"Man påstår att det är helt ok för Isländska nationen att acceptera kraven eftersom vi aldrig behöver betala dem. När allt kommer omkring påstås Landsbankis konkursbo räcka gott för kraven. Men varför behöver vi då förhandla fram ett avtal?
Om kraven blir betalda av konkursboet är Isländska nationens åtagande lika onödig som orättvis, eftersom kravägarna kan helt enkelt vänta på utbetalning ur konkursboet.
Är förhandlingsvägen en mindre riskfri väg?
Man påstår att vi ska acceptera Icesave-lagen eftersom det är bättre med "en tunn överenskommelse än en fet dom." Är detta en förlikning? Nej, vi vill hellre kalla det för kapitulation. Avtalet ändrar inte Islands risk i fallet men förvandlar domstolsrisk i kronor enligt erkänd skuld beroende av valuta- och värderisk på egendom. Om valutan ändras och värdet är osäkert kan denna skuld bli en jättestor börda.
Vi skulle behålla alla våra rättigheter i ett domstolsmål angående statskassans åtagande. Med största sannolikhet kommer ingen skuld falla på Islänningarna oavsett valuta- och värdeutvecklingen.
Sämsta tänkbara resultatet är att den Isländska staten döms till skadeersättning och ränta i Isländska kronor. Den räntan är bättre än den som ingår i nuvarande avtal.
Fäll Icesave-lagen.
Brynjar Níelsson hrl.
Björgvin Þorsteinsson hrl.
Haukur Örn Birgisson hrl.
Jón Jónsson hrl.
Reimar Pétursson hrl.
Sveinn Snorrason hrl
Tómas Jónsson hrl.
Þorsteinn Einarsson hrl."
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar