tisdag 28 september 2010

En mörk dag i Altingis historia: Geir Haarde f.d. statsminister ska ensam åtalas och axla ansvaret för bankkrisen på Island


Längsta sessionen i Altingis historia avslutades kvart över sju svensk tid eller en kvart över fem isländsk tid. Då röstade parlamentsledamöterna om Landsdomstolen ska för första gången i Islands historia väckas till liv för att stämma och döma tidigare ministrar.

Altingi röstade om fyra tidigare ministrar dvs. f.d. statsminister Geir Haarde Självständighetspartiet, f.d. finansminister Arni M. Mathiesen Självständighetspartiet, f.d. utrikesminister Ingibjörg Solrun Gisladottir Socialdemokraterna samt f.d. handelsminister Björgvin Sigurdsson Socialdemokraterna.

Först röstade Altingi om åtal mot varje minister för sig och rösterna fördelades enligt följande:

Geir Haarde 33 ja - 30 nej. Åtal blir väckt på tre rösters majoritet.
Ingibjörg Solrun 29 ja - 34 nej. Åtal blir inte väckt.
Arni Mathiesen 31 ja - 32 nej. Åtal blir inte väckt (en enda röst skiljer åt).
Björgvin Sigurdsson 27 ja - 35 nej. Åtal blir inte väckt.

Därefter röstade Altingi om förslaget i sin helhet och godkände med 33 ja mot 30 nej att aktivera Landsdomstolen för första gången i Islands historia för att väcka åtal mot en minister.

Röstningen var politisk och uppenbart att regeringspartierna ville åtala medan oppositionen pläderade för andra sätt att lösa problemet. Oppositionen menar att en knapp majoritet nu har förvandlat det tidigare demokratiska Altingi till ett politiskt verktyg där majoriteten hämnas på sina politiska motståndare. Ingen av de tidigare ministrarna har i juridisk mening en åtalades status. Således har Geir Haardes enda chans att "försvara" sig varit att skriva ett personligt brev till Altingi för att förklara situationen från sin horisont.

Medan de riktiga skurkarna går fria ägnar regeringen sin tid åt att hämnas på sina politiska motståndare. För mig är det uppenbart att en individ - även på statsministerposten - inte kan dömas för världskris och bristfälliga rutiner i ett ungt finanssystem som fick sin stora prövning i en av största skuldkrisen världen skådat. Det är så tokigt och djupt omänskligt att anklaga Geir Haarde för att han ensam inte kunde stå mot den avancerade och utbredda ekonomiska brottsligheten på Island som i krisens skugga lyckades tömma landet på tillgångar.

Det är in absurdum att dra den tidigare statsministern inför Landsdomstolen under samma tid som åklagaren ännu inte är färdig med sina utredningar av alla ekonomiska brott. Eller när domstolarna inte haft tid att utfärda domar mot de kriminella individer som tömde bankerna, företagen, pensionsfonderna och Islänningarna sparbössor.

Men det är kanske det som är meningen. Att vispa upp tillräckligt med damm för att skymma utsikten mot andra händelser på scenen mitt framför oss. Att bokstavligen dra Island ned i fattigdomens och förödmjukelsens dal för att där ligga som en lätt bråd när EU furstarna rider in dalgången. När folket ligger är det ju lättare att lova himmelrikets lycka och vända tankarna mot det onda i att tänka själv.

Den Isländska regeringen kommer att gå till historien som den värsta efter andra världskriget. Säkert får man gå tillbaks ännu längre i tiden - till gamla utländska koloniregeringar - för att hitta en ignorans i jämförbar skala mot den isländska parlamentarismen, demokratin och Altingis historia.

ÄCK! Du mörka - du kalla - du förlamande hand. Hur långt ska du dra nationen ned i djupet?

Politiska förföljelser i Stalins anda

Att jaga tidigare statsråd och få dem dömda för tjänstefel för att inte ha förutsett och planerat räddningsaktioner i tid för att rädda Island från den internationella finanskrisen är helt fel och löser inte krisens problem för Island.

Tyvärr får jag lägga etiketten politiska förföljelser på situationen som mera förknippats med tidigare diktaturer i öst exempelvis Stalin och Mao Tsetung. I dessa kommunistiska icke demokratier fängslades, torterades och mördades människor för att ha en annan åsikt än makthavarna. Visserligen är det inte så illa på Island men att försöka använda makten till att fängsla politiska motståndare följer samma manér.

