Islands president har folkets stöd

I dagens SvD skriver docent Ann-Cathrine Jungar om presidentvalet på Island. Hon må vara en bra skribent men om man bortser från fakta hamnar man fel. Docenten försöker förmedla bilden av den sittande presidenten Hr. Olafur R. Grimsson som en korrumperad politiker som håller på och förvanskar Islands styre från den traditionella nordiska kulturen. Istället är det Thora Arnadottir som ska framstå som bäraren av de goda nordiska traditionerna. Inget är mer fel. Docenten förstår inte att sittande president har agerat på folkliga rörelser när folket rest sig i fråga om banksvindel där Socialdemokrater och VänsterGröna ville skatta invånarna för att kunna betala för privata Landsbankis konkursbo.

Islands president Hr. Olafur R. Grimsson och
presidentfrun Dorrit Moussaieff röstar i dagens val.

I artikeln nedan som var för lång för SvD kommentarer svarar jag Ann-Cathrine på några punkter:

Vad mycket är upp och nedvänt i dessa tider. SvD borde låta andra mer insatta i politiken på Island skriva så läsarna kan få en lite nyanserade bild än att "Självständighetspartiet har alltid motsatt sig grundlagsförändringar" och "Thora Arnorsdottir förkroppsligar en traditionell syn på presidentens roll." Enligt Ann-Cathrine Jungar håller Islands president Hr. Olafur Ragnar Grimsson på att vrida Island från en "tidigare typiskt nordiskt samförståndsinriktade isländska politiska kulturen." Inget kan vara mera fel och verkligheten är den direkt motsatta. 

För att förklara det folkliga stödet Hr. Olafur R. Grimsson får och kommer förhoppningsvis att ge honom en ren majoritet i dagens val (vilket skulle bli första gången i ett presidentval med så många kandidater) måste man känna till hans ånger och personliga uppgör angående finansskojarna som lurade honom såväl som de flesta andra Islänningar i uppgången innan bankkraschen 2008. Presidenten tänkte om och har sedan dess just stått upp för nationen som t.ex. i frågan om Icesave (jfr med dagens eurosave när oskyldiga skattebetalare får förlustnotan för bankers vanstyre och misslyckade risktagning). 

Island styrs i dag av socialdemokrater och vänstergröna som inte har gjort upp med det förflutna enligt Alltingis utredningskommittés rapport. Istället har de underlättat för samma finansgäng som innan kraschen att fortsätta verka och delvis komma tillbaks. Regeringen har ägnat tiden åt skoningslös häxjakt mot sina politiska motståndare och låtit folkets frågor angående jobb och hemmens skuldsättning åt skogen. Det finns en bred sammanslutning underifrån som prioriterar frågorna på ett helt annat sätt än vad regeringen gör vilket förklarar naturligtvis regeringens låga opinionssiffror på ca 23 % för båda regeringspartierna sammanlagt. Självständighetspartiet får över 40% i mätningarna. 

Förtroendet mot Islands i övrigt mest demokratiska och respekterade institution Alltingi är i botten tack vare en sossekultur som tar med sig hänsynslös elitstyrning som vare sig respekterar demokrati, landets konstitiution, Högsta Domstolen eller allmänna lagar. T.ex. blev själva statsministern Johanna Sigurdardottir nyligen dömd för att ha först av alla brutit mot den jämställdhetslag hon själv satte som tidigare socialminister. Skattebetalarna får stå för notan av rättegångskostnaderna och vite. Undrar om en statsminister skulle kunna sitta kvar i Sverige efter en sådan dom.

Nyligen seglade den isländska fiskflottan i hamn i Reykjavik och den största massdemonstrationen sedan 2008 hölls för att protestera mot regeringens planer på att konfiskera fiskindustrin. Dels ville regeringen ta över det kvotsystem som växt fram på privat väg och gör Islands fisknäring till en av världens mest konkurrenskraftiga. S och vänster gröna tänkte istället själva dela ut kvoterna. Som tur var lyckades oppositionen stoppa dessa planer. Men det gick inte stoppa regeringsplanen på en ny pomperipossaskatt på hela fisknäringen som inom två år kommer att kräva mer pengar av fiskarna än de får i vinst. Konsekvenserna har redan börjat visa sig i form av företagsnedläggningar och uppsägningar.

Hela näringslivet lider till följd av finanskrisen bl.a. genom att banker tagit över en stor del av företagsbeståndet (de som hade mest skulder) och håller under sina vingar medan andra mindre bolag oftast skuldlösa familjeföretag har utsatts för snedvriden konkurrens. I stället för att rätta problemet ökar regeringen alla skatter, hittar på nya och Island har i dag världens högsta moms.

