Isländska LO-ordföranden uppmanar folk att sluta äta isländskt lammkött

Fårböndernas logo

Isländska bönder har det inte alltid lätt. Med tanke på den karga naturen och vulkanutbrott är det svårt att planera vare sig att skörda åkrarna eller ha fåren på bete i vildmarken. Ett askmoln kan förstöra skörden under flera år och det kräver sin tull hos boskapen.

Nu har ett nytt "heligt krig" blossat upp på Island. Fårakriget eller rättare sagt böndernas priskorrigering för den havererade isländska kronan. Isländska bönder behöver ju redskap för att skörda jorden som traktorer och andra maskiner. Dessa går på olja och den har inte precis gått ned i pris de senaste kvartalen. De isländska bönderna är beroende av import på massor av varor för att kunna driva sina gårdar. Sen ska det gå runt ekonomiskt för dem också.

Men något sådant bryr sig inte det isländska LO om. Deras ordförande Gylfi Arnbjörnsson har i helgen gått ut med ordern till det isländska folket att de skall bojkotta isländskt lamm. I Frettabladet - socialdemokraternas språkrör på Island - går denne socialdemokratiska tjänsteman ut i ett smutskastande mot isländska bönder som jag aldrig tidigare sett på Island. LO ordföranden går enligt min mening till ett  minst sagt överdrivit angrepp mot isländska bönder när han officiellt anklagar bönderna för svek och förräderi och menar att de försöker göra sig "grova pengar" på vanliga människors köttätande.

Fårbönderna har nyss höjt sin ca prislista på lammkött till slakthusen med 25%. Detta är naturligtvis en betydelsefull höjning som skulle direkt påverka inflationen negativt om priset höjdes lika mycket till konsumenten. Men bönderna har faktiskt denna gång på fötterna till sitt försvar:

Driftkostnaderna har gått upp 170% de senaste åren. Priset på växtnäring har tredubblats och pris på olja mer än fördubblats. Dessa prisökningar har inte följt med lammköttet som under samma period höjts 36% när den allmänna prisbilden gått upp med 56%. Detta har isländska LO inte sett någon orsak att uppmärksamma vare sig internt eller offentligt.

Bönderna pekar på att en viss produktutveckling ägt rum i andra led exempelvis hos slakthusen och det inte alls är säkert att höjningen slår fullt ut mot konsumenten. Dessutom är priset på exporterat lammkött högt f.n. och möjlighet finns att jämka priset.

Men inget biter på räddaren på vita hästen som bestämt sig för att driva ett korståg mot de isländska bönderna. Många menar att nu kommer hämnden för att böndernas talesmän sågat sosse-regeringens EU-ansökan och särskilt EUs bidragssystem som de menar inte passar för Island. Ministrarna kan hålla sig för skratt eftersom deras försök att få med bönderna på EU-tåget hitintills varit förgäves.  Bönderna är helt enkelt för kloka för ministrarnas allehanda knep.

Sossarna borde i stället lätta något av sina nya konsumentskatter så konsumenten får råd med lammkött och annan för kroppen rik näring. Men icke sa Nisse, det är de giriga och tjurskalliga böndernas fel att deras produkter kostar pengar när bönderna i själva verket borde ge bort maten till de numera panka och hungriga konsumenterna på Island.