Inte säkert att det blir Törnrosa som vaknar, det kan lika väl bli Frankenstein

I Morgunbladet förra veckan skrevs ett Reykjavikbrev angående diskussionerna om att åtala några tidigare ministrar och väcka upp den s.k. Landsdomstolen. Landsdomstolen bygger på en lag som ursprungligen sattes 1905 och då var tänkt att hålla koll på Islands övervakare från Danmark. Island var då en dansk kolonni och den högsta utsände från Danmark hade makt utöver det vanliga.

De politiska scener som i dag utspelas i det gamla och respekterade Altingi står varken på historisk grund eller är till ökad respekt för denna fina demokratiska institution. Det pågår en kamp om att för första gången använda Landsdomstolen mot tidigare ministrar. Enligt min mening är detta politiska förföljelser från Socialdemokraterna och de rödgröna för att hämnas på och straffa sina motståndare, främst inom Självständighetspartiet.

Det finns många sidor på den uppkomna situationen som till fullo får skrivas på regeringens räkning: Dels har Självständighetspartiets parlamentsledamöter sagt, att om nu någon minister från den tidigare regeringen ska bestraffas av sina politiska motståndare för att inte ha "förutsatt och förhindrat" den ekonomiska krisen, då måste man löpa linan ut och använda samma metod på alla politiker. Rättvisa skipas inte om inte lagens bokstav gäller för alla.

Då ligger nuvarande stats-, finans- och utrikesministrar risigt till. De har medvetet och bevisligen försökt pålägga landet utländska skulder angående Icesave.

Detta hade naturligtvis inte den rådande regeringen tänkt sig, varpå statsminister Johanna Sigurdardottir försökte rädda sitt skinn genom att tala ned ordföranden i kommittén som la fram förslaget om att väcka Landsdomstolen till liv. Atli Gislason från vänstergröna, ordförande i kommittén, svarade då kaxigt att ifall inte Altingi accepterade förslaget skulle han se till att regeringssamarbetet upphörde och nyval skulle äga rum.

Ingen vill hellre ha nyval än oppositionen eftersom huggsexan i Altingi verkar leda nationen in i en återvändsgränd.

Vinner förslaget kan vi vänta oss en ny Sturlungaöld på Island, dvs en ny tid av nationell osämja med krigande sidor.

Det är det sista Island behöver för att ta sig ur krisen.

Finansministern lurar Holländare: Island ska betala Icesave-"skuld".

I en intervju med tidningen Telegraaf i Holland lovar Islands finansminister Steingrimur Sigfusson Holländarna att Island kommer att betala sin "skuld" till Holland p.g.a. Icesave.

"Holländarna kan andas ut, pengarna lämnas tillbaks" påstår finansministern.

Trots en konstitutionell folkomröstning som tydligt deklarerat att Islänningarna inte tänker betala för privata bankers konkursbon; trots en upplyst debatt där det tydligt kommit fram att EU:s regelverk förbjuder snedvriden konkurrens samt att den Isländska staten inte har något ansvar för Icesave spararnas insättningar hos Landsbanki, då fortsätter finansministern att ljuga till omvärlden att Island har "en skuld att betala."

I Hollands fall betalade den Holländska regeringen upp till 100 tus € till de insättare som förlorade sina Icesave pengar i Holland. Enligt artikel 94/19 var maxbeloppet då 20 tus €. Ännu är oklart med konkursboets ägor och hur långt ägorna kan täcka beloppet upp till 20 tus €. Utöver konkursboets ägor finns inga mer pengar för vare sig Holländare eller andra med pengar på Icesave-konton hos Landsbanki.

Genom folkomröstningen har Islänningarna sagt sitt, vi skall inte ta på oss privata bankers skulder. Denna slutsats är både rimlig och förnuftig, skattebetalarna får ju ingen del i vinsten när det går bra.

Under samma tid och Islands president försvarar Islands intressen och förklarar för omvärlden hur regelverket i Europa ser ut och vilka rättigheter det isländska folket har, då går Islands finansminister ut med påståenden som väcker falska förväntningar.

Det isländska folket har det inte lätt när deras egen regering gör allt vad den kan för att blåsa folket och skuldsätta med privata bankers skulder vilket är olagligt enligt EU:s regelverk och Islands konstitution.

När avgår finansministern? Det blir en stor lättnad för det isländska folket och samtidigt en tjänst till det holländska.

Den låga räntan var olaglig

I går kom Högsta domstolens dom angående räntan på de tidigare ogiltigförklarade så kallade "korg"lånen på Island. Domen slog fast att även den låga räntan är olaglig eftersom den är bunden till de olagliga lånen. Domen är ett hårt slag för många av låntagarna som hade hoppats på att få behålla den låga räntan nu när lånen räknas om. Ännu vet ingen riktigt hur läget blir när bankerna och finansbolagen räknar om lånen enligt Riksbankens högre ränta under perioden. Utfallet beror bl.a. på när lånen togs.