Altingi är inte en domstol. Altingi sätter lagar och spelreglerna men det är domstolarna som utövar den juridiska tolkningen och mäter straff. Frågan kan ställas: Hur kommer det sig att det är så viktigt med politiska avrättningar när inte domstolarna ens hunnit med de riktiga bovarna, dvs. skalbolagsdirektörer som Jon Asgeir Johannesson? Varför har regeringen så bråttom att med alla tillgängliga medel straffa sina politiska motståndare när domstolarna bara har börjat sitt jobb med kartläggning och rättegångar mot den ekonomiska brottsligheten som tillsatte Island så stor skada ovanpå den internationella finanskrisen?

Jag tror att svaret finns bl.a. i den enorma påverkan som skalbolagsdirektörerna har haft på Island. De bokstavligen genomsyrade hela samhället i en riktig maffioso anda. Jon Asgeir gjorde upp sina exploateringsplaner av landets ekonomi redan från början. Där ingick att kontrollera media för att kunna löjliggöra och tillintetgöra alla officiella röster mot hans planer på att tömma Island på pengar. Hans gäng köpte allt som stod i vägen, politiker och andra. Efteråt kan man lugnt påstå att detta var mutor. Ingen förnekar de enormt starka band som fanns mellan Jons välde Baugur och det nuvarande Socialdemokratiska partiet på Island. Utan Baugurs smutsiga pengar skulle nog partiet inte inneha den politiska makten i dag.

Jons media lyckades skada Islands förra statsminister David Oddsson möjligheter till medial kommunikation. Ingen demokratiskt vald politiker har blivit mobbad på samma sätt som David sedan republiken bildades 1944. David Oddsson gjorde allt han kunde för att stoppa den framväxande ekonomiska brottsligheten men Baugurs media tog hem segern och kommunikativt var David Oddsson "persona non grata". Ingen lyssnade på honom och alla varningar mot förekommande ekonomiskt haveri mottogs inte eftersom de kom från David.

Den nuvarande sosseregeringen tillträdde med ett skoningslöst hat på sina tidigare motståndare som personifierades i David Oddsson som då blivit Riksbankschef. Det första regeringen gjorde var att ändra lagen och vräka David och hans goda medarbetare i Riksbanken. Syftet var att skada David personligen och ta bort hans möjligheter till försörjning. Nästa steg var att försöka få David åtalad och straffad genom Altingis utredningskommittées slutsatser om vilka var skyldiga till krisen. Riksåklagaren såg ingen grund att fullfölja denna tanke och befriade David och några andra högt uppsatta tjänstemän i den finansiella sektorn.

Det den socialdemokratiska regeringen försöker i dag är inget annat än ett försök att omvandla en demokratisk stat till en diktatorisk med förföljelser mot alla som står i vägen för regeringens politik: Att med alla medel slå ned kapitalismen och införa socialism. Allt är Självständighetspartiets och privatiseringens fel. Det är kapitalismens fel att Island gått på pumpen.

Visserligen har kapitalismen fått sig en törn. Systemet har visat sig ha brister som är farliga. Ekonomiska brottslingar har kunnat utnyttjat dessa och multiplicerad egna vinster genom kontroll på banker och finansiella institutioner. Men kapitalismens kärna, att det ska löna sig att jobba, finns kvar som en sund idé för individuell frihet och möjligheter till egen påverkan.

Det den nuvarande regeringen på Island gör i dagarna är en skam för Island. Må Gud bevara de demokratiska krafterna och ge oss styrkan att stå mot och stoppa diktaturens framväxt.


Inte säkert att det blir Törnrosa som vaknar, det kan lika väl bli Frankenstein

I Morgunbladet förra veckan skrevs ett Reykjavikbrev angående diskussionerna om att åtala några tidigare ministrar och väcka upp den s.k. Landsdomstolen. Landsdomstolen bygger på en lag som ursprungligen sattes 1905 och då var tänkt att hålla koll på Islands övervakare från Danmark. Island var då en dansk kolonni och den högsta utsände från Danmark hade makt utöver det vanliga.

De politiska scener som i dag utspelas i det gamla och respekterade Altingi står varken på historisk grund eller är till ökad respekt för denna fina demokratiska institution. Det pågår en kamp om att för första gången använda Landsdomstolen mot tidigare ministrar. Enligt min mening är detta politiska förföljelser från Socialdemokraterna och de rödgröna för att hämnas på och straffa sina motståndare, främst inom Självständighetspartiet.

Det finns många sidor på den uppkomna situationen som till fullo får skrivas på regeringens räkning: Dels har Självständighetspartiets parlamentsledamöter sagt, att om nu någon minister från den tidigare regeringen ska bestraffas av sina politiska motståndare för att inte ha "förutsatt och förhindrat" den ekonomiska krisen, då måste man löpa linan ut och använda samma metod på alla politiker. Rättvisa skipas inte om inte lagens bokstav gäller för alla.

Då ligger nuvarande stats-, finans- och utrikesministrar risigt till. De har medvetet och bevisligen försökt pålägga landet utländska skulder angående Icesave.

Detta hade naturligtvis inte den rådande regeringen tänkt sig, varpå statsminister Johanna Sigurdardottir försökte rädda sitt skinn genom att tala ned ordföranden i kommittén som la fram förslaget om att väcka Landsdomstolen till liv. Atli Gislason från vänstergröna, ordförande i kommittén, svarade då kaxigt att ifall inte Altingi accepterade förslaget skulle han se till att regeringssamarbetet upphörde och nyval skulle äga rum.

Ingen vill hellre ha nyval än oppositionen eftersom huggsexan i Altingi verkar leda nationen in i en återvändsgränd.

Vinner förslaget kan vi vänta oss en ny Sturlungaöld på Island, dvs en ny tid av nationell osämja med krigande sidor.

Det är det sista Island behöver för att ta sig ur krisen.

söndag 19 september 2010

Finansministern lurar Holländare: Island ska betala Icesave-"skuld".

I en intervju med tidningen Telegraaf i Holland lovar Islands finansminister Steingrimur Sigfusson Holländarna att Island kommer att betala sin "skuld" till Holland p.g.a. Icesave.

"Holländarna kan andas ut, pengarna lämnas tillbaks" påstår finansministern.

Trots en konstitutionell folkomröstning som tydligt deklarerat att Islänningarna inte tänker betala för privata bankers konkursbon; trots en upplyst debatt där det tydligt kommit fram att EU:s regelverk förbjuder snedvriden konkurrens samt att den Isländska staten inte har något ansvar för Icesave spararnas insättningar hos Landsbanki, då fortsätter finansministern att ljuga till omvärlden att Island har "en skuld att betala."

I Hollands fall betalade den Holländska regeringen upp till 100 tus € till de insättare som förlorade sina Icesave pengar i Holland. Enligt artikel 94/19 var maxbeloppet då 20 tus €. Ännu är oklart med konkursboets ägor och hur långt ägorna kan täcka beloppet upp till 20 tus €. Utöver konkursboets ägor finns inga mer pengar för vare sig Holländare eller andra med pengar på Icesave-konton hos Landsbanki.

Genom folkomröstningen har Islänningarna sagt sitt, vi skall inte ta på oss privata bankers skulder. Denna slutsats är både rimlig och förnuftig, skattebetalarna får ju ingen del i vinsten när det går bra.

Under samma tid och Islands president försvarar Islands intressen och förklarar för omvärlden hur regelverket i Europa ser ut och vilka rättigheter det isländska folket har, då går Islands finansminister ut med påståenden som väcker falska förväntningar.

Det isländska folket har det inte lätt när deras egen regering gör allt vad den kan för att blåsa folket och skuldsätta med privata bankers skulder vilket är olagligt enligt EU:s regelverk och Islands konstitution.

När avgår finansministern? Det blir en stor lättnad för det isländska folket och samtidigt en tjänst till det holländska.




fredag 17 september 2010

Den låga räntan var olaglig

I går kom Högsta domstolens dom angående räntan på de tidigare ogiltigförklarade så kallade "korg"lånen på Island. Domen slog fast att även den låga räntan är olaglig eftersom den är bunden till de olagliga lånen. Domen är ett hårt slag för många av låntagarna som hade hoppats på att få behålla den låga räntan nu när lånen räknas om. Ännu vet ingen riktigt hur läget blir när bankerna och finansbolagen räknar om lånen enligt Riksbankens högre ränta under perioden. Utfallet beror bl.a. på när lånen togs.

Talesmän för gräsrotsorganisationer som Hushållens intresseorganisation, Marino Njalsson, sa att Högsta domstolens förutsättningar var lite annorlunda än tingsrättens och att domen inte tar hänsyn till om låneförutsättningarna brustit för låntagarna. "Vi behöver stämma på nytt för att få svar på den frågan" sa Marino i en intervju med Morgunbladid. "Domen nu leder till att många får fördubblade betalningsvillkor och låntagarna har goda argument för att stämma långivaren för ändrade förutsättningar som låntagaren inte kunde ta ställning till när lånet togs."

Gisli Tryggvason konsumenternas talesman sa att domen var en besvikelse och han hade förväntat sig att större hänsyn skulle tagits till låntagarna. "Om inte domen går vidare till EFTA domstolen är detta slutresultatet för konsumenterna" sa Gisli.

Asta Helgadottir låntagarnas ombudsman menar att domen inte är den bästa för låntagarna och att kostnaderna kommer att öka. Ändå är det bra att äntligen ha fått klart det som gäller, då kan folk planera utifrån det.

Enligt dagens media på Island planerar regeringen en ny lag baserat på Högsta domstolens räntedom. Regeringen har hitintills inte visat något intresse för att assistera konsumenter och låntagare, tvärtom har regeringen aktivt medverkat till att försvara bankernas och finansbolagens intressen - ofta på medborgarnas bekostnad.


torsdag 16 september 2010

Vad är EU för slags klubb?

I intervju hos Bloomberg säger Islands President Hr. Olafur Ragnar Grimsson att många Islänningar frågar sig efter Icesave vad EU är för slags klubb? Presidenten förklarade att vare sig Island eller andra länder i Europa ställer upp med statliga garantier ifall privata banker går omkull. EU:s support under längre tid till UK och Hollands orättfärdiga krav på att Island skall betala över 5 miljarder dollar p.g.a. bankernas obestånd har fått många Islänningar att reagera negativt på EU:s ledare och ifrågasätta vad EU står för.

Presidenten förklarade hur stor skada Mr. Gordon Brown orsakade Island när Mr. Brown gick ut internationellt och deklarerade Island bankrutt och satte Island och den isländska regeringen på samma bänk som Alqueda och Talibanerna.

"Gud bevare minnet av Mr. Browns politik" sa presidenten. "Den vållade en stor skada eftersom ingen ville göra affärer med Islänningarna en längre period efteråt."

På frågan om läget är bättre nu med Mr. Browns efterträdare Mr. Cameron sa Olafur Ragnar Grimsson att det återstår att se. Presidenten hoppades få tillfälle att upplysa Cameron om Island eftersom Cameron inte verkade ha fått all information när han pläderade i det Brittiska Parlamentet för UK:s krav på Island nyligen.

Islands President Olafur Ragnar Grimsson har enligt min mening visat ett stort kurage och upplyst världen om situationen angående Island och UK och Hollands orättfärdiga Icesave-krav. Detta har han gjort på egen hand eftersom den isländska regeringen helt fallit på provet att bevaka folkets intresse på Island.

onsdag 15 september 2010

Presidenten i CNN intervju: "UK och Hollands krav är orimliga".

Klicka här för att komma till intervjun.

I en ny intervju med Islands president Olafur Ragnar Grimsson som CNN gjorde i samband med presidentens Kinabesök nyligen, sa Islands president att UK och Hollands Icesave-krav är orimliga eftersom de inte bygger på EU:s direktiv. Olafur Ragnar Grimsson menade att det inte är rätt att privata banker kan ta hem vinsten när allt går bra, men att folket skall ta skulden när bankerna går med förlust eller går i konkurs som på Island.

Presidenten hänvisade till EU:s direktiv för överskridande bankverksamhet inom unionen och sa att "EU direktiven tillåter inte snedvridning av konkurrensen med statliga garantier för privata banker. Därför är UK och Hollands krav på Isländska staten både orättfärdiga och felaktiga."

Presidenten fick frågan hur Icesave tvisten påverkar Islands EU-medlemsansökan och då svarade han att fisken var betydelsefullare för Island. Han kritiserade EU:s fiskepolitik som han menade att var gammaldags och inte visade hänsyn till utrotningshotade fiskestammar.