Regeringen lyckades inte ens hålla ett val till det s.k. konstitutions"parlamentet" utan så grova avvikelser från vallagen (man kunde kika på vad folk röstade i nästa bås, röstlådorna var inte låsta osv) att HD såg sig tvungen att ogiltigförklara valet. Trots detta tillsatte riksdagsmajoriteten en konstitutionell rådgivande grupp med samma personer. Ordföranden professor Thorvaldur Gylfason är en känd socialdemokratisk profil. Det har väckt en förståelig ilska hos oppositionen och väldigt många Islänningar att Alltingis konstitutionella kommitté inte givits möjligheten att ens diskutera innehållet i det förslag till grundlagsändring som S-utredningsgrupp lade fram. Istället kör regeringen över oppositionen och kastar tillbaks förslaget till gruppen med några frågor som är tänkt läggas fram i den s.k. omröstningen som i själva verket är en mycket dyr opinionsundersökning. Sättet S kör med väcker misstankar om att här är orent mjöl i påsen. Vid närmare granskning innehåller ändringsförslagen en inskränkt definition på folkomröstningar som om den går igenom tar bort Islänningarnas rätt att rösta om finansiella frågor, skattefrågor och avtalsfrågor med utlandet. Om detta hade varit grundlag i stället för nuvarande lag skulle islänningarna aldrig fått rösta i Icesave frågan. Och det kunde ha satt landet på ekonomiskt obestånd med svåra konsekvenser för allmänheten.

Det hela handlar om Island och EU. Över 60 % av islänningarna vill inte under nuvarande omständigheter gå med i EU eller ta upp euron. Men regeringen, speciellt socialdemokraterna lyssnar inte på folk utan gör allt, och på den sista tiden i en desperat stil, för att tvinga in landet i EU på ett eller annat sätt. EUs förhållningssätt i Icesave tvisten, där EU för första gången i EFTA domstolens historia är medåtalare, har åtalat Island för att ha brustit vid införande av lagar om bankernas insättningsgaranti. Island har inte brustit på det område men däremot saknas ett förbehåll i garantilagen mot ett lands totala bankhaveri som på Island. 

En annan sak är makrilltvisten där EU haft sina juristexperter på att nagelfara internationella avtal för att kunna hitta vägar för handelsblockader och landningsförbud mot Island och Färöarna. Till hösten kommer kommissionen att få fria händer att förbjuda EU-27 att sälja produkter som båtar, motorer, nät och annan utrustning till fiskindustrin på Island och Färöarna, inleda hamnförbud mot båtar som seglar under isländsk och färöisk flagga i alla EUs hamnar samt utlysa importförbud mot fiskprodukter från Island och Färöarna. Detta är naturligtvis ett brott mot EES-avtalet, FN konventionen och WTO avtalen men vad spelar det för roll när man tidigare kan hitta kryphål för att göra EUs medlemsländer skyldiga att betala ut enskilda länder trots det är förbjudet enligt Maastrichtavtalet? Klart att Islänningarna inte hoppar i skyn av glädje när EU visar musklerna och beter sig som om Island redan vore en medlem. EU vill ensidigt bestämma hur mycket makrill Island och Färöarna får fiska i sina egna lagliga fiskvatten!

Thora Arnorsdottir är en känd socialdemokratisk profil och har jobbat med S i flera år och är en av grundarna till Europaorganisationen som jobbar för att påverka folket för att gå med i EU. I nuvarande presidentkampanj har hon ensam spenderat tre ggr så mycket pengar på reklam som övriga presidentkandidater tillsammans. Det var väldigt känsligt i gårdagens debatt på tv när hon ombads redovisa varifrån pengarna kom. Det ville inte hon svara på och hoppade oförskämt på de andra kandidaterna som aldrig fick prata färdigt. Hon är S kandidat tillsatt för att ta över sista institutionen på Island där det fortfarande finns någon som lyssnar på folket nämligen Bessastadir. S har makten i regeringen, Alltingi och i huvudstaden Reykjavik. Klart de ska ta Bessastadir med. 

Men vi får se i kväll hur det går. Det som kanske är det svåraste för Thora Arnorsdottir och definitivt påverkar utslaget om hon kan ta sig till Bessastader är att hennes make är tidigare dömd för våldsbrott. Den diskussionen har gått högt på Island även om den svenske docenten inte känner till den eller vill tala om den.