Talesmän för gräsrotsorganisationer som Hushållens intresseorganisation, Marino Njalsson, sa att Högsta domstolens förutsättningar var lite annorlunda än tingsrättens och att domen inte tar hänsyn till om låneförutsättningarna brustit för låntagarna. "Vi behöver stämma på nytt för att få svar på den frågan" sa Marino i en intervju med Morgunbladid. "Domen nu leder till att många får fördubblade betalningsvillkor och låntagarna har goda argument för att stämma långivaren för ändrade förutsättningar som låntagaren inte kunde ta ställning till när lånet togs."

Gisli Tryggvason konsumenternas talesman sa att domen var en besvikelse och han hade förväntat sig att större hänsyn skulle tagits till låntagarna. "Om inte domen går vidare till EFTA domstolen är detta slutresultatet för konsumenterna" sa Gisli.

Asta Helgadottir låntagarnas ombudsman menar att domen inte är den bästa för låntagarna och att kostnaderna kommer att öka. Ändå är det bra att äntligen ha fått klart det som gäller, då kan folk planera utifrån det.

Enligt dagens media på Island planerar regeringen en ny lag baserat på Högsta domstolens räntedom. Regeringen har hitintills inte visat något intresse för att assistera konsumenter och låntagare, tvärtom har regeringen aktivt medverkat till att försvara bankernas och finansbolagens intressen - ofta på medborgarnas bekostnad.

Vad är EU för slags klubb?

I intervju hos Bloomberg säger Islands President Hr. Olafur Ragnar Grimsson att många Islänningar frågar sig efter Icesave vad EU är för slags klubb? Presidenten förklarade att vare sig Island eller andra länder i Europa ställer upp med statliga garantier ifall privata banker går omkull. EU:s support under längre tid till UK och Hollands orättfärdiga krav på att Island skall betala över 5 miljarder dollar p.g.a. bankernas obestånd har fått många Islänningar att reagera negativt på EU:s ledare och ifrågasätta vad EU står för.

Presidenten förklarade hur stor skada Mr. Gordon Brown orsakade Island när Mr. Brown gick ut internationellt och deklarerade Island bankrutt och satte Island och den isländska regeringen på samma bänk som Alqueda och Talibanerna.

"Gud bevare minnet av Mr. Browns politik" sa presidenten. "Den vållade en stor skada eftersom ingen ville göra affärer med Islänningarna en längre period efteråt."

På frågan om läget är bättre nu med Mr. Browns efterträdare Mr. Cameron sa Olafur Ragnar Grimsson att det återstår att se. Presidenten hoppades få tillfälle att upplysa Cameron om Island eftersom Cameron inte verkade ha fått all information när han pläderade i det Brittiska Parlamentet för UK:s krav på Island nyligen.

Islands President Olafur Ragnar Grimsson har enligt min mening visat ett stort kurage och upplyst världen om situationen angående Island och UK och Hollands orättfärdiga Icesave-krav. Detta har han gjort på egen hand eftersom den isländska regeringen helt fallit på provet att bevaka folkets intresse på Island.

Presidenten i CNN intervju: "UK och Hollands krav är orimliga".

Klicka här för att komma till intervjun.

I en ny intervju med Islands president Olafur Ragnar Grimsson som CNN gjorde i samband med presidentens Kinabesök nyligen, sa Islands president att UK och Hollands Icesave-krav är orimliga eftersom de inte bygger på EU:s direktiv. Olafur Ragnar Grimsson menade att det inte är rätt att privata banker kan ta hem vinsten när allt går bra, men att folket skall ta skulden när bankerna går med förlust eller går i konkurs som på Island.

Presidenten hänvisade till EU:s direktiv för överskridande bankverksamhet inom unionen och sa att "EU direktiven tillåter inte snedvridning av konkurrensen med statliga garantier för privata banker. Därför är UK och Hollands krav på Isländska staten både orättfärdiga och felaktiga."

Presidenten fick frågan hur Icesave tvisten påverkar Islands EU-medlemsansökan och då svarade han att fisken var betydelsefullare för Island. Han kritiserade EU:s fiskepolitik som han menade att var gammaldags och inte visade hänsyn till utrotningshotade fiskestammar.

Politikerna skall offras för att "lugna" folket medan skurkarna går fria

Islands statsminister sa i en tidningsintervju i veckan att meningen med att dra de tidigare statsråden inför "landsdomstol" är att "lugna folket."

Om samma metod skulle användas mot Johanna Sigurdadottir skulle hon själv bli åtalad och dömd av Landsdomstolen. Hon satt själv med i den förra regeringen som minister och sedan hon blev statsminister har hon vid upprepade tillfällen försökt välta de privata bankernas konkursbon över på skattebetalarna på Island. Hon försökte stoppa Icesave folkomröstningen och när det inte lyckades uppmanade hon folk att strunta i att rösta i den konstitutionella omröstningen.

Två av högt uppsatta tjänstemän i utrikesdepartementet försökte övertala USA och UK:s ambassadörer att stoppa Icesave omröstningen.

Som om inte det räcker, då skulle Johanna Sigurdardottir och hennes parti Samfylkingin må gott av en grundlig uppgörelse inom partiet efter att tidigare ha tagit mot pengar och stöttat och fortfarande stöttar Islands största finansbov genom tiderna: Jon Asgeir Johannesson.

Folk har tröttnat på skalbolagsdirektörernas olagliga verksamhet och plundring av hela ekonomin på Island. Folk vill att de ekonomiska skurkarna ställs inför en domstol och döms enligt lagen. Folk har tröttnat på politiker som Johanna Sigurdardottir som leder ett etablissemang som opererar i skuggan av den ekonomiska brottsligheten på Island.

Om statsminister Johanna Sigurdardottir menar något med att "städa" efter bankkraschen skulle hon naturligtvis börja att städa framför den egna dörren och partiets. Att fängsla några ministrar i den förra regeringen hjälper inte Johanna eller Samfylkingin att komma undan eget samröre med brottslingarna. Samfylkingin användes politiskt av Jon Asgeir Johannesson för att manövrera med Altingi och kampanja mot Självständighetspartiet och dess ordförande David Oddsson. Som ägare av 80% av media lyckades Jon Asgeir neutralisera sin farligaste fiende Statsminister David Oddsson. David Oddsson är den enda politikern på Island som officiellt berättade om upprepade mutförsök, när Jon Asgeir försökte köpa honom eftersom David stod i vägen för Jons plundringsplaner på Island.

Jag har sagt det tidigare och fortsätter upprepa budskapet: Den bästa förtjänsten Johanna Sigurdardottir kan göra för sitt land, är att lämna in regeringsnycklarna till Presidenten som då kan utlysa nyval.

Sossarna på Island leder häxjakt på tidigare ministrar - främst hos Självständighetspartiet

En kommitté hos Altingi har efter mycket om och men lagt fram förslag till åtgärder på grund av tidigare rapport från Altingi om bankkrisens orsaker. Den nya kommittén som är sammansatt med representanter från alla partier, fick uppgiften att summera analysen av kraschens orsaker och föreslå åtgärder till förbättringar.

Förslagen presenterades i lördags på Island och innehåller översyn över snart sagt hela administrationen på Island, från ministrar och regering till parlamentsledamöters sätt att jobba.

Även om kommittén är enig i frågan om att bankkraschen huvudsakligen orsakats av ansvarslösa finansmän och skalbolagsdirektörer, då får Altingi ta mot svidande kritik för beroendeställning mot finans och regering. Detta ledde till häftiga debatter på Island - speciellt inom S, om man skulle väcka "Landsdomstolen" till liv för första gången på Island. Landsdomsstolen är en speciell domstol som är tänkt att åtala och döma ministrar för tjänstefel i arbetet.

S-bråket gäller ifall tre eller fyra ministrar skall åtalas. S har splittrats i frågan eftersom två är deras egna ministrar, dvs. f.d. utrikesminister Ingibjörg Sólrún Gísladottir och f.d. handelsminister Björgvin Sigurdsson. De övriga ministrarna är Självständighetspartiets f.d. statsminister Geir Haarde och f.d. finansminister Árni M. Mathiesen. Det S inte kan enas om är ifall tre eller fyra ministrar skall åtalas. Blir det "bara" tre faller Björgvin Sigurdsson S bort.

Bjarni Benediktsson Självständighetspartiets ledare säger i dagens Morgunblad att han är mer övertygat nu än tidigare att ministrarna är oskyldiga. Självständighetspartiet står inte bakom åtal på de tidigare ministrarna.

Brynjar Nielsson domare i Högsta Domstolen säger att han är förvånad över att ledamöterna i Altings kommitté föreslår Landsdom över tidigare ministrar eftersom lagen är föråldrad.

Margret Frimannsdottir, f.d. ordförande i S parlamentskommitté som nu är chef för Islands enda stora och riktiga fängelse som kallas för den "Lilla - lavan", blåser på kommitténs slutsatser och menar att det inte är förenligt med en rättsstat att följa en föråldrad lag. Hon sa i tv-intervju att ministrarna hade ingen juridisk status som "misstänkta" och om processen skulle gå vidare kommer den att avslutas i en internationl domstol för mänskliga rättigheter.

Jag som är bosatt i Sverige tycker att det är märkligt att skynda på att straffa politiker när inte de riktiga skurkarna dragits inför dom och fått sina straff. Men detta är typiskt för Socialdemokraterna och de vänstergröna på Island att skylla allt på Självständighetspartiet. Men tydligen är S inte helt överens att man ska handskas jämlika med folk från olika partier. S vill nog bara ha makten själva och fängsla alla politiska motståndare.

Hitintills har denna strategi inte riktigt fungerat. Folket sa nej till Icesave och åklagaren vägrade åtala S politiska fiende nummer ett: David Odsson, f.d. statsminister och ordförande i Självständighetspartiet.

S som har förlorat kampen om EU på Island håller sig desperat fast i ministerstolarna och försöker undvika sitt oundvikliga öde, nämligen att lämna regeringsställningen.