när det blev nödvändigt att begränsa nyttjande av fiskestammarna. Dessa rättigheter är skyddade i konstitutionens egendomsklausul åtminstone som bruksrättigheter, enligt vissa även direkt ägarrättigheter. Detta har aldrig bestridits med lagens argument. Orden "nationens egendom" saknar därför mening i detta sammanhang enligt lagens tolkning. Om de skall användas i vidare bemärkelse - som att Islänningarna "äger" landet, språket och sagorna - är de obrukbara i lagtexter och all argumentation."
Efter att ha beskrivit hur meningslösa ord kännetecknat den politiska debatten under en längre period skriver Lindal:
"I meningslöshetens skugga spirar vanstyre och korruption såväl i politiken som arbetslivet - inte minst affärslivet - och fördenskull bedrägerier av många slag. Ibland antyds att bankkollapsen 2008 kan härledas till republikens konstitution och därför behöver en ny skrivas och därmed kan ett nytt Island byggas upp. Allt är detta drömfantasier som döljer problemet.
Bankkollapsens orsaker är många, men utan tvekan spelar de meningslösa ordens samtal som kännetecknat den politiska debatten en stor roll. Bakom trivs ett regeringssätt som bjuder hem osäkerhet och oordning både i statsskick och vid tillämpning av lagar.
Övervägande statsministerns ord angående nationell egendom på resurserna som verkar vara en av hennes viktigaste frågor, går det inte att tolka det på annat sätt än att politikens meningslösa ordsamtal skall integreras i konstitutionens klausuler med efterföljande likvärdiga deklarationer. Därigenom ges dessa ordtal ett speciellt skydd för att politiker oavsett tankesätt kan fortsätta dem med konsekvenser som beskrivits ovan.
Ska detta vara en vägledning för Islands återuppbyggnad?"
Jag håller helt med denna skarpa advokat som är en av Islands bästa.
Sigurdur skriver: " Dessa ord "att resurserna blir nationens egendom" och andra liknande är politikens tyngsta modeord för närvarande. De avser först och främst jordvärme, vattenkraft och fisken i havet.
Men vad pratar man om; vad betyder orden "nationens egendom"?
- Nu är landskap och tomter privat egendom, det finns även stora landområden som ägs av stat och kommuner. Resurser som där finns är ägarens egendom oavsett om det är en privat aktör, staten eller kommunen. Genom erfarenhet av fiske tog man i början rätten att fiska genom ensidig besittning av ägarlösa värden - fisk - som senare lagfördes när det blev nödvändigt att begränsa nyttjande av fiskestammarna. Dessa rättigheter är skyddade i konstitutionens egendomsklausul åtminstone som bruksrättigheter, enligt vissa även direkt ägarrättigheter. Detta har aldrig bestridits med lagens argument. Orden "nationens egendom" saknar därför mening i detta sammanhang enligt lagens tolkning. Om de skall användas i vidare bemärkelse - som att Islänningarna "äger" landet, språket och sagorna - är de obrukbara i lagtexter och all argumentation."
Efter att ha beskrivit hur meningslösa ord kännetecknat den politiska debatten under en längre period skriver Lindal:
"I meningslöshetens skugga spirar vanstyre och korruption såväl i politiken som arbetslivet - inte minst affärslivet - och fördenskull bedrägerier av många slag. Ibland antyds att bankkollapsen 2008 kan härledas till republikens konstitution och därför behöver en ny skrivas och därmed kan ett nytt Island byggas upp. Allt är detta drömfantasier som döljer problemet.
Bankkollapsens orsaker är många, men utan tvekan spelar de meningslösa ordens samtal som kännetecknat den politiska debatten en stor roll. Bakom trivs ett regeringssätt som bjuder hem osäkerhet och oordning både i statsskick och vid tillämpning av lagar.
Övervägande statsministerns ord angående nationell egendom på resurserna som verkar vara en av hennes viktigaste frågor, går det inte att tolka det på annat sätt än att politikens meningslösa ordsamtal skall integreras i konstitutionens klausuler med efterföljande likvärdiga deklarationer. Därigenom ges dessa ordtal ett speciellt skydd för att politiker oavsett tankesätt kan fortsätta dem med konsekvenser som beskrivits ovan.
Ska detta vara en vägledning för Islands återuppbyggnad?"
Jag håller helt med denna skarpa advokat som är en av Islands bästa.